nu ar jag djupt deprimerad. sag igar kvall "episode 3- enjoy poverty". regissoren akte till kongo for tva ar och kom hem med material som i alla fall paverkade mig haftigt. hans film har blivit ett av huvud samtalsamnena har pa festivalen. en del tycker att hans film inte alls ar en dokumentar utan mera en konstfilm. greijen ar den att regissoren akte ivag for att ta reda pa vart alla valgorenhetspengar forsvinner, varfor koncentreras den pa de orter var alla resurser finns och ar den overhuvudtaget menad att forandra forhallandena i afrika. hans resultat var valdigt negativa. i borjan forsoker han hjalpa befolkningen att lara sig att bli starkare. till exempel forsoker han lara nagra killar att ta fotografier som de kan salja till pressen. han raknar ut med killarna att de kan tjana 1000 ganger mera pengar om de istallet for att fotografera fester o brollop, fotograferar undernarda barn, valdtagna kvinnor och doda kroppar. de forsoker, men de vita gar inte med pa att lata invanarna fa del av de pengarna. man skall ju ha presskort o fotoutbildning for att kunna gora det... regissoren visar ocksa hur fattiga arbetarna ar pa plantagen som ar drivna av de vita, hur hart arbetet ar for guldgravarna och hur liten andel befolkningen far av alla resurser som finns i deras land. inte ens bildmaterialet av deras fattigdom far dom del av... regissoren bestammer sig for att bygga en flotta med stora neonbokstaver "enjoy poverty please" for han anser att det inte finns nagot hopp for afrika att bli rikt. han sager at dem att de maste vanja sig vid fattigdom o forsoka njuta av livet anda.

i QnA efterat fortsatte han pa samma satt. han ville inte svara pa fragor som gallde vart pengarna fran filmen gar eller hur han paverkat de han filmat.  han sade att han inte vill ge nagon av oss mojligheten att ga ut ur salen o kanna oss bra. for det ar vart allas fel att afrika ar sa fattigt som det ar. det ar vi som inte ar villiga att ens betala nagra euro mer for kaffet vi dricker for att ge dem ett battre liv...

jag kande mig inte i alla fall bra nar jag gick darifran.....

I handboken för vår bloggkamera hittar vi följande varning. Den kan vara bra att lägga på minnet för att skona tittarna...

:)

Vi fick alla i uppgift att göra en egen konstfilm. Under höstterminen har arga-leken blivit en favorit vilket blev inspirationen till min film.

Se och le.

//Ronja

+ nagra forelasningar.

klimatforandringen har varit mycket framme. fran manga olika synvinklar. forsta filmen vi sag "the age of stupid",  var typ en science fiction, varlden gar under pga manniskan dokumentar. den var en val gjord fragmentarisk film som var ihopbunden pa ett innovativt satt. den var satt i framtiden och en skadespelare spelade en mannsika fran 2055 nar varlden holl pa att ga under.

en annan film om samma amne var "not evil just wrong". som handlade om samma amne, men fran en helt annan synvinkel. den forsokte bevisa att jordklotet inte haller pa att varmas upp. och att naturvannerna redan har gjort tillrackligt mycket illa genom att en gang i tiderna forbjuda anvandningen av DDT, som kortsiktigt sett har okat dodligheten i afrika pga malaria. personligen blev jag valdigt stord pa filmen. for det forsta forstar jag inte varfor dra paralleller mellan DDT och global uppvarmning. regissorerna forsokte uppmuntra folk att fortsatta konsumera allt dom bara kan fa tag pa, for att annars kommer stackars mellanklass amerikanare  inte att kunna leva ut sin lilla amerikanska drom med stora bilar o hus o overflod av mat. filmen papekade dock en del viktiga saker ocksa. den tog fram faktafel i al gores film "an inconvinient truth" och hade alldeles ratt i att man inte far skramma manniskor med kommande naturkatastrofer for att andra pa deras beteende.

min favorit bland klimatforandringsfilmerna hittills ar "fuel" som handlar om regissoren sjalv som kampat for biodiesel sa gott som hela sitt liv. forutom att vara en underhallande film med en bra formad val, behandlade den ett viktigt amne. dessutom berattar den inte at oss bara felena i vart beteende, den gav ocksa intressant fakta om amnet och gav till och med ett alternativ pa vart nuvarande beroende av olja. tummen upp av mig! forsta klimatfilmen som jag blev glad av!   

Jag vaknade upp klockan 05:30 på fredag morgon, efter att ha sovit i knappa 3 timmar. Vet inte varför, men det kändes smått pirrigt att veta att man skall resa iväg utomlands inom ett par timmar.

 Efter att min farsa hade kört mig, Anton och Nina till flygfältet träffade vi Harald. Han satt och stampade takten till någon sång han lyssnade på. När han såg oss log han brett: "Tjahapp! Här é ni!". Vi kände oss som rockstjärnor.

Efter många om och men satte vi ned oss i planet. Anton var flygrädd som vanligt men vi lugnade ner honom. Bara några minuter senare hördes det: "Bästa passagerare! På grund av hårda vindar över Amsterdam blir vi, liksom alla andra flygbolag, något försenade. Som det ser ut nu, startar vi om cirka en och en halvtimme." - vi blev alldeles utom oss av lycka. Tänk att få sitta fastspänd i ett flygplan som står stilla...

  Till slut landade vi dock i Amsterdam, dryga två timmar för sent. Vi fick vårt bagage och begav oss mot tågstationen för att åka in till centrala Amsterdam, där vårt hotell var beläget. Det var ett litet mysigt hotell vid namnet Nes, bara ett par stenkast ifrån alla biografer och olika ställen där vi skulle spendera våra dagar med att se på olika dokumentärer och tillställningar. Vi bodde i ett fyra personers rum och allting fungerade smärtfritt. Anton blev dock lite missnöjd efter att han själv hade bäddat sängen omsorgsfullt så att det blev "perfekt", bara för att senare på dagen komma tillbaka och märkt att städpersonalen hade bytt lakan och bäddat om hans säng, hans dryga arbete till trots. 

 Våra dagar gick mest ut på att se spännande dokumentärer och gå på olika tillställningar där branschens proffs debatterade. Det kändes verkligen kul att för en gångs skull vara omringad av människor som var intresserade av samma sak, och verkligen förstå varann. Nämnde någon ordet "dokumentär" vände alla blicken mot den personen och ville veta mer, medan det tyvärr annars ganska ofta är precis tvärtom - ordet "dokumentär" brukar skapa en hel del gäspningar i åtminstone min vänkrets.

 Tiden gick förvånansvärt snabbt, vi vaknade upp relativt tidigt på morgonen och åt ett snabbt morgonmål för att sedan glada traska vidare mot dagens kommande äventyr. Mitt i allt var klockan redan fem, och man hade en extra halvtimme för att hinna äta något. Jag tror vi alla kan hålla med om att vi ätit mer hälsosamt än under dessa fem dagar! Efter att vi ätit var det än igen dags för mer filmer eller tillställningar, och ofta tog programmet först slut kring 10-tiden. Då var det verkligen skönt att sitta en stund framför en god mörk öl och diskutera vad vi hade sett och hur dagen hade förlöpit. 

Men som sagt, dagarna gick mycket snabbt, för mig kändes det som om jag knappt hade landat innan vi skulle iväg. Fem dagar, fyra nätter - hade försvunnit i en hast. Resan hade verkligen varit både rolig och givande, och jag skulle när som helst göra om den igen. "Borta bra, men hemma bäst" sägs det, och jag håller med. Även om jag är lite avundsjuk på Nina som blev kvar där...

Två av Axxell City studerandes filmer har fått pris på Videoforum 2008, arrangerat av Förbundet Finlandssvensk Lokal-TV rf. Årets mönstring hölls i Tammerfors, på Hotel Victoria. Till videotävlingen skickas årligen bidrag ur främst lokal-TV stationernas produktion, men det finns också en öppen klass (för skolor, grupper samt privatpersoner). I tävlingsjuryn satt Kristina Ågren (regissör), Bengt Klemets (producent) och Håkan Omars (Kulturfondens regionombudsman). Axxell City:s studerande deltog med fyra filmer i den öppna klassen i år och nådde strålande framgångar! 

Tredje pris kammades hem av filmen Fjärilar i magen, gjord av Nina Nordström, Anton Häggman (Dokumentärfilmslinjen 2007-2008) och Lucas Karlsson (Medietekniklinjen 2007-2008). 

Från förra året hade vi att försvara första pris i den öppna klassen och inte blev våra studerande sämre i år heller! Första pris i Videoforum 2008, öppna klassen, gick till Legoanimation 2008, gjord av Simon Broberg, Lucas Karlsson, Kaius Rahikka, Elias Lehtinen och Nathanael Witick (Medietekniklinjen 2007-2008). Du kan se filmen på YouTube.

STORT GRATTIS!

Tomba

Andra årets dokumentärfilmstuderande från Axxell City deltar i IDFA 2008 för fjärde året i rad. IDFA som står för International documentary filmfestival Amsterdam ordnas nu för 21 året och är världens största dokumentärfilmsfestival. De studerande deltar i ett program som kallas för IDFAcademy som riktar sig speciellt till filmstuderanden från hela europa.

IDFAcademy ger Axxell City studerandena möjlighet att delta i högklassiga föreläsningar, träffa professionella dokumentärfilmare, producenter och distributörer samt andra filmstuderanden. Dessutom kan de se så mycket film som de bara hinner och orkar med.

Det är fem intesiva dagar fyllda med olika aspekter av dokumentärfilm. Eftersom andra årets dokumentärfilmsstuderande håller på med egna dokumentärer ger IDFA dem möjlighet att snappa upp nya idéer, trender och nya aspekter gällande dokumentärfilmsproduktion.

Det kommer att göras blogginlägg både av mig och mina studeranden, i mån av möjlighet, från festivalen så det lönar sig att återkomma till bloggen de närmaste dagarna.

Vi var två lärare, Pia Kivinen och undertecknad, från hantverksutbildningen i Ekenäs till Glasgow på fredagen. Orsaken var en utställning på Gallery Roger Billcliffe som jag deltog i tillsammans med andra silversmeder från Finland. Gång efter annan blir man påmind om det lilla svenskfinland. Ett konstsamlande par reserverade ett av mina arbeten och medan vi pratade ditt och datt kom det fram att de minsann besökt Finland, närmare bestämt Rilax i Bromarf, som alltså numera är en del av Ekenäs. Där hade de besökt människor som naturligtvis var bekantas bekanta. Kan inte låta bli att tycka att sådana här tillfälligheter är sympatiska. www.billcliffegallery.com