Hmm, det verkar som om det finns vissa tekniska problem med att kommentera dessa mina superba blogginlägg. Är det någon som vet något mer om detta?

Annars led ju våren ett enormt bakslag i morse då termometern i down town Åbo visade -15. Ööh, vänta nu. Det är ju för sjuttsingen vår om jag får be, tack!

Det är med glädje som jag får nöjet att gratulera en tidigare Axxell City dokumentärfilmsstuderande och en tidigare kollega till andra priset i den inhemska klassen under kortfilmfestivalen i Tammefors förra veckan. Oskar Forstén och Arthur Franck vann special priset för sin 12 minuter korta dokumentär "ruuhka" (Traffic jam).  Här under kan du läsa motiveringen till priset.

NATIONAL COMPETITION | KOTIMAINEN KILPAILU

Members of the National Jury / Kotimaisen kilpailun tuomaristo

Kaarina Hazard, Heikki Jokinen, Sirkka Möller (Germany, Saksa)

Under 30 minutes | Alle 30-minuuttiset

Special Prize | Erikoispalkinto

1 500 e (Kodak)

RUUHKA | TRAFFIC JAM

Directors: Arthur Franck, Oskar Forstén

Finland | Suomi
2009 | Documentary | 12 min

A fragment of the daily lives of two people in the city gives us their full portrait. The directors are using the short form to tell what is necessary – and not more.

Välähdykset kahden kaupunkilaisen arjesta piirtävät heistä täyden kuvan. Ohjaajat käyttävät lyhyttä muotoa kertoakseen vain välttämättömän – eikä muuta.

Länk till Oskars och Arhturs produktionsbolag där man bland annat kan se en trailer på filmen : www.4krs.com/

Mari Pasula som studerar dokumentärfilm på Axxell City och undertecknad var med i juryn för ungdomsfilmtävlingen, Ung Vera, vid filmfestivalen Vera 2010 i Mariehamn i början på mars månad. Här följer länkar till artiklar som skrevs i lokalpressen samt ett radioinslag.

Tidningen Åland:

http://www.tidningen.aland.net/article.con?iPage=1&id=21499

Nya Åland:

http://www.nyan.ax/kultur_noje/?news_id=51252

Ålandsradio och tv:

http://www.radiotv.ax/files/kulturen_ung_vera_080310.mp3

Jag inser nu att jag ett av mina inlägg i veckan är försvunnet. Mystiskt. Som vanligt så var det ett inlägg med djup och klara filosofiska riktlinjer om livet och världsfreden. Kanske ni sist och slutligen inte går miste om så mycket i det försvunna alstret.

Annars så har jag äntligen lyckats komma in på min mail men något säger mig att den inte är helt uppdaterad ännu eftersom den ligger och mal under de andra programmen.

I övrigt kan jag meddela att det är fredag idag och fredag medför alltid det något uttjatade uttrycket TGIF.

Ett trevligt veckoslut i vårsolens glans!

Nu är klockan 13:07 och jag kommer för första gången idag in på extranet. Gissa om detta var dagen då jag skulle ha behövt printa blanketter och keikkor och grejer? A visit from my friend Murphy again

Mailen kommer jag ännu inte in på men ingen kan ju beskylla mig för obesvarad post då jag inte kan läsa den.

Jag läser vidare om yrkesstart och tionde läsåret samtidigt som Radio Vega underhåller mig med Visgalleriet, idag om Evert Taube.

Efter en dryg arbetsvecka kan jag säga att uppgifterna är omväxlande och trevliga på min arbetsplats på Fulham Road, London. Jag har organiserat, tillverkat smycken, sökt fram information, bollat med idéer och skött alla möjliga ärenden. Jobbet är mångsidigt och - avkopplande! Min chef skämmer bort mig med frukost och lunch alla vardagar och familjen jag hyr ett rum av är mycket sympatiska. Jag hoppas det blir sämre mot slutet annars får jag abstinensbesvär när min arbetslivsperiod för lärare tar slut :)

Under de första metrarna som Axxellare frågade jag mig hurudan bloggare det skulle bli av mig. Svaret är väl; inte särskilt aktiv. Folk har uppfattat mina inlägg för långa. Kort kan jag väl förklara mig att då jag skriver blogg gör jag det mest för att få egna tankar på något sätt synliga för mig själv. Det är en reflektion, en tanke som seglar i framtiden och historian via något tema som jag genom att skriva av mig kommer att kunna sluta tänka på sedan. Jag lärde mig i veckan att en regelrätt reflektion dessutom har en kulturell/social och samtidig en individuell/materiell dimension. Så istället för att likt facebook skriva en halv mening med en smiley på slutet blir blogginläggen mera likt en uppsatts. Nu kommer uppsatsen att handla om det i nyheterna aktuella mjölkgrälet.

De flesta slutade redan läsa. Men jag närmar mig temat i rubriken, dvs mjölkkaoset i S gruppens butiker i huvudstadsregionen. Hur kom det sig att det blivit så här? Det är frågan om att Arla köpt Ingman och en del av Ingman mjölken är från Sverige. Dessutom blev denna gång ArlaIngmans mjölk billigare i butikshyllan. Det är förståeligt att butiker offentligt upphandlar sina varor tex en gång per år. Detta har lett till mycket förtret bland mjölkbönder. Det finns hatgrupper för S gruppen på Agronet och facebook osv. Statsministerm hade i en S market meddelat att han slutar handla i den butiken. För den som inte är insatt tänkte jag här förklara vad problemet egentligen är, för det är inte en liten sak.

Valio är ett andelslag, dvs mjölkbönderna äger Valio och ingen annan kan i praktiken äga företaget. Valio har knappa 10000 mjölkgårdar som ägare. Dessa mjölkgårdar kan också vara ägare av S gruppen som också är ett handelslag. Kampanjen lyder ju "asiakasomistaja" eller ägarekunden. Till S gruppen hör Hankkjija Maatalous som säljer produkter i kedjan Agrimarket. I lantbruksaffären köper mjölkbonden tex foder till sina kor (Hankkija äger Finska Foder) eller maskiner. Centerpartiet har en jordbruksanknytning så ur den synvinkeln förstår jag statsministerns uttalanden. Nu harmar det mjölkbönder att deras mjölk inte säljs i Helsingfors S butiker och detta är fullt förståeligt. Det finns kanske inte så mycket konsumenter i Helsingfors som har anknytning till en mjölkgård och S gruppen har uttalat sig att de vill ha billigare varor i butiken för det är det som folk köper. Uppenbara problem uppstår tex då en Valio ägande mjölkleverantör går som ägare till en S butik och inte kan köpa sin Valio mjölk utan tex Ingmans mjölk. Arla är ett andelslag som ägs av knappa 9000 danska och svenska mjölkbönder. Arla har köpt Ingman i Finland och klart är att de som ägare vill se Arlaprodukter i den finska mjölkdisken.

Men detta som jag beskrivit så här långt är egentligen inte problemet.

Faktum är att en fabriksarbetare i Polen knappast har mycket högre lön än en socialbidraget i Nordiska länder är. Vi vet att jordbruket i Polen belastar Östersjön och min gissning är att bönderna inte får kompensation i produkternas pris för att odla hållbarare. Landet säljer billig ost till Danmark. Ost är en härlig exportprodukt eftersom den inte likt färskvara genast blir gammal men framförallt eftersom 1kg ost exporterat för med sig 10liter mjölk från ett land. Så mjölken fraktas som billig ost till Danmark.

Danmark är ett jordbruksintensivt land. Danskarna är föregångare inte minst i mjölkproduktion. Mjölkbönderna är krisdrabbade eftersom priset i ett läge av överflöd är dåligt (minns bilderna i granlandet Tyskland före julen 2009 då bönderna körde mjölk med gödselspridare på åkern). Det har gått så långt att bankerna i Danmark befarar att böndernas jordar inte är värda så mycket som egendomen är pantsatt för och detta lett till att bönder med lån har en ränta nära 0% och amorteringsfritt bara dom inte går i konkurs. Det mjölkbondeägda Arla i Danmark förstår jag att de inte kan annat än göra billig ost och köra den till Sverige.

I Sverige är konsumenten likadan som i Finland, det skall vara billigt. Vad gör då Arla i Sverige när den billiga osten strömmar in? Jo de går igenom sina möjligheter att via bolaget ArlaIngman de äger få bort en del mjölk till Finland. Innovationen och det som nog ingen för 10 år sedan trodde att skulle hända är att mjölken kommer färsk och går i processen först i finska mejerier. Detta är fiffigt, modigt och fräscht. Mjölkböndera i Sverige tycker inte om att mjölken under transporten blir billigare men kanske det går troligen att förklara med svag krona eller något annat.

Den finska mjölkdisken har ändrats ganska mycket under den tiden (ca 15år) jag handlat i butiken aktivt. Grädden har fått olika kompanjoner som fungerar på samma sätt men inte är grädde. De laktosfria produkternas andel har ökat och yoghurtshyllan har blivit minst sagt internationell. Puddingar och olika små burkar det ena eller det andra har gjort att det är svårt att hitta gräddfil för en enkel dippsås. Smaksatt crème fraiche, färdig kakao, fil som sänker blodtrycket. En djungel. De inhemska leverantörernas (tex Valio) problem är att det inte endast blir svår konkurrens i billiga bulkostar utan att utländska jättefirmor som Danone tar stora andelar av den yoghurtshyllan där burkarna kostar trefaldigt mera än vad vanlig yoghurt kostar. Actimel är synligare än våra finska Gefilus, Rela eller A+ produkter. I ett läge där mjölken inte går åt i butiken måste den färska mjölken göras till antingen ost, smör eller mjölkpulver. Vem kan man exportera ost som kostar 7e kg då konsumenterna i Norden vill ha ost som kostar 3e kg? Smörets fetter är kanske inte i stora mängder bra med tanke på våra folksjukdomar. Jag är lite rädd att smör inte löser problemet. Finsk smetana är något grannlandet Ryssland uppskattar. Men inte ens ryssarna äter så mycket smetana att den exporten skulle motsvara den mängd färskmjölk som sätts i rörningen i nordliga Europa.

Mjölkpulvret säljs på världsmarknaden. Har Kina råd att köpa hederligt mjölkpulver då vi i tidningar läst om melaninskandal efter den andra sätta mejerichefer i fängelset? Överskotts mjölkpulvret (det inte kalvarna dricker upp) från Finland tävlar med pulver från tex Nya Zeeland. De funktionella livsmedlen där kanske Gefilus licenser är det starkaste kortet att exportera är tyvärr sådana att färskmjölkens andel i det som konkret förs bort från landet är minimal.

Det är alltså frågan om en mjölkrörelse som stannar upp i Finland som konsumentpriskrig. Inte heller denna sak förklarar frustrationen på riktigt. Det som är en törn i hjärtat på den finska marknaden är troligen det att Valio med en dominerande marknadsposition måste sälja mjölk till sina konkurrenter tex ArlaIngman och Satamaito. Detta är den ultimata stötestenen, gårdspriset naggas i kanten av att konsumentpriset sjunker och sänkningen sker bla av att färskmjölken skeppas från grannlandet Sverige. Just nu är det så, kan hända masterplan och den ultimata visionen är en annan. Troligen skulle nog en sur Valio mjölkbonde hellre sälja mjölken till det konkurerande mejeriet än torka mjölken till pulver.

På detta kan då sist och slutligen K kedjan, Foder Raisio eller A-rehu vinna men inte varken Valio eller ArlaIngman. Inte ens konsumenten kan vinna, en plötslig prissänkning kommer ofta tillbaka som en plötslig prisökning.
Under skrivande stund blev det så att HOK inte bytte mjölkleverantör, orsaken sades vara att konsumenterna ville köpa Valios mjölk de är vana vid. Kanske min blogg blev lite urvattnad?

Blogginlägget hade alltså ett tema(mjök), ett tidsperspektiv som seglar av och an och en kulturell eller global synvinkel samt ett individuellt "..och detta får mig att känna.." plan. Nu kan jag lämna detta och fundera vidare. Brusaby levererar sin mjölk till Valio ca 500000liter/år och handlar både på Agrimarket och Kesko samt en rad andra leverantörer.

Då var det fredag. Härligt. Veckans bästa dag enligt mig.

Vad ska ni hitta på, ut i skidspåret? Jag ska fortsätta med mitt projekt ommålning av köksmöbler och umgås med gamla vänner. Gamla i meningen att vi både blir äldre och att vi har känt varandra rätt länge nu.

Och som tur är ska jag inte ut med några båtar för att resa i västerled, tack gode Gud. Jag har inge lust att tillbringa helgen med att sitta fast i isen.

Här kan ni se en videorapport från den första dagen på kort-och dokumentärfilmsfestivalen Vera i Mariehamn. Reportaget är gjort av Mari Pasula och Timo Haapaniemi som studerar dokumentärfilm på Axxell City.

Ifall du har vägarna förbi Vapparvägen tycker jag att du absolut ska besöka vår övningsrestaurang.

Där pågår som bäst temaveckor som är studerandenas slutarbeten. Idag har jag ätit fantastiska scampin till förrätt och grillad lax till varmrätt. En stark niopoängare.

Kanske vi ses där?