Idag var jag i tvättstugan och funderade över varför vittvätten blev mörk?Och varför sitter jag nu och äter pistachnötter? Det finns fler frågor än svar här i världen.

Läste för inte så länge sedan att fåntrattarna som sköter underhållningen på FSToftare än många andra har allvarliga alkoholproblem. Jag vet att jag nu låter som ett lagerhaveri, eller är jag ute på ett fel nu?

Nåja, nästa vecka ser ut att bli bra iaf, i morgon är en annan dag och då ska jag ägna mig mer åt detta.

Dagens digitalkameror lagrar bilder i en väldigt hög upplösning. Om en digitalkamera t.ex lagrar bilder i 7 megapixel, innebär det att bilden består av ca.7 miljoner pixlar. Pixlar är små punkter som bilden byggs upp av. Desto mera pixlar det finns i en bild, desto högre upplösning har bilden. Upplösningen uppges vanligtvis i hur många pixlar en bild består av på bredden och höjden. I en bild med 7.1 megapixlar finns det 3072 pixlar på bredden och 2304 på höjden, vilket ger en upplösning på 3072 x 2304 pixlar. Resultatet 7.1 megapixlar får man genom att multiplicera bredden med höjden, alltså 3072 gånger 2304. Det här ger resultatet 7077888 pixlar, vilket sedan avrundas till 7.1 megapixlar. 1 megapixel är alltså det samma som 1 miljon pixlar. Som jämförelse kan jag nämna att en DVD film har maximal upplösning på 720×576 pixlar(0.4 megapixlar) och en Blu-ray film har maximal upplösning på 1920×1080 pixlar(2.1 megapixlar).

Hög upplösning, som t.ex 7 megapixel, ger mer detalj i bilden och möjlighet att använda bilden i större utskrifter, som t.ex en plansch i A3 format.

Att alltid ha bilderna i högsta möjliga upplösning är det bästa, men då man t.ex vill publicera en bild på webben, som t.ex på Axxells hemsidor, är det en bra idé att först förminska bildstorleken. Den höga upplösningen hämtar med sej större filstorlek och en bildstorlek som ofta är onödigt stor för t.ex webbsidor, Powerpoint presentationer osv. Den stora filstorleken gör att det tar lång tid att skicka bilden över Internet. Skickar man bilder över e-mail, MSN, Skype eller publicerar dem i Facebook osv är det så gott som alltid en bra idé att först förminska bildstorleken.

Det finns många verktyg för att förminska bildstorleken, men då man vill att det skall gå snabbt och enkelt så finns det ett kostnadsfritt program för ändamålet som jag rekommenderar. Programmet heter FastStone Photo Resizer.

I programmet kan man välja vilka bilder man vill ändra bildstorlek på. Det går att välja enskilda filer, ett visst antal filer eller t.ex en hel mapp. Det finns färdiga bildstorlekar att välja i programmet, men man kan även skriva in en egen bildstorlek vid behov.

OBS! För att du skall kunna välja en bildstorlek, måste du i programmet klicka på "Use Advanced Options (Resize...)" och sedan klicka på "Advanced Options".

Programmet ger också möjlighet till att ändra namn på bilderna, vilket är en mycket användbar egenskap. Digitalkameror sparar oftast bilder med namn som t.ex CIMG00231.jpg, CIMG00232.jpg osv. Programmet kan automatiskt döpa om varje fil till ett nytt namn. Har man t.ex 50 st. bilder från Axxell dagen 2009 och vill att varje bild skall få det namnet, kan programmet automatiskt döpa om bilderna till t.ex Axxelldagen2009-001.jpg, Axxelldagen2009-002.jpg osv.

Programmet hittar du här: http://www.faststone.org/FSResizerDetail.htm

Jaaa'a... sku de int vara för en "back" knapp på min mus som jag av misstag tryckte på när jag läste igenom mitt färdiga blogginlägg, skulle det säkert finnas ett mycket finare inlägg på den här textens plats. Jag kan väl bara göra ett nytt försök och försöka att inte bli alltför frustrerad, vilket jag nog redan är men ska göra mitt bästa.

IDFA var en mycket positiv upplevelse. Dagarna for snabbt med det fullpackade programmet, men klaga kan man inte. Föreläsningarna var intressanta och vi gick även på "Meet the Professionals" där man kunde i små grupper träffa regissörer och producenter som redan var i branchen. Det var en mycket trevlig, "slapp" stämning på festivalen och föreläsarna verkade mycket jordnära...

Bland det enorma utbudet filmer som varierade mellan allt från framtidsvisioner om uppladdning av människor för att uppnå evigt liv (Transcendent Man) till utredningar på om huvudpersonen är som han själv anser, en psykopat (I, Psychopath). Jag har nog aldrig diskuterat så många saker, så ingående på en så kort tid. Dessa diskussioner fann jag mycket stimulerande och det har jag det oerhört goda sällskapet att tacka. Ibland undrade man om en film som man ansåg att var dålig (ja, även mycket skit filmer visas på IDFA) verkligen var så dålig, eftersom man diskuterat ämnet i över en timme. Min egen slutsats är att ibland var budskapet bra, men bristerna fanns på förverkligande av idén. De filmer som jag tyckte att var riktigt skit hade nog sin nytta, avståndet till IDFA känns nu kortare än tidigare och det motiverar att jobba hårt på framtida projekt.

IDFA erbjöd på många intressanta upplevelser. Höjdskräck i biografsal kan nämnas som en av dem. Allt detta och mycket mer bidrog till en oerhört lyckad resa och jag kan nu förstå varför Harald var så ivrig då han talade om IDFA redan under första studieåret...

Hej igen! Vad tiden går fort! Jag får vara med om så mycket att jag knappt hinner skriva... =)
Titta på bilden vart jag har varit!

Jag har fått vara till något som de kallar en tränings-klass. Jag ska få bli en assistenthund har de berättat för mej! Då jag är 2 år kommer jag att få hjälpa någon som är rörelsehindrad och har svårt att klara sej själv. Jag kommer att få lära mej att bl.a. släcka o tända lampor, klä av en vuxen i mån av möjlighet, hjälpa till i butiken, att tvätta byke och... och... och... Tja, jag ska väl klara av allt möjligt! Det låter spännande, och viktigt!

I veckoslutet ska det visst bli något som de kallar lilla-jul! Alla här önskar varandra glad lilla-jul, så jag antar att man ska göra så. Så nu önskar jag oxå dej Glad Lilla-Jul och så väntar jag med spänning på vad det kommer att innebära!

En slick på er alla!

ps. ja den där maten, jag börjar nog vänja mej nu...

Redan våren 2008 då jag avlutat mitt första år på City började jag se fram emot en resa till Amsterdam och IDFA. Jag visste jag att jag skulle få vänta på det ett tag för jag skulle ta ett mellanår från skolan. När jobbet sög och jag kunde dagdrömma brukade tankarna ofta gå till skolan och resan till Amsterdam. Ett och ett halvt år senare sitter man på planet och är faktiskt på väg dit...

Det blev mycket nytt, bl.a. hade jag aldrig rest med flygplan tidigare (och såhär i efterhand känns det som ett väldigt skumt sätt att resa). Vi landade i Amsterdam halv tio tiden lokaltid och begav oss in till centrum och hotellet för att dumpa våra saker innan vi traskade iväg till filmfestivalområdet. Inte förrän vi hade ätit lunch, och gått på en föreläsning fattade jag vad som egentligen hänt, jag var på världens största dokumentärfilmfestival och jag blev lite hög på hela tanken. Det var hur coolt som helst.

Amsterdam är ökänd för sina cafér där folk röker ni vet vad, men jag upplevde ett annat sorts high. Då jag vandrade omkring på gatorna, såg på film eller lyssnade på föreläsning var det ofta som att få drogen injicerat i armen. Harald hade satt krav på oss att vi skulle hinna göra än det ena och än det andra, men jag upplevde det som att jag inte bara måste se en till film, utan att jag verkligen ville se film efter film efter film för att sedan gå och lyssna på någon som talar om... film.

Jag tyckte om känslan att sitta i en mörk sal tillsammans med X antal människor man aldrig hade sett förr, som alla har samma intresse som du själv, alla hade vi nåt gemensamt. Det var ibland en ganska familjar atmosfär där folk både lyssnade och berättade väldigt gärna.

Det var långa, intensiva dagar men för mig personligen hade varje dag en guldkant, och det fanns många guldklimpar på vägen. Bara det att se staden som man så ofta hört talas om var fantastiskt, och att traska omkring där, även om jag för det mesta bara gick i kvarteren mellan hotellet och festivalområdet var det en stor njutning av att bara ta in allt det man såg och hörde. Husen, kanalerna, barerna, cafén, casinon, de tusentals cyklarna, språket, trängseln, regnet, och regnet, och det jävla regnet, filmerna och ölen samt samtalen med kamraterna är nog det jag bäst kommer ihåg och som gjort störst intryck på mig.

Inspirationen följde med mig tillbaka hem till Helsingfors, och jag fick förnyad bekräftelse på vad jag verkligen vill göra, och det var nästan så att man kunde se sig själv där någån gång inom en inte för avlägsen framtid.

Att konvertera Powerpoint presentationer till Flash är enkelt.

Det ger samtidigt helt nya möjligheter, som t.ex möjligheten att publicera en Powerpoint presentation direkt på webben utan att användaren först måste ladda ner presentationen till sin dator för att sedan se den i Powerpoint, Powerpoint viewer eller motsvarande. Det här eliminerar också kravet att användaren måste ha Powerpoint, Powerpoint viewer eller motsvarande installerat i sin dator.

För kurslärare på Axxell kan det här ju också innebära ett alternativ för att inkludera Powerpoint presentationer i Fronter.

Det finns ett helt kostnadsfritt program, med vilket du enkelt kan konvertera Powerpoint presentationer till Flash. Programmet heter AuthorPoint Lite.

Authorpoint Lite läser Powerpoint filen och konverterar den till Flash format (.swf). Den skapar också automatiskt en .html sida som öppnar .swf filen. Ifall man vill använda den färdiga .html filen så är ju det här alltid ett plus.

Den konverterade .swf filen kan man sedan använda för att t.ex ladda upp på webben.

Vill man som kurslärare utnyttja det här i Fronter så är det .swf filen som man laddar upp till Fronter.

Download: http://download.cnet.com/AuthorPoint-Lite/3000-2075_4-10719205.html

Om du vill göra din avatar lite roligare, kan du ladda ner ett kul program som heter Anmanie och modifiera din bild. Programmet kräver ingen installation och är helt kostnadsfritt. Det ända du behöver göra är att packa upp .zip filen någonstans och köra programmet därifrån. Filen för att starta Anmanie heter "AnmanieSMP.exe".

Det går också att skapa animationer med Anmanie, i vilka en ursprunglig bild omvandlas till en modifierad och tvärtom.

Direktlänk för att ladda ner Anmanie: http://tiry73.free.fr/anm/anm24i.zip

Länk till själva webbsidan: http://tiry73.free.fr/anm/anmanie.htm

Exempel:
 >>>> 

Min dag var som vanligt, vad det nu betyder, och jag  trodde nog att allt skulle bli betydligt bättre. Vet jag vad jag gör just nu? I mina ögon är det mesta som rör samhället politik.

Tänker mycket på förra veckans stora nyhet som handlade om att gymnasieelever på våra yrkesutbildningar borde tänka om radikalt innan det visar sig att det är för sent. Jag blir så fullständigt förbannad när jag hör sånt, men om fler lärde sig visa respekt för andras värderingar tror jag att världen skulle kunna bli en bättre plats för alla.

Jag är så trött, men ingen vill bära mig till sängen, i morgon är det en annan dag.

Gårdagen ägnade jag åt ett besök vid den gigantiska trädfabriken i Övre Fiskars och funderade på livet i största allmänhet.

Varför läser så många Ilta-lehti och -Sanomat fast det som står där bara är ren sk-t? Fint! Kör på bara! Mera sådana frågor att fundera på gör mig säkert galen inom en vecka.

Dagens HBLhade en artikel om att sjukvårdspersonal längtar efter att få ta en rejäl språktimeout. Ja, på samma sätt som blivit så vanligt bland en del politiker. Det är precis lika knäppt som att långtidsfilma galningarna i Big Brother, men skrattar bäst som skrattar sist och alla borde kunna importera egen punsch någon gång.

Allt detta påminner om en trist förfest jag var på en gång och hur utanför jag kände mig. Jaja, fint att du står ut med mitt rabblande (som jag tycker själv i alla fall).

Hejsan,
Kom just på jobb och eftersom det är söndag och regnet öser ner så är här väldigt lugnt i Brusaby ikväll. Därför tog jag mej lite tid och kolla in dehär communityn.
Är inte så bra på datorer men är för nyfiken för att låta bli.
I fredags var vi från Brusabys personal på kryssning. Vi hade föreläsning kring teamutveckling och det var jättelyckat. För mej som jobbar natt var det väldigt roligt att under en hel dag umgås med mina arbetskamrater. Att träffa nyanställda och lära känna dem, att ha grupparbeten med arbetskompisar som jag kännt i nästan 10 år men ändå lära mej något nytt om dem. En jättelyckad dag med många kramar och massor av skratt!
Så Kram från mej,
Sussi