Axxell
Utbildningskatalogen
Händelser
<<  April 12  >>
 Må  Tis  Ons  Tor  Fre  Lö  Sö 
        1
  2  3  4  5  6  7  8
  9101112131415
16171819202122
23242526272829
30      

Axxell bloggar

Axxell Citys linjer i dokumentärfilm, reportage och medieteknik börjar måndagen den 31 augusti 2009. Skolan som ligger i hjärtat av Helsingfors har många års erfarenhet av att dra intensiva, kreativa och intressanta medieutbildningar. Efter ett år (eller två) på Axxell City ökar dina chanser markant för att komma in på andra medieutbildningar eller att få ett jobb i branschen. De flesta av dokumentärfilmslinjens slutarbeten har visats på tv och/eller på filmfestivaler i Finland och några har till visats på filmfestivaler i Ryssland. Vi hjälper dig att få den kunskap som du behöver för att kunna göra det du vill.

För mera information följ länkarna:

 

Dokumentärfilmslinjen vid Axxell City avslutade sitt skolår med premiärvisningen av två halvtimmes dokumentärer tisdagen den 19 maj 2009. Fast filmerna i sig är helt olika varandra har de ett gemensamt tema, hur vår livsstil påverkar vår miljö. Under premiärvisningen hördes idel lovord om produktionerna.

I Anton Häggmans stämningsfyllda dokumentärfilm "Tysta Vågor" får vi träffa en skärgårdsfiskare från Jurmo, Åland som berättar om hur fisket har förändrats under tre årtionden. "Tysta Vågor" ger oss en inblick i en livsstil som håller på att försvinna. Inte så mycket på grund av att det inte skulle finnas människor som skulle vilja leva i skärgården utan snarare för att det är svårt att leva utan fisket på de karga holmarna. De stämningsfyllda bilderna ger en känsla av vad det innebär att bo på en ö i ett döende hav. I en sidoroll vår vi följa en fisk under samma period, i början är han ung och simmar i ett rent hav och allt som tiden går blir han äldre och havet allt smutsigare. Publik responsen var positiv och innehöll kommentarer som "vacker, stämningsfull och intressant". "Tysta vågor" är eftertänksam dokumentärfilm.

  Nina Nordström närmar sig problematiken med ett ekologiskt liv på ett mera praktiskt sätt. Hon flyttar själv in i ett kollektiv och dokumenterar vad som händer när en normal storstadsbo försöker att leva helt och hållet på det som butikerna slänger bort. Utgångsläget är att inte konsumera någonting eller åtminstone så lite som möjligt. "Fregan fröjd eller mitt liv på den gröna soffan" närmar sig det hela med glimten i ögat. Livet på den gröna soffan är dock inte helt smärtfritt. Avsaknaden av en privatsfär tar på krafterna när en del vill sitta uppe hela natten och andra vill sova. De som bor i kollektivet hämtar maten från soptunnorna inte för att de inte skulle ha råd att köpa mat utan för att det är medvetet val. Det är helt enkelt ett enormt slöseri som butikerna håller på med genom att kasta bort mängder med bra mat. Publiken skrattade högt under visningen och responsen innehöll kommentarer som "intressant, rolig, fartfylld och en inblick i ett relativt okänt sätt att leva på". "Fregan fröjd eller mitt liv på den gröna soffan" var helt klart en publik succé.

Filmerna är gjorda av studerande från Axxell Citys dokumentärfilmslinjes andra årskurs som ett led i utbildningen. De har arbetat med projektet sedan september 2008, börjandes från idé, inspelning och klipp. Förutom filmerna har de bland annat gjort dvd versioner av filmerna, reklamblad, affischer, inbjudningskort och pressinformation. Vägen från den första idén har varit lång, det är mycket man skall tänka på när man gör en dokumentärfilm. Anton och Nina har gjort det mesta själva så det har funnits att göra men slutresultatet är gott. Efter sommaren blir det aktuellt att göra upp en plan över vilka filmfestivaler som filmerna skall delta i. Produktionen är färdig men de här dokumentärfilmernas liv har just börjat.

 

Varje måndag morgon klockan 9.00 har en liten grupp av oss som arbetar i kulturhuset G18 i centrum av Helsingfors samlats för att börja arbetsveckan med meditation. De flesta deltagarna har kommit och gått (och återvänt) men en liten kärngrupp har envist träffats så gott som alla måndagar under våren. Gruppen är dock öppen för alla som är intresserade av meditation oavsett om du jobbar eller studerar på G18 eller inte. I och med att sommaren är i antågande tar skolåret slut och meditationsgruppen tar ett sommaruppehåll. Ännu träffas vi ytterligare tre måndagar i maj 2009.

Om du har varit med tidigare eller om du bara är nyfiken och vill pröva på att meditera så hinner du ännu komma med följande måndagar: 11.5, 18.5 och 25.5.2009

Vi träffas i festsalen på Kulturhuset G18 i centrum av Helsingfors. Du behöver inte ha någon tidigare erfarenhet av att meditera, du behöver inte anmäla dig före och det kostar ingenting. Själva meditationsövningen tar 20-30 minuter i anspråk men det är bra att räkna med ca fem minuter för förberedelser och fem minuter efteråt för att lugnt kunna återvända till vardagen. Efter meditationen vill en del människor återvända till vardagen i tysthet men för dem som vill diskutera sina upplevelser antingen i grupp eller enskilt så finns jag till förfogande en stund efteråt.

Vi är en odogmatisk meditationsgrupp utan några religiösa inslag även om själva övningarna har sin grund i Buddhismen.    

Länkar:

En artikel i HBL om meditationsgruppen:

http://www.hbl.fi/text/inrikes/2009/2/1/d22907.php

Kulturhuset G18:

http://www.g18.fi/

maj 01
Anders Vahtola
Skapad av: Anders Vahtola Placerad i Kimito | Kommentarer (0)
Taggad i: Otaggat 
Strukturomvandling på en lantgård och i naturbruksbranschen är klar som korvspad: Allt blir större och mera medan mängden gårdar blir färre. Så här har det varit hela tiden och så här kommer det onekligen att fortsätta. Det som är bra att förstå är att strukturomvandlingen, dvs det faktum att allt blir större och mängden gårdar färre inte är en helt rak trend typ y = -2x. Tex antalet mjölkgårdar i Finland hade en "halveringstid" på tio år ännu för 5-20 år sen. Nu är halveringstiden 6-7 år. Alltså är vi just nu i en fas på vår graf som liknar en limes kurva mot 0. Det är därför det ibland är svårt att säga hur det skall gå. Tillväxten i naturbrukets volym är lite tydligare eftersom det är lättare att säga hur mycket vi äter och kommer att äta i framtiden. Dessa två kurvor går isär, gapet mellan dem blir större. Korna (som i mitt fall är lätt att skriva om) måste helt enkelt mjölka mera än förut annars skulle butikens hyllor vara A) tomma eller B) fyllda av importerade livsmedel.

På sent 1960tal fanns det i Finland 1,18 miljoner mjölkkor på 27000 gårdar, år 2007 fanns det 13000 gårdar och 292000 mjölkkor. Det förutspås att vi om 10 år har 5000 mjölkgårdar kvar. Om vi skulle ha samma mängd mjölk totalt men kor som mjölkar 11000liter i medeltal (i dag 9000) skulle 60kor per gård räcka till att mjölka samma mängd mjölk som i dag. I dag har vi omkring 23,5 kor per gård. Varje år stiger antalet med 1,5kor (för 5 år sedan steg antalet med en ko per år) med den här farten är vi uppe i 39 kor per gård år 2019.

 

39 < 60.

 

Skulle stegringen vara 2kor per gård på 10 år skulle vi vara uppe i 45 kor per gård.

 

45 < 60.

 

Nu har jag ju dessutom tänkt mig att korna mjölkar mera i framtiden.

 

11000liter/år > 9000liter per år.

 

Mjölkar dom lika som i dag behövs det nog 15kor/gård till/år. I Danmark stiger medelkoantalet med 10st per år. Detta leder till att vi i Finland nog snabbt behöver mera stora typ 300 kors gårdar. Annars är lösningen ur konsumentens synvinkel klar = importerad ost (1kg ost=10liter importerad mjölk). I dag har vi färsk svensk mjölk i finska mejerier för samma pris som den finska gårdens mjölk fritt vid samma mejeris port!

Vad betyder 4 kor/år per gård egentligen? Det betyder tex 30 ensilagebalar till per år 2010, 2011 60 balar osv osv. 300liter mjölk till i tanken varannan dag, 2011 600 liter mera osv osv. Det gäller alltså att planera väl. Vem gör fodret, var lagras fodret, hur stor dörr behövs för mjölktanken osv. Helt klart går det inte att flytta på ladugårdsväggen längre bort varje år.

Strukturomvandlingens piska slår hårdast på den ryggen som inte kan se att medeltalet 60 kor / gård med 11000liter per ko de facto betyder att man nog måste sikta på kanske 180 kor men bygga projektet i delar så att man har passlig mjölktank, passlig mängd foder mm hela tiden. Orsaken att jag skriver så här äratt jag tänker på alla dom som byggt ladugård under senaste 2 åren, dessa byggnader skall ju stå där i 15år, dvs tills 2025. Personligen tror jag inte heller att en medeltalsgård i dag med 23,5 kor har möjlighet att genast 3 dubbla allt. Att tredubbla är dyrt, en "minus euribor" kan inte ändra sanningen att tex 1,4 miljoner euro är mycket pengar. Om man får 50cent för en liter mjölk med parametrarna jag använt på en 60kors gård omsätter man med mjölk 330000e. I Sverige hade man år 2004 ett 2,5 projekt som gick ut på att få ner produktionskostnaden till ca 25cent. I dag hör vi i median att mjölkpriset närmar sig 30cent i Sverige. Med dessa parametrar skulle man alltså få 33000e i mellan. Så enkelt är detta inte (det blir ganska mycket sämre eftersom man säkert inte har räknat med någon direktörslön eller 8h arbetsdag) men i alla händelser kan man ju jämföra om man skulle köpa ryska aktier i dag för 330000e vilka övergripliga orosmoment ser man i framtiden (15år)? Kanske lite flera än i det finska naturbruket. Sen kan man ju också tro på amerikanska dairy manager coachar för de säger: bygg så att du klarar av perioden då priset är 10 eller 20cent men har möjlighet att boosta upp då priset plötsligt är 60 cent. Detta har ju faktiskt hänt alldeles nyss. Bara för 2 år sedan köptes det sista partierna av det Europeiska smörberget upp. Samtidigt minns jag hur man för 7 år sedan tittade ner på folk som ville förstora produktionen, man sa att dessa eldsjälar var orsaken till smörberget som inte gick att sälja..

Man måste inse att olika idéers livscykel är mycket kortare nuförtiden än för 20 år sedan. Det här är ju i sin enkelhet globalisering och samtidigt ligger det i tiden att få vinst på kort sikt. Jag tänker på bilar som varje år får facelift jämfört med bilar som ser likadan ut år efter år. Vi tycker liksom om dom båda samtidigt.

Jag har en dröm, en vision som kunde förverkligas tex. på Brusaby. Bilden jag tänker på innehåller en naturbruksenhet som bedriver svenskspråkig utbildning. Det geografiska läget kunde med en englandism beskrivas som costal region och allt vad det innebär. I bilden finns en stor ladugård med topp boskap. Olika certifieringar leder till att produkterna som levereras är märkta så att då en konsument köper dem påverkar hon samtidigt sin familjs miljöbelastning positivt. Byggnaderna är moduler som i fall av ekonomisk upp/nedgång kan fyllas med kor eller tex. båtar (vinterförvar). Kanske kan hela boskap hyras in i någon modul i en ekonomisk uppgång. Jag tänker mig att effektivitet kommer med mjölkningen, dvs. mjölkstationen fungerar 24/7 eller i sämsta fall bara två gånger per dag. Anläggningarna i visionen är tillverkade av trä och deras användningssätt är olika under olika årstider, tex finns det knappast väggar utan gardiner. Möjligast lätt skall det gå att få fram stora golvytor men då kor är i utrymmena har djuren toppbås (madrass) att ligga i. Jag kan tänka mig att anläggningens regionala betydelse kunde vara tex rötning av bioavfall till gas och elektricitet. Knappast skulle Brusaby äga allt ensam. Någon äger byggnaderna någon annan djuren, en tredje gasanläggningen.  Min bild vill jag att skall representera miljöekonomi (hållbar utveckling), lantbruksteknologi och upplevelse.

Det återstår att se vad som händer, men jag kan inte annat än lyfta på hatten åt dem som bestämde år 1968 (då brusaby ladugården byggdes) att bygga en ladugård som i dag 40 år senare har 55 mjölkkor och med detta antal är Brusaby Kimitoöns största mjölkleverantör. Hur många platser borde man bygga i dag för att någon lyfter på hatten i en blogg år 2049?

Anders Vahtola

Tillverkaren av belysningsutrustning Lowel har öppnat en informativ webbplats om ljussättning. Här finns illustrerade exemepl på olika typer av ljussättning, interaktiva guider där man kan undersöka hur t.ex. placeringen av lampan påverkar bilden.

 

 

Kolla mer på www.lowel.com/edu

 Vad händer med dokumentärfilmsstuderande från Axxell City? Är en fråga som jag ofta får. Bland mycket annat är svaret att de vinner filmpris i New York.

Julia Ingo som studerat vid dokumentärfilmslinjen vid Axxell City har vunnit prestigefyllda priser för en produktion om mobbning som hon regisserat för folkhälsan och Mannerheims barnskyddsförening. Produktionen består av en DVD med fem kort filmer som kan användas som diskussionsunderlag i mobbningsförebyggandesyfte i finländska skolor. DVDn som heter "...så ingen blir ensam", finns i en svensk och finsk språkig upplaga. För manus står förutom Julia även Rufus och Robert Hedengren. Produktionen vann guld medalj i kategorin "educational films och human concerns" på New York festivals och silver medalj för regin. En glad Julia Ingo svarar i telefonen när jag ringer och frågar om priset. På frågan om vad hon arbetar med just nu svarar hon "Det blir förhoppningsvis lite dokumentärfilmsproduktion i sommar".

Julia Ingos studerade vid dokumentärfilmslinjen 2003-2004 och 2005-2006. Hennes slutarbete "I skuggan av sig själv" från 2006 har visats på Docpoint och FST5. Hon har också studerat dokumentärfilm i Sverige. Numera arbetar hon på Avset Ab som producerat DVDn om mobbningsförebyggande som hon vann pris med. Julia har för tillfället flera dokumentärfilmsprojekt på gång.

Länk till folkhälsans sidor om priset: http://www.folkhalsan.fi/default.asp?path=28;32;38;8547;8548;115;15154

 

 Nisse Ekblom och marko Eronens dokumentärfilm "mardröm" har redan länge cirkulerat på festivaler och visas på lördag kl.10.00 på Finlandssvensk filmmönstring på Andorra (Eriksgatan 11) i Helsingfors.

Dokumentären är ett slutarbete från dokumentärfilmslinjen 2008. Filmen handlar om Nisses egna erfarenheter av sömnparalys. Filmen har tidigare visats på bland annat Docpoint, Tammerfors filmfestival och Message to man i St Peterburg men också på Ekenäs filmfestival. Tv publiken kunde se filmen i augusti 2008 på FST5. Nu finns det alltså ytterligare en möjlighet att se filmen under finlandssvensk filmmönstring.

Följ länken till mera information om finlandssvensk filmmönstring på filmcentrums hemsidor: http://www.filmcentrum.fi/start/

 

  2009 års upplaga av kort- och dokumentärfilmfestivalen Vera i Mariehamn är över. Nu pustar elever och lärare vid Axxell City ut en stund. Det blev intensiva dagar med dokumentärfilmsmaraton, filmvisningar och dessutom blev jag jury ordförande för ungdomsfilmtävlingen så där någon timme innan domen skulle falla. 

Sex ungdomar ställde upp i dokumentärfilmsmaraton och arbetade under två intensiva dagar fram varsin film. De flesta hade använt videokameror tidigare och klippt med program som moviemaker men det var trots allt ett orutinerat gäng mellan 13 och 18 år som dök upp på torsdag eftermiddag. När grupperna delades upp blev det ett pojkteam bestående av Simon Holmström, Linus Staf och Simon Jansson och ett flickteam bestående av Emelie Rothberg, Zaida Sjöblom och Cindy Lundqvist. Till en början var deltagarna lite försiktiga med att utrycka sig men det tog inte länge innan idéerna haglade tätt. När väl ämnet var valt och huvudpersonen kontaktad så var det dags att fundera på hur man skulle gå till väga för att spela in råmaterialet till filmen.

Pojkarna satt med medieteknikläraren MikaelAaltonen och utvecklade sin film till en genomför inspelningsplan medan andra årets dokumentärfilmsstuderande NinaNordström tog hand om flickorna. Det funderades över historieutveckling och hurman skulle bygga upp filmerna för att på det sättet få en klar bild över vad som skulle spelas in. Filmerna spelades in samma kväll under handledning.

På fredag morgon klockan 10 var flickorna på plats och började klippa sin film. Det var intensiva timmar. De började med att gå igenom intervjun och fundera över hur de skulle börja sin film och vad som kunde användas till filmens klimax. När intervjuerna var klippta var det dags gå igenom bildmaterialet och plockade ut bra bilder som de kunde använda i filmen. De arbeta utan några längre pauser till filmen var färdig vid 18-tiden. Filmen fick namnet "Fång Häst".

Se filmen "Fång Häst"

Pojkarna började klippa först vid 13-tiden. För att snabba på processen hade Mikael Aaltonen loggat och kört in materialet färdigt på hårdskiva så det var bara för dem att börja med den kreativa processen genast när de kom.

 Även här var energin hög och snabbt hade fått ihop en grund. De hade ett tacksamt ämne med en bra huvudperson att arbeta med. Även de var färdiga med sin film vid 18-tiden på kvällen. Micke Aaltonen körde sedan ut filmerna för visning följande morgon.

Se filmen "Stark senap, Tack" 

Läs om dokumentärfilmsmaraton i tidningen Åland: http://www.alandstidningen.ax/article.con?iPage=1&id=15646

Ungdomsfilmtävling

Lördag morgon klockan nio samlades juryn för ungdomstävlingen. Hela juryn hade sett alla filmer på dvd före träffen vilket snabbade upp processen eftersom vi kunde gallra bort de filmer som alla var överens om att inte höll måttet. Förutom undertecknad bestod juryn av Natassja Linder första års dokumentärfilmsstuderande, Clara Nyberg och Tanja Reuter. Juryn var överraskande ense om vilka filmer som skulle gallras bort och vilka som var i topp. Tillsammans tittade vi sedan extra noggrant på de filmer som vi alla var överens om att verkade intressanta. Diskussionerna om stilgrepp, produktionsvärden och filmernas djupare innebörd flödade. Det var fyra priser som skulle delas ut varav det fjärde var ett musikpris. Tillsammans bestämde vi oss för att musikpriset skulle ges som ett pris i ljuddesign istället. Timmarna flög iväg och innan vi visste ordet av var det dags att framföra motiveringarna.

Före prisutdelningen visades de två filmerna från dokumentärfilmsmaraton som hade blivit färdiga kvällen innan. "Fång Häst" och "Stark senap, tack" togs emot av en entusiastisk publik. Efter det delades priserna ut till vinnarna i ungdomsfilmtävlingen. Tredje pris gick till arcada produktionen "Min Moffa" som också kammade hem priset i ljuddesign, andra pris gick till en animation med titeln "Utsikt" och första pris gick till "Kärleksbarn". Ingen representant för någon av filmerna fanns på plats. Som nyutnämnd jury ordförande läste jag upp motiveringarna och fick stå för förklaringarna till pressen efteråt.

Se filmen "Utsikt" som vann andra pris i ungdomsfilmtävlingen: 

Läs om ungdomsfilmtävlingen i tidningen Nya Åland:  http://www.nyan.ax/kultur_noje/?news_id=41402

Avslutningsvis blev det supé och underhållande program med en orkester som spelade på alla handa hemgjorda instrument som cyklar och kalsonger. Stämning var på topp och man kunde äntligen slappna av efter flera intensiva dagar.

Läs om Varieté Velociped: http://www.erikpetersen.se/variete.htm

 Onsdagsmorgonen den 11 mars 2009 var dokumentärfilmsstuderande från Axxell City på fötter före spårvagnarna började gå i Helsingfors för att resa till kort- och dokumentärfilmfestivalen Vera i Mariehamn, Åland. Kamera och klipputrustning var nerpackad i bagaget för att kunna genomföra dokumentärfilmsmaraton under festivalen. Deltagarna gör en kort dokumentärfilm på 36 timmar och handleds av lärare och elever från Axxell Citys dokumentärfilmslinje. Förutom dokumentärfilmsmaraton deltar Axxell City i festivalen genom Anton Häggmans korta animation som öppnar filmvisningarna. Både animationen och dokumentärfilmsmaraton är ett samarbete mellan Axxell City och Filmfestivalen Vera.

Under onsdagskvällen ställdes utrustningen i ordning i foajén till det nybyggda kongress- och kulturhuset Alandica i centrala Mariehamn.  På torsdag eftermiddag stod 6 deltagare redo att ta sig an utmaningen att göra en egen festivalfilm. Undertecknad drog en mycket kort introduktion till dokumentärfilmsdramaturgi medan läraren för medieteknik linjen Mikael Aaltonen berättade om bildberättandets grunder. Deltagarna delades därefter upp i två grupper som under ledning av Micke Aaltonen och andra års dokumentärfilmsstuderande Nina Nordström brainstormade fram varsin genomförbar idé. Två timmar senare hade både grupperna utvecklat en idé och efter ytterligare någon timmes diskussion kring dramaturgi och tips om vad som kan vara bra att tänka på under inspelningen var de redo att bege sig ut på fältet för att spela in sitt råmaterial. Båda grupperna hade endast en kassett, det vill säga ca 40 minuter till förfogande för att spela in material på.

Micke Aaltonens grupp begav sig till "Rökka" för att spela in en film om Finlands nästbästa korvkiosk. "Rökka" är en institution som funnits på samma plats med samma koncept i över 40 år. Nina Nordström grupp for till Hammarland för att göra en personlig film om en ung dam som tagit hand om sin väns sjuka häst i flera år.

Under fredagen började grupperna att gå igenom sitt inspelade material. Det loggades in på datorerna för att klippas i Avid. Nina Nordströms grupp var på plats redan klockan 10 på morgonen för att börja med den kreativa klipp processen. Medan de körde upp in materialet gick de samtidigt igenom intervjun och gjorde anteckningar. Sedan fortsatte de med att diskutera hur filmen skall börja och var filmen "klimax" skall vara. Det är de viktigaste punkterna i filmen.

Micke Aaltonens gäng hade på grund av sin ordinarie skola möjlighet att börja klippa först på eftermiddagen. För att snabba upp processen körde Micke in materialet färdigt så att de skulle kunna börja klippa genast när de dykte upp på platsen på eftermiddagen.

Båda grupperna arbetar i skrivande stund mycket aktivt för att få filmerna färdiga ikväll så att de kan premiärvisas imorgon lördag kl.13.45 för festivalpubliken.  

Sista dagens tema blev Blu-ray! Hur skall framtidens filmer distribueras? Kommer Blu-ray att ta över DVD eller är det video på begäran över internet (VOD= Video On Demand) som gäller? Vill människor ha "ett paket i handen", fylla bokhyllan med fina fodral eller är det så att man vill ha filmerna centralt i hemmet, lagrat digitalt på en "hemmaserver"? Själv är jag inte riktigt övertygad av Blu-ray konceptet. Alltför dyrt att producera + att vi har inte mycket spelare ännu i hemmen. Visst går det relativt enkelt att skapa en Blu-ray skiva i dagens läge (och ganska billigt) , speciellt ett exemplar! MEN, licenserna för obligatoriskt koieringsskydd är höga, och detta tar kol på stora distribueringar (för mindre producenter). En kostnad på ca. 3.000 euro/masterskiva + 0,04 euro/exemplar låter lite saftigt. Att tillverka en Blu-ray skiva själv (bränna på datorn!) är förstås billigt, men om det tar ca. 6 timmar att koda+bränna en 1 timmes produktion, så....

Frågan lyder alltså: Paket eller inte paket??

.... och visst lever DVD som format ännu länge! 

 

Då var det mesta sagt om detta års BroadcastVideoExpo.

London tystnar.

mvh, Tomba