Axxell
Utbildningskatalogen
Händelser
<<  April 12  >>
 Må  Tis  Ons  Tor  Fre  Lö  Sö 
        1
  2  3  4  5  6  7  8
  9101112131415
16171819202122
23242526272829
30      

Axxell bloggar

dec 10
Iida Rosenberg
Skapad av: Iida Rosenberg Placerad i Allmänt | Kommentarer (1)
Taggad i: Otaggat 

Är i skolan och har tråkigt. Har bara haft timme idag från 09:00 - 10:30! Och eftersom dataläraren inte är i skolan idag så fick vi en egen uppgift, men den gick så snabbt att göra. So I have nothing to do!!!

Meditationsgruppen på Axxell City/G18 har uppehåll över julen. Ännu hinner du komma med och balansera dina sinnen inför julstressen. Vi mediterar ännu måndagen den 14 december klockan 9.00 på morgonen och tisdagen den 15 december klockan 12.30. Meditationsgruppen är öppen för alla intresserade som råkar ha vägarna förbi Georgsgatan 18 i centrala Helsingfors.

Efter jul uppehållet börjar vi meditera igen måndagen den 11 januari 2010 klockan 9.00. Under vintern och våren finns det möjlighet att droppa in på morgonmeditation på måndagar klockan 9.00 och vi lunchmediterar på tisdagar klockan 12.30. Ingen förhandsanmälan behövs och det kostar ingenting så det är bara att komma. Har du frågor om meditationsgruppen så kan du kontakta mig per e-post: harald.antskog@axxell.fi

Under julen kan du ju alltid julmeditera på egen hand framför brasan. Enklaste formen av meditation är helt enkelt att hitta ett lugnt hörn där hemma. Sätt dig med rakrygg, avslappnad men alert antingen med en dyna under dig eller på en stol. Sänkblicken eller slutögonen lätt. Lägg uppmärksamheten på andningen utan att styra den. Observa andningen, låt tankar och känslor komma och gå utan att haka upp dig på dem. Sitt så ca fem minuter eller så länge det känns behangligt och observar hur julstressen rinner av dig.

Vill du göra en mera djupgående meditation så finns det utmärkta beskrivningar på engelska om du följer länken http://www.wildmind.org/mindfulness

Härmed önskar jag er alla en fridfull jul.

Harald

dec 09
Eva-Lotta Rehnman
Skapad av: Eva-Lotta Rehnman Placerad i Allmänt | Kommentarer (1)
Taggad i: Otaggat 

Hjälpen är på väg... Vi startar upp café Akuten med datanom09 och det är riktigt roligt! :-) Välkomna efter en tid för att köpa kaffe och bullar igen!

dec 08
Iida Rosenberg
Skapad av: Iida Rosenberg Placerad i Pargas | Kommentarer (3)
Taggad i: Otaggat 

Det är en lite knepig sida det här, men datalärare Dick blir väl glad om vi blir lite aktivare här. Jag och Fia försöker komma in i detta system..elä någå :D

 

 

 

dec 08
Rabbe Johansson
Skapad av: Rabbe Johansson Placerad i Allmänt | Kommentarer (0)
Taggad i: Otaggat 

Tvåspråkig sjungande julgubbe kommer och sprider glädje till barnfamiljer inom Karis-trakten!
I paketet ingår:

2 julsånger
Början till julklappsutdelning
Nykter julgubbe
Tid per plats: 15 - 20 minuter.

Pris:
Inom Karis centrum (5km radie från centrum): 40€
Längre bort inom Karis-trakten: 50€

Kaksikielinen laulava joulupukki tulee ja tuo iloa lapsiperheille Karjaan seudulla!
Pakettiin kuuluu:

2 laulua
Joululahjajakelun aloitus
Raitis joulupukki
Aikaa varataan 15 - 20 minuuttia joka kodissa.

Hinta:
Karjaan keskusta: (5km säteellä keskustasta) 40€
Karjaan seudulla 50€

TAG KONTAKT!/OTA YHTEYTTÄ!

dec 07
Daniel Kouvo
Skapad av: Daniel Kouvo Placerad i Allmänt | Kommentarer (0)
Taggad i: Otaggat 

Idag har jag valt att ge en gåva till barn i utvecklingsländerna. Ett paket med läseböcker och ett paket med 50 häften och 50 blyertspennor till skolor i utvecklingsländerna är de gåvor som jag valde att ge.

Jag utmanar nu dej att göra lika! Ge en julklapp som verkligen betyder något och som kan rädda liv. Det här kan du göra på http://unicef.fi/mjukispaket

Det finns 20 gåvor att välja emellan. Den billigaste gåvan kostar 9 € och det tror jag vi alla kan ha råd med. Gåvorna betalas enkelt via en Internetbank eller med kreditkort.

Kom ihåg att julgubben håller koll på vem som varit snäll! :)

På fredag 4.12 hade vi besök från Jakobsbers folkhögskola i Stockholm. Detta var ett motbesök till vår sommarutflykt i augusti. Då utbytte vi tankar om vårt arbete och nu var det dags att se ifall vi kunde starta ett samarbete mellan våra utbildningar. Vi båda delar ett liknande kursutbud (media, skrivande och bildkonst).

På bilden: Bengt Jönsson, Yvonne Hamawandi, Holger Nilen och Torbjörn Berggren.

Livliga diskussioner hölls kring både lärarutbyte och elever som kunde ta kursdelar på våra skolor. Vi beslöt att dela med oss våra kursplaner och se ifall vi kunde få in ett pilotprojekt. Utbytet skulle främst handla om videojournalistik, då Jakobsberg främst inriktat sig på den skrivna journalistiken och vi på video.

Vi ser fram emot ett intressant samarbete!

dec 07
Mats Wikström
Skapad av: Mats Wikström Placerad i Allmänt | Kommentarer (1)
Taggad i: Otaggat 

 

I dessa tider när gräsmattan grönskande förkunnar den annalkande julens budskap kan man ju ta sig en funderare över vår vän trädgårdstomten.

Han (aktiva feminister får naturligtvis byta ut "tomte" med "tomtinna") är ju en filur som väcker känslor åt än det ena och än det andra hållet.

Få vet om det, men han har faktiskt  gudomligt blod i sina ådror.  Sonen till Dionysos och Aphrodite är sin dvärgartade  storlek till trots synnerligen välutvecklad i vissa regioner. (det spekuleras  om detta gör sig gällande även för de manliga trädgårdsmästarna i vår tid men författaren av denna blogg tar ödmjukt inte ställning till detta)

Trädgårdstomtarnas

 

Med denna spektakulära habitus föll det ju sig naturligt att Priapos intog positionen som trädgårdsgud.

Som fruktbarhetsstaty tillbringade så vår kära trädgårdtomte många år i fröjd och glädje sin tid i våra trädgårdar.

Vår styvlemmade lilla vän vän var en dåtida mångsysslare för han antogs också fungera som en slags säkerhetvakt a' la Falck eller Securitas. Tanken var väl att blotta åsynen av hans maskulinitet skulle fylla  inkräktaren med mindervärdighetskomplex och få honom (eller henne) att fly med svansen mellan  benen ((mera troligt honom då alltså)).

En annan källa gör det gällande att det var den här vaktpositionen som först gjorde sig gällande då han inte hade förmåga att röra på sig på grund av sina enorma tillgång.

Efter att så stått på vakt (eller i givakt?) i många år vid portar, trådgårdsland och parker blev han ju sakta men säkert mindre skrämmande och man började anse att en klapp på det "rätta stället" skulle skänka god tur och fruktbarhet.

Sakta men säkert letade sig Priapos fram genom europa, först till Italien (Priapus hos romarna) Priapusoch därefter till Tyskland.

Priapus var för övrigt en av de få "hedniska" gudar som kristendomen inte lyckades kuva. Bland annat bakades fallistiska limpor i hans ära, och  fastän kyrkan gjorde sitt bästa gick det inte att stoppa den här traditionen.  Limporna godkändes MEN måste förses med tre kors. Dessa kan man ännu i dag se på en del bakverk.

Först under den viktorianska eran kuvades vår välförsedda vän.

Dagens trädgårdstomtar härstammar alla från de tyska Gartenzwergarna som tillverkades under 1800-talet.

Den prominenta manliga lemmen ansågs lite opassande för fina trädgårdar och man förflyttade denna enorma abnormalitet lite högre upp. Det är därför dagens trädgårdstomtar har en så stor luva.

Tomte

Så när ni nästa gång tittar en tomte på luvan kan ni ju rodna lite och ge den en klapp. 

Det lustiga är att man i dagens trädgårdstomtar kan se en dekadens till forna tider. kanske är det så att Priapos vet hur han ser ut.

 

Tysk blottartomte

 

För mera info gällande tomtigheter av olika slag:

http://www.bifrost.com.au/hosting/gnomes/

http://www.freethegnomes.com/

http://en.wikipedia.org/wiki/Travelling_gnome_prank

 

dec 04
Heppu
Skapad av: Heppu Placerad i Kimito | Kommentarer (0)
Taggad i: Otaggat 



Så gick det sen, min mamma åkte iväg hem till sitt riktiga hem sa hon. Det var två dagar sedan. Det kändes konstigt. Då var vi då där, jag, min bror och min syster. För oss själva.
Men inte så länge!! Typ några sekunder...

Nu har jag fått en egen skötare! Hon går här på djurskötarutbildningen och hon ska nu ta hand om mej. Det blir nog bra, det bara känner jag på mej!
Min bror fick en skötare i samma lägenhet, så vi fortsätter busa allt vad vi hinner. Min syster fick visst flytta in i någon annan lägenhet med egen skötare. Först var jag nog lite fundersam, rent av blyg, men modig som jag är tog det nog inte så lång tid innan jag begav mej på upptäcktsfärd i lägenheten!

Men det bästa är nog ändå att vara ute och springa, ju högre gräs med olika överraskningar, desto bättre! Men min skötare tycks inte tycka samma sak?! Då hon tycker att vi ska gå in så brukar jag nog försöka övertala henne att vi ska gå ut på nytt, men jag vet inte om mitt knep att sitta vid ytterdörren o vänta riktigt går hem. Hmmm... Måste fundera ut något bättre knep kanske!

Första natten i mitt nya hem var helt ok. Jag vaknade ganska tidigt, det var mörkt ute ännu, men jag var FULL av energi och försökte väcka min skötare - nu ville jag leka! Men hon hade helt tydligt inte ännu sovit färdigt, så jag gav med mej sen efter en stund och fortsatte sova jag med. Det är ju inte roligt att själv bara busa.

Men nu måste jag rusa! Skriver igen då jag hinner!

Axxell City/IDFA, 20-24.11.2009

Känslan av att resten av att världen fortfarande sover är påtaglig när man stiger upp klockan fem på morgonen för att göra sig färdig för att resa till en av världens största dokumentärfilmsfestivaler. Efter en flygresa på ett par timmar, en kort tågresa in till centrum av Amsterdam och en snabb tur via hotellet för att lämna väskorna så är det dags att plocka ut sitt gästpass. Gästpasset öppnar festivalens dörrar på vid gavel. Nu är det dags att välja och vraka bland det enorma utbudet av filmer och annat program som festivalen erbjuder.

Efter några få timmar i den Holländska huvudstaden sitter Daniel ”Danku” Rosenlund och Rasmus Blomqvist på en föreläsning och jag sjunker ner i en av biografstolarna i sal nummer två på biografen Tuschinski. Tuschinki är en av två biografkomplex som festivalen använder för sina visningar. Allt som allt har IDFA visningar i tolv salar från klockan nio på morgonen till midnatt. Med gästpasset är det bara att gå till biljettluckan och säga vilka filmer man vill se och så får man biljetter förutsatt att det inte är slutsålt vilket hände ett par gånger.

 När man tar ut sitt gästpass får man all information som man behöver för att orientera sig på festivalen. Trots att jag för en gång skull gjort lite research innan avresan så är det inte alltid lätt att välja filmer. Man får helt enkelt utgå ifrån programmet och den 280 sidor tjocka katalogen och chansa. En del visningar är riktade direkt till branschen och då behöver man inte plocka ut några biljetter utan det är bara att dyka upp vid salongsdörren några minuter innan visningen börjar. Det är en upptäcktsresa i dokumentärfilmens värld.

Under den första dagen blev det en film om hur Texaco förorenat i Sydamerika, om svenska ungdomar som tappat greppet om tillvaron och tillsist en film om hur människan i framtiden helt naturligt kommer att kopplas ihop med datorer. Tre filmer fick räcka som en början på festivalen. Vis av erfarenheten från tidigare år vet jag att det inte lönar sig att titta på filmer efter klockan åtta på kvällen den första dagen utan det blev till att gå och lägga sig tidigt. Vid 22-tiden låg vi alla tre i vårt hotellrum och sågade stock.



Lördag morgon brukar kunna vara sovmorgon men inte under IDFA. Det blev tidig väckning. Efter en ordenlig frukost som gjorde att man kunde hålla igång hela förmiddagen bar det iväg till festivalens biljettkontor för att hämta biljetter till dagens filmskörd. Tyvärr var Michael Moores senaste dokumentär om kapitalismens baksida och dokumentären som baserar sig på boken ”shock doktrinen” slutsålda så det blev till att vara kreativ. Först såg jag en spion film om en dubbelagent som hjälpte Engelsmännen att lura tyskarna under andra världskriget och en film om en Pentagon anställd som fick nog av Vietnam kriget och smugglade ut information till pressen som vände opinionen och tillsist en film rock bandet Dr Feelgod som var regisserad av Julien Temple.

Mellan filmerna blev det en föreläsning med Julien Temple som framför allt är känd för att ha gjort två filmer om Sex Pistols (the great rock n roll swindle och Filth and the fury) och en film om Joe Strummer från the Clash (The future is unwritten). Han har också gjort spelfilm och en bunt med andra dokumentärer. Han pratade om vikten av att lita på sin instinkt och göra filmer som man faktiskt vill göra. Att man inte skall låsa sig i en färdig idé utan vara öppen för vilka möjligheter som historien ger en under produktionen. Han pratade också om hur han använder sig av arkivmaterial. Det spelar ingen roll varifrån filmmaterialet kommer så länge det stöder filmen som man är ute efter att göra anser han. Det är inte fel att vara provocerande eller utmana publiken förutsatt att greppet stöder det man vill säga med sin film. Dessutom pratade han om hur envis man ibland måste vara för att kunna förverkliga sin vision. När det blev tal om Joe Strummer blev han dock mycket rörd på grund av sångarens död för ett antal år sedan och hoppade vidare till nästa videoklipp från en film om Glastonbury.

Kvällen avslutades med lite minglande med andra festivaldeltagare under festivalens ”Dance Night” med musik i Julien Temple anda. Vi kom lite sent och musiken var absolut inte vad jag tänkt mig när jag tänker på Julien Temple så det var något av en besvikelse. Rasmus fick dock möjligheten att berätta om sitt dokumentärfilmsprojekt för en svensk filmmakare, Magnus Gertten ( ”long distance love” och ”gå låss”) Magnus lyssnade noggrant och sade sedan att idé verkar fungera. Sedan frågade han om finansiering. Då pekade Ramus på mig. Jag fick sedan förklara att det är ett skolprojekt och skolan finansierar filmen men att de flesta slutarbeten som vi producerar på Axxell City faktiskt visas på Finsk tv och på festivaler.

 Natten blev kort men trots det kändes det inte som ett problem att stiga upp. Varje morgon kändes som början på en ny intressant dag av möjligheter. Dagen började med en fullsatt sal för att se den svenska dokumentärfilmaren Erik Gandinis senaste skapelse ”Videocracy”. Vi som sett tidigare filmer av karlen kände genast igen vissa stilgrepp. Efter denna djupdykning i den Italienska tv världen var det dags för en kort resa till Bangladesh där man tar isär pensionerade lastfartyg. På eftermiddagen chansade jag på en film som jag inte visste någonting om. En stilmässigt svag men intressant resa till Kambodja där vi mötte människorna som mördat sina landsmän under röda kamererna styre. Dagen fortsatte med att man gick från film till film, stannade upp där emellan för att äta, diskutera, läs dagens IDFA tidning, reflektera över livet och vad man sett.  

 Måndag morgon klockan nio satte jag och Rasmus på Tuschinki och tittade på en holländsk dokumentär om rädsla och ångest. Senare på dagen skulle det bli en film om självmord så ångest kvoten blev fylld under dagen. Mellan dessa ångestfyllda äventyr såg jag en Israelisk film som cirkulerade runt staden Jaffa och apelsin industrin som innan 1948 varit en månkulturell stad där alla arbetade tillsamman. Sen blev det en snabbklippt amerikansk dokumentär med hypotesen om det är möjligt att skapa en global demokrati genom att ge alla människor på jorden en röst. Under eftermiddagen blev det en ekologisk film som för engångskull försökte komma underfund med vad man faktiskt kan göra för att leva ett mera hållbart liv.

Senare på kvällen gick jag och Rasmus till Tuschinski för att se ”The yes men fix the world” . När vi komfram var salen redan fullsatt och vi hänvisades till andra balkongen. Vad vi inte insåg var att andra balkongen i praktiken var tre våningar upp. Vi fick platser på kanten av en balkong och det var säkert fem meter rakt ner. Det var första gången som jag upplevt en känsla av höjdskräck eller obehag på en biograf. När filmen började snurra satt man och tittade snett neråt hela tiden. Man måste verkligen koncentrera sig på filmen för att glömma bort var man satt. Efter filmen var en av regissörerna på plats och drog en av de mera humoristiska frågestunder (Q&A) som jag varit med om på länge. Kvällen avslutades med den svenska filmmakaren Fredrik Gerttens film ”Bananas!” om hur ett amerikanskt bolag utsatt arbetarna på banan plantagerna i Sydamerika för dåliga och farliga arbetsförhållande och använt sig av bekämpningsmedel som tillverkaren ville dra tillbaka. Filmen cirkulerar kring en advokat som försöker att hjälpa arbetare att stämma företaget.

 Tisdagen var sista dagen på IDFA, klockan 16.00 hade vi träff på hotellet vilket gjorde att man galant hann med ett par sista filmer så vi gick i samlad trupp och såg på ”I, Psychopath” om en man som själv ansåg att han var en psykopat. Tillsamman med regissören reser de runt i Europa på jakt efter en diagnos. Samtidigt får vi veta fakta om hur psykopater fungerar samt hur regissören känner sig utsatt av sin huvudperson.  Som avslutning på vår del av festivalen såg jag en film om F.Ns insatser ute i världen. Enligt filmen så är F.N en korrupt organisation vars fredsbevarare endast är intresserade av att roa sig och vars ledare endast tänker på sig själva. Det var en tankevärd och oroväckande film om en organisation som anses vara viktig för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna i världen.

Mellan filmerna under festivalen blev det mycket diskussioner inom gruppen men också med andra festivalbesökare som man sprang på i korridorerna mellan filmerna. Det var en intressant och inspirerade resa. Danku och Rasmus tog tillfället i akt och gick på en hel del föreläsningar. Fast man såg många filmer kunde man inte se allt man ville se. Än en gång blev man påmind om att dokumentärfilmen är jordnära sysselsättning så stämningen var avslappnad och kostymerna lyste med sin frånvaro. I något hörn kunde man höra hur man förberedde sig på en försäljningspitch av en film idé. På kvällarna kunde man lyssna på diskussioner filmmakare emellan över en öl. Regissörerna var närvarande på de flesta visningarna vilket gjorde att det fanns möjlighet att ställa frågor och diskutera filmerna med filmmakarna efteråt. IDFAs internationella prägel gör att man har möjlighet att se filmer från världens alla hörn. En del av de filmer som man såg under dessa dagar kan man med största sannolikhet se på finsk tv under det närmaste året så det är bara att hålla ögonen öppna. Festivalen pågår i tio dagar och vi var där halva den tiden.

 



Dessa filmer såg jag på IDFA 2009:
Jag har länkat titeln till en trailer eller info på IDFAs hemsida.

”Crude”
Regi: Joe Berlinger

”Jag vill inte leva detta livet” Regi: Renzo Aneröd och Bo Harringer

“Trancendent man” Regi: Barry Ptolmeny      

“Garbo the spy” Regi: Edmon Roch

“The most dangerous man in America” Regi: Judith erlich och Rick Goldsmit.

“Oil City confidential” Regi: Julien Temple.

“Videocracy” Regi: Erik Gandini

“World vote Now” Regi: Joel Marsden.

“Iron Crows” Regi: Bong Nam Park

“Enemies of the people” Regi: Rob Lemkin och Thet Sambath.

“American Radical, The trials of Norman Finkelstein” Regi: David Ridgen och Nicolas Rossier.

“Fear” Regi:Michiel Van Erp

“Darkness of day” Regi: Jay Rosenblatt

“Earthkeepers” Regi Sylvie Van Brabant

“The Yes men fix the world” Regi: Andy Birchlbaum och Mike Bonnano.

“My super sea wall” Regi Gina Abatemarco

”Bananas!” Regi Fredrik Gertten.

“I, Psychoath” Regi: Ian Walker.

“U.N.Me” Regi Matthew Groff och Ami Horrowitz