Axxell
Utbildningskatalogen
Händelser
<<  April 12  >>
 Må  Tis  Ons  Tor  Fre  Lö  Sö 
        1
  2  3  4  5  6  7  8
  9101112131415
16171819202122
23242526272829
30      

Axxell bloggar

 

Dag nr 2 på BroadcastVideoExpo har varit igen inspirerande. Tre olika sessioner kring "Videokomprimering", "Hur sälja sin filmidé" och "Användning av Photoshop i videoproduktioner" har stått på programmet. Det börjar kännas som om man hållit på med detta rätt länge, eftersom det mesta är bekant. Tycker ändå att det är bra med upprepning och bekräftelse att sakerna är så här. Fötterna börjar också vara ganska möra av allt gående i den stora mässhallen.

 

Dagens sista bit om hur man producerar framtidens 3D-television (Stereoscopic 3D-TV) var ganska häftig. Kort sagt handlar det om att man filmar med två kameror parallellt och får på det sättet en bild för vänstra ögat och en för högra. Dessa bearbetas ihop för att projiceras slutligen via skärm (som klarar av 3D-signal) och den tittar man på med 3D-glasögon.

 

På bilden syns 3D-glasögonen och en musikvideo med U2, inspelad i 3D. En otrolig upplevelse och känsla av djup i bilden. Är detta framtidens sak? Somliga här påstår det stenhårt! Vanlig TV --> Högupplöst TV --> 3D TV ???

Jag sitter och skriver mitt blogginlägg på ett café vid Earls Court Exhibition Centre 2, i London. Det handlar om BroadcastVideoExpo, en mässa med allt du kan önska kring videoproduktion (och lite till). Från fönstret, ut över mässhallen, öppnar sig en bred vy över det stora utbud av mediarelaterade prylar, mojänger, kameror, skärmar, program och lösningar som bjuds ut. Dessutom har vi en uppsjö av människor som försöker sälja allt detta åt nyfikna och informationshungriga producenter, fotografer, ljudmänniskor, ljussättare och andra.

 

 

 

Idag har jag hunnit delta i tre föreläsningar, där det talades om "hur det lönar sig att bearbeta videoinnehåll så att det funkar på internet", "hur man startar/hanterar en ekonomiskt lönsam internet-tv station" och "köparens guide till videoproduktionsutrustning". Föreläsarna har varit strålande fastän innehållet inte gett mig riktigt något nytt. Till en viss del bekanta saker bekräftas och visst känns det bra när man märker att andra tänker i liknande banor som man själv gör. Ur tekniska aspekterna är dagens saldo följande: Bästa videocodecen (och enhetlig mellan flera "stora" företag; Microsoft, Adobe och Apple) är utan tvekan h.264.

 

En länk till dig, som funderar på videoproduktionsutrustning: http://urbanfox.tv/seminar/

 

Grävande journalistik handlar om att göra en grundlig research, att leta efter bevis för hur saker och ting faktiskt är samt att våga ställa de obekväma frågorna. Att vara kritisk gentemot sin omgivning så väl som gentemot sitt eget arbete är någonting som är viktigt oavsett om man gräver för tv, tidning eller för en dokumentärfilm.

J-komm, journalist föreningen vid soc&kom arrangerade fredagen den 6 februari 2009 ett seminarium i grävande journalistik vid svenska kommunal och social högskolan i Helsingfors. Studerande från Axxell Citys dokumentärfilms- och reportagelinjer deltog i seminariet där experter på området från Svenskfinland och Sverige delade med sig av sin kunskap. Seminariet avslutades med en debatt under rubriken "- Gräva mera: en fråga om inställning eller resurser".

Så väl tv som grävande journalistik i tidningar diskuterades under seminariet men de flesta arbetsmetoder gäller oavsett vilken form av media man arbetar med. Det poängterades också ett flertal gånger att vem som helst kan gräva där man står men att många inte gör det för att de inte vågar. Därför kan det vara oerhört viktigt med ett stöd från en grupp med likasinnade eller en att man har en förstående förman. 

Allt kan och bör ifrågasättas, också det egna arbetet. Arbetet går inte ut på att styrka den egna uppfattningen om hur saker och ting är utan utgångsläget är  att försöka förstå och förmedla hur någonting verkligen är på riktigt.

Uppdrag granskning

http://www.svt.se/

Seminariet drogs igång med att Nils Hansson, projektledare på det svenska tv programmet "Uppdrag granskning", tog åhörarna med på en fartfylld färd genom grävandets ABC.

Grundprinciperna är att man skall vara noggrann med de projekt man väljer att gräva i. Det handlar om att pröva sina idéer och göra lite research för att ta reda på om det är värt att gräva mera eller inte. Det är ok att lägga ner projekt som inte verkar lovande men det är viktigt att man inser detta i ett tidigt skede. När man väljer ett projekt så kan man fundera över vad man själv brinner för eller vad som verkar vara ett viktiga problem i samhället. Det är värt att fundera över vad det är man faktiskt vill göra innan man binder sig till ett projekt som kan pågå under en längre tid. När man väl beslutat sig för att genomföra ett projekt så gäller det anta utmaningen helhjärtat.  

Att samla in bevis är en viktig del av arbetet. Om man arbetar med någonting kontroversiellt så är det viktigt att man har belägg för det man påstår. Det bästa är naturligtvis att man har det svart på vitt, det vill säga officiella dokument som styrker ett missförhållande. Det är en bra idé att föra dagbok över projektet, arkivera dokument, spara råmaterial och banda alla viktiga telefon samtal så att man kan gå tillbaka till bevismaterialet ifall filmen, tv/radio programmet eller artikeln ifrågasätts.  

Filmarens/journalistens uppgift är att lära sig så mycket man kan om den värld som man dokumenterar eller ifrågasätter. Det handlar mycket om att skapa kontakter med människor och att visa att man är seriös. Engagera "experterna", bli vän med dem som vet hur systemet fungerar och vad som eventuellt är fel med det. Många som arbetar inom en organisation kan ställa upp med information om de upplever att någonting inte står rätt till. Problemet är ofta att de är rädda för sitt jobb eller att bli utpekade offentligt. Därför är det viktigt med källskydd, det vill säga att man skyddar de som tipsat en. Man bör vara försiktig med att använda e-post och tjänstetelefon när man har att göra med personer som delar med sig av känslig information men inte själva vill träda ut i offentligheten. På "uppdrag granskning" får källorna ett kodnamn som man använder när man diskuterar en källa med kollegerna så att identiteten inte i misstag undanröjs.

Det är viktigt att kontrollera källan som man använder sig av. Man vill ju försäkra sig om att personen ifråga talar sanning och faktisk har den kunskap som han/hon utger sig för att ha. Det kan man enkelt göra genom att ställa frågor som kräver att personen ifråga känner till detaljer som har med informationen att göra. Genom att ställa samma frågor under flera tillfällen märker man snabbt om en person ljuger eftersom man har en tendens att komma ihåg det som man faktiskt vet medan man snabbt motsäger sig själv när man ljuger. Det är också bra ifall källan kan styrka sin berättelse med dokument.

När man väl har samlat in all information, spelat in råmaterialet för sitt tv-reportage, sin dokumentärfilm eller tidningsartikel så är det viktigt att man ifrågasätter sig själv. På "uppdrag granskning" går man i grupp igenom det färdiga programmet, detalj för detalj. Man skriver ut alla intervjuer på papper och går igenom dem rad för rad. Om någonting verkar oklart dubbel kollar man informationen. Det gäller att vara noggrann med att alla fakta är korrekta och att man har bevis för det man påstår.

Man skall utgå ifrån att arbeta och samla in material öppet. Det är också viktigt att de som utsätts för kritik får möjlighet att möta kritiken. Dolda kameror och band upptagningar som görs i smyg bör användas endast i special fall.

Efter publiceringen av din dokumentärfilm, din artikel eller tv program är det viktigt att förvänta sig en reaktion. Förbered dig för att svara på eventuella frågor och fundera på hur du skall reagera ifall någon ifrågasätter dina källor. Var beredd på att få beröm men också på att möta kritik.

Länkar:

Uppdrag gransknings hemsida: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&lid=puff_1359840

Så här arbetar man på uppdrag granskning: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=102328&a=1433165&lid=puff_1362265&lpos=extra_1

Grävandets ABC: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=48511&a=543051

Fakta koll på "uppdrag granskning": http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=102328&a=1433167&lid=puff_1362265&lpos=extra_2

Se uppdrag granskning på webben: http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning

 

 Under seminariet om grävande journalistik på soc&kom fredagen den 6 februari 2009 kom det fram att grävande journalistik är ganska mytomspunnet när det i grund och botten egentligen bara handlar om bra journalistik. Vi har dessutom fått för oss att korruption inte existerar i Finland vilket är en myt i sig. Det finns alltid sånt som inte är som det skall vara och därmed är värt att gräva i.

På seminariet representerades den finländska vinklingen på grävande journalistik av Minna Knus Gálan som tidigare arbetade på Spotlight men som numera är programledare på A-talk och Magnus Berglund som arbetar på det finska undersökande tv-programmet MOT. Både på Spotlight och MOT så har redaktören 3 veckor på sig att göra research, 1 vecka för inspelning av råmaterial, 1 vecka att gå igenom materialet och att skriva ett klippmanus och till sist. 1 vecka för klipp.  

Fallstudie: Instrumentarium och försäljning av onödig sjukhusutrusning till Costa Rica.

Att Finland inte har någon korruption är en myt enlig Minna Knus Gálan som berättade om ett av de mest uppmärksammade programmen från "Spotlight". Den här historien handlande om en skandal där Instrumentarium, ett privat finländskt företag, sålde överprissatt sjukhus utrustning till Costa Rica som finansierades av finländskt räntestöd. I avtalet för räntestödet står det att 50% av införskaffningarna bör göras från ett finländsktbolag som har tillverkning i Finland. När det gäller sjukhusutrustning så fanns det i praktiken bara ett bolag man kunde handla ifrån.

Tipset om affären kom från en journalist i Costa Rica som först hade vänt sig till Helsingin Sanomat och annan finskspråkig media men blivit överraskad över att det inte verkade finnas något intresse för historien där. Svaret var ofta att det inte finns korruption i Finland. Dessutom var språket ett problem, i Costa Rica pratar man Spanska. Minna som är utbildats till journalist i Spanien pratar Spanska flytande och det hjälpte enormt mycket.

Det var svårt att få människor på Utrikes Ministeriet (UM) att uttala sig men arkiven var öppna och detaljerade. Allt arkiveras, Minna hittade till och med sina egna e-post förfrågningarna i arkivet. Personalen på UMs arkiv är professionella och otroligt hjälpsamma, säger hon. Det gäller bara att veta vad man skall fråga efter. När hon hade tillräckligt med belägg för att saker och ting var som hon trodde så beslutade hon och hennes förman att hon skulle resa till Costa Rica med en kameragrupp.

I Costa Rica var alla förbannade på Finlands inställning till affären. Minna var den första finländska journalisten som intresserat sig för fallet, dessutom pratade hon Spanska vilket öppnade dörrarna på vidgavel. "Folk stod nästan i kö för att bli intervjuade, från Presidenten och neråt" berättar Minna. Till och med Instrumentariums lokala samarbetspartner ställde upp för en exklusiv intervju. Han hade tigit sedan fallet börjat behandlas i Costa Rica.

Samarbetet med den lokala journalisten gick långt ut på ett byte av information. Minna fick via det här samarbetet veta vem hon skulle prata med, hon fick dokument och annan information om hur det hela utvecklat sig i Costa Rica. Hon i sin tur höll den Costa Ricanska journalisten underrättad om utvecklingen i Finland.

En stor del av bevisföringen stod i korridorer och lagerutrymmen i form av ny oanvänd finländsk sjukhusutrustning. Det fanns anestesiapparater där det inte fanns kirurger eller dubbel flera maskiner är det verkliga behovet, röntgen utrustning där den inte behövds och det fanns lager med oanvänd utrustning och lådor som aldrig öppnats.

Programmet användes för inte så länge sedan som bevismaterial i rättegången som fortfarande pågår i Costa Rica men hon har själv inte blivit kallad. Programmet fick en hel del uppmärksamhet över språkgränsen i Finland. Numera arbetar Minna på det finska diskussionsprogrammet A-talk.

Spotlight om programmet: http://svenska.yle.fi/spotlight/arkiv.php?id=240

Fallstudie: Patria mutar Sloveniens statsminister

http://www.yle.fi/

Magnus Berglund arbetar på finska YLEs motsvarighet till "uppdrag granskning" MOT.  Ett av MOTs mest uppmärksammade program behandlade en mutskandal mellan det finska vapenföretaget Patria och den slovenska staten. Mutor verkar för övrigt vara någonting relativt vanligt i vapen industrin eftersom Magnus lät sig inspireras av "Uppdrag gransknings" rapport om en mutskandal i samband med försäljningen av den svenska stridsflygplanet JAS Gripen till Tjeckien. I båda fallen fanns det en hel del bevisföring i form av hemligstämplade dokument vilket gjorde att man inte kunde visa det i det färdiga programmet. Utmaningen var att skapa ett trovärdigt program där man har belägg för sina påståenden fast man inte kan visa bevisen i bild på grund av att de är hemlig stämplade. I båda fallen handlade det också om att personer vars identitet måste skyddas gav de avgörande tipsen.

Magnus Berglund började intressera sig för Patria redan för flera år sedan när han läste en artikel om en högt uppsatt person inom den finska armén som hade ondgjort sig över att Patria sålt kanoner till Egypten som inte fungerade. Artikel i Helsinging Sanomat var relativt liten och media verkade i stort ganska ointresserade av affären. Magnus pratade med personen ifråga, tog kontakt med Patria och armén. Han begärde ut felrapporter på samma kanon typ som de sålt till Egypten med slutsatsen att de inte fungerar i Finland heller. Under den här perioden besökte han ett flertal gånger Patria vars representanter gärna visade honom runt och berättade hur bolaget fungerade. Han upplevde en stor öppenhet. Han gjorde ett program om Patrias kanonaffär. Under samma period gjorde han en intervju som han aldrig använde med en av den tekniska chefen på Patria, den kassetten skulle ligga på hans hylla i nästan två år innan han fick ett tips från en journalist kollega i Slovenien om att Patria mutar tjänstemän för att få sälja pansarfordon till Slovenien. Under samma period hade det skrivits i pressen om att en polisundersökning gentemot bolaget satts igång. Patria var och är misstänkt för mutbrott i samband med en affär med pansarfordon i Slovenien.

Vanligtvis är produktionscykeln för ett reportage för MOT 6 veckor men i det här fallet kom en stor del av informationen fram just före semestern vilket gjorde att Magnus plötsligt hade en period på ca 3-4 månader på sig innan programmet skulle sändas.  

Magnus dammade av sina kontakter på Patria. Han kollade de finska arkiven bland annat Utrikes Ministeriets (UM) arkiv och han pratade med polisen. Tillsammans med den Slovenska kollegan fick han kontakt med människor som kände till affären där. Under semestern ägnade han någon halvtimme här och där åt att göra efter forskningar. Han skapade förtroende med människor på Patria. Det hjälpte ju naturligtvis också att han redan hade knotakter på bolaget från tidigare. En viktig del av arbetet var att försöka förstå den värld som han trädde in i. Därför spenderade han mycket tid åt att sitta med representanter för Patria som berättade för honom hur bolaget fungerade.

Efter att programmet sändes så har Magnus fått mycket uppmärksamhet i form av uppmuntran men som han förklarade under sitt anförande har han också fått mycket kritik. Programmet fick mycket uppmärksamhet både här hemma i Finland men inte minst i Slovenien där statsminister kansliet hela tiden avböjt att delta eller kommentera fallet framför kameran. Efter dyningarna pågår dock fortfarande eftersom det blev en enorm skandal i Slovenien.

Magnus poängterar att det han gjorde kunde göras av vem som helst men det som kanske krävs är nyfikenhet, uthållighet och noggrannhet. Sedan är det ju bra om man har lite tur också. 

Beskrivning av programmet på finska:

http://ohjelmat.yle.fi/mot/arkisto/1_9_2008_mot_totuus_patriasta_toim_magnus_berglund

HBL om skandalen:

http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/11/13/d20134.php

Om Slovenies reaktion mot programmet:

http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=138277&lookfor=&sokvariant=arkivet&advanced=yes&antal=10

TV-nytt om skandalen:

http://video.aol.com/video-detail/910-patria-slovenia-2008-09-05-tv-nytt-yle-fst5/3455052998/?icid=VIDURVNWS12

Expressen om skandalen:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1289578/finnar-mutade-sloveniens-premiarminister

Patria demonstration av pansarfordon:

http://www.youtube.com/watch?v=TSzCuVtk5CQ

Om Magnus Berglund på MOTs hemsida:

http://ohjelmat.yle.fi/mot/toimitus/magnus_berglund

I de flesta fall blir man grävande journalist genom att man börjar gräva. Det kräver ofta ett eget engagemang. Det finns få redaktioner som har en egen grävandegrupp. En av de tidningar som har en grävande grupp är Helsingborgs dagblad i Sverige. Åsa Nicander är arbetsledare för grävnavet vid tidningen och ordförande för föreningen "gräv", en intresseorganisation för svenska grävande journalister som arbetar utgående ifrån devisen: "gräv där du står". Det finns alltid saker som man kan undersöka oavsett var man befinner sig anser Åsa.

Alla kan gräva men många är rädda för att börja gräva eller saknar stöd för sitt arbete från omgivningen. Det kan därför vara en bra idé att arbeta i en grupp som kan stöda och hjälpa varandra. Man kan också vända sig till redan etablerade grävande journalister för råd och tips. De flesta hjälper gärna till om de har möjlighet. Man skall ju inte se andra som konkurrenter utan som kolleger anser Åsa.

Sedan radar hon upp exempel efter exempel vad små tidningar har gjort med små resurser. Det är få förunnade att kunna gräva på heltid men det går också att göra på deltid. Man kan på sidan om sitt ordinariearbete gräva lite åt gången. Eftersom det är tidsödande att gräva så kan detta vara en bra idé om man inte har resurser. Problem som man gräver i försvinner ju i allmänhet inte sådär bara så man kan ofta ta god tid på sig och man har alltid en stund här och där som man kan utnyttja för grävande.

Man skall ju utgå ifrån att göra en bra research och att kolla sina källor noggrant men ibland kommer deadlinen emot och då kanske man får publicera det man kan. Detta till trots är det viktigt att man har bevis och belägg för det man publicerar. Ofta kan man genom tidig publicering få nya tips och vinklingar på den aktuella problematiken. Då gäller det istället att satsa på att följa upp fallet.

Om man har små resurser så kan det också vara värt att fundera på samarbete med andra journalister på andra tidningar eller etermedia. Det finns exempel där tidning, radio och tv har samarbetat med att publicera samma historia på olika plattformar samtidigt. Media världen håller på att förändras på ett sånt sätt att det inte längre handlar om konkurrens mellan medierna utan om att få fram fakta menar Åsa. I och med att bloggandet fått ett fotfäste händelser och skeenden snabbt förmedlas av i princip vem som helst. Då blir behovet av djupare reportage från dem som arbetar med media professionellt allt större. När allt finns tillgängligt på Internet varför skall man betala för att få information. I djuplodande artiklar och tv-program kan man förmedla det som inte kommer fram i en blogg i form av bakgrundsinformation och bevisföring. Det är med andra ord bra business att syssla med grävande journalistik menar Åsa. På Helsingborgs dagblad kompletterar man ibland sina tidningsartiklar med webb tv inslag.

Det behöver inte handla om internationella mutskandaler för att det skall vara intressant utan det finns missförhållanden över allt. Det finns alltid de som försöker utnyttja systemen till sin egen fördel.

Men hur är det med grävande journalistikens framtid. Under paneldiskussionen kom det fram att det inte finns färdiga resurser för grävande journalistik på till exempel HBL och att tidningsvärlden anser sig konkurrera med tv. För den som verkligen vill gräva så skall möjligheterna naturligtvis ges men det är fast i redaktören själv att ta första steget. Alla höll dock med om att grävande journalistik i princip är en bra affär men att man inte skall förvänta sig att den röda mattan rullas ut framför en om man vill börja gräva. Nils Hansson uppmuntrade åhörarna att bara börja gräva eftersom ingen redaktionschef kommer att säga nej till en bra artikel eller ett bra tv program. Intresset för djupa väl grundade reportage, avslöjanden och dokumentärer finns men det är fast i var och en att aktivera sig själva.

Länkar: 

Helsingborgsdagblad: http://hd.se/

Föreningen grävand journalister: http://www.fgj.se/

 

DocPoint 2009 gick av stapeln ett par veckor sedan och var den största dokumentärfilms festivalen ordnad i Finland.

 För mig började DocPoint ganska trögt, första filmen imponerade inte och det tog ett par dagar för att komma in i festivalstämningen. När jag väl kom in i den fann jag mig själv springa från en visning till nästa allt vad jag orka för att hinna i tid. Kanske det berodde på att jag personligen tyckte att kvaliteten av filmerna blev bättre efter ett par dagar, eller så också behövde jag ett par dagar att vänja mig vid evangemanget. Det jag själv tror att påverka mest var en ändring av inställning mot hela saken. Man kan ju fråga sig vad det är för fel med att se på filmer dagarna i ända, dricka ett par öl i gott sällskap och äta ohällsosammt? Inte så mycket. Det att man kan kalla det hela för skola gör ju det hela även läckrare.

 I sin helhet fungerade DocPoint. Till en början ansåg jag att det skulle ha varit bättre att ha alla föreställningar samlade på ett ställe, att de sku ha t.ex. hyrt en del av Tennispalatsi (vilket knappast skulle ske även om de skulle vela det) och hålla allting där. Men när jag väl hade varit på festivalen ett tag började jag tycka att det var bra att det var utspritt trots allt. Man besökte biografer som man vanligtvis inte går till och så fick man lite röra på sig mellan filmerna. Alla vet ju att vaihtelu virkistää! Det att vissa av dessa ställen har helvetiska stolar att sitta på en längre stund, är en annan femma.

 

 DocPoint erbjuder filmer som man kanske annars aldrig skulle höra talas om. Själv skulle jag knappast ha hört talas om "The English Surgeon" om jag inte skulle ha sett den på DocPoint. Det är en av filmerna som jag skulle rekommendera från festivalen. Om ni tror ni har sett allt, pröva med en hjärnoperation gjord med en vanlig Bosch borrmasking (en sån som ni säkert hittar i ert eget förråd där hemma). Något så surrealistiskt är ovanligt t.o.m. i de flesta spelfilmerna och detta är verklighet. Så förutom att visa filmer som man kanske inte annars skulle komma i kontakt med, öppnar dokumentärerna (i bästa fall) tittarens ögon om hur saker befinner sig runt om i världen. Ett liv utanför ankdammen kanske?

 Retrospektivt kan jag säga att DocPoint överskred alla mina förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men så här bra var det i varje fall inte. Bra stämning, bra filmer och intressanta föreläsningar. Skulle kunna säga att allting var bra, om det inte vore före de helvetiska stolarna...  men det heter ju "No pain, no gain."

feb 10
Anders Vahtola
Skapad av: Anders Vahtola Placerad i Kimito | Kommentarer (0)
Taggad i: Otaggat 
Det är modernt att konsumera etiskt och miljövänligt. Reilunkaupan kahvi, fair trade bananer och ekologiskt det ena och det andra sitter på något sätt bra i tiden. Man köper kanske vichy i stället för läsk för att känna sig sportig och fräsch och på samma gång biologiskt nedbrytbara plastpåsar för soporna för att känna sig miljövänlig. Samtidigt tror jag att en del människor för tidningspappret dit det hör men kastar samtidigt tomma metallburkar (pantfria) köpta på sverigebåten i vanliga roskisen. Naturbruket producerar det mesta vi köper och samtidigt är det processer i naturbruket som skall få vårt avfallsberg att förbrytas. Energi kan inte försvinna utan bara omvandlas. Växter blir mat som blir xxx (läs skit) som blir mylla som blir växter - enkelt. Växterna behöver koldioxid och solenergi för att producera syre och socker, detta är ju fotosyntes som är naturbrukets kanske viktigaste faktum.

Jag skrev tidigare om koldioxidfotspåret och tänkte nu vinkla naturbruks bloggen mot ekologiskt fotspår. Ekologiskt fotspår berättar just om naturens rundgång, circle of life. Dvs. hur många hektar mark och vatten behövs det för att återuppta all näring i naturens omlopp från en människa. Man beaktar allt vi ätit, köpt och förbrukat och inte minst co2 utsläppen och vårt avfallsberg.

Exempel på några fotspår: Belgien 5,1 ha/pers., Finland 5,2 ha/pers., Tyskland 4,2 ha/pers (för 30 år sedan 6ha)., Spanien 5,7ha/pers (för 30år sedan 3ha), England 5,3ha/pers., USA 10ha/pers. Om alla i hela världen levde som i USA skulle det karikerat behövas 5 st. jordklot för att omsätta det ekologiska fotspåret!

Ett viktigt begrepp i detta sammanhang är biokapacitet. Biokapacitet berättar om t.ex. ett lands (eller ett områdes) ekologiska produktionsförmåga. Dvs. hur mycket biomassa området producerar med hjälp av solenergi och co2. En hektar odlingsjord är mer än dubbelt så produktiv som en hektar skogsmark, som i sin tur är betydligt produktivare än betesmark eller hav. I genomsnitt i världen i dag är biokapaciteten ungefär två hektar per person.

Nu kommer bomben: Mer eller mindre alla I länder har ett ekologiskt fotspår som överstiger två hektar per person. Fattiga (och U länder) länder med ett litet fotavtryck överutnyttjar trots detta sin biokapacitet redan genom den egna konsumtionen. (För att inte gå in på betande köttboskap denna gång alls) Till dessa hör länder som Kina (med ett fotavtryck på 1,4 ha och en biokapacitet på endast 0,6 hektar per pers.), Indien (1,0/0,5), Egypten (1,4/0,5) och Etiopien (0,7/0,5). De största ekologiska underskotten per invånare har Hongkong (6,1/0,0) och Singapore (6,6/0,0). De är fullständigt beroende av omvärlden, från vilken de importerar nästan hela sin biokapacitet. Länder med ett betydande ekologiskt överskott är få. Till dem hör Australien (9,4/12,9), Brasilien (3,6/9,1), Finland (5,2/11), Kanada (7,2/12,3) och Peru (1,4/7,5).

Tysklands biokapacitet är 2ha/pers., Englands 1,6ha/pers., Belgiens 1,1ha/pers. (källor för data: Naturvårdsverket i Sverige och Turun Sanomat: Jarmo Wallenius)

Detta är bland andra en orsak varför jag är glad att jobba med naturbruk i Finland. Man märker alltså att även om vi har ett tungt co2 fotspår så har vi samtidigt typ världens största biokapacitet.

Det kan vara svårt att se vad pointen med det här är. Fryst kött med ett gigantiskt fotspår kan ju vara billigare än inhemskt lokalproducerat. Har man råd att vara trendig och köpa sådant som är ekologiskt hållbart? Är det ok att byta know-how och dataprogram (pengar) mot bananer och tonvis med biffkött? Om man har börsen i skick kan man ju handla sådan mat som minskar det egna fotspåret på samma sätt som man byter ut glödlampor mot dyrare energisnåla lampor. Naturbruks bloggen står igen framför en stor fråga; är det så att då äntligen fattiga länder blir tillräckligt rika så börjar de handla ekologiskt?  Ur naturbruks synvinkel ser man lite annorlunda på vad som är hållbart på riktigt vad som inte är det och formulerar därför sina svar utgående från något annat än en renodlad personlig åsikt.

Skulle jag ha kunskap och tid skulle jag gärna räkna ut Brusabys biokapacitet. Vi värmer internaten och alla andra byggnader med flis (tidigare var det olja), sorterar sopor, använder inte engångskaffekoppar (om vi inte måste), komposterar kattsanden från hittedjursmottagningen, odlar effektivt foder och spannmål, återanvänder mjölktankens diskvatten osv. Vi har skog som elever vårdar, timmer som vi bygger stockstugor av, och djur vars gödsel vi för tillbaka i samma jord som producerat djurens foder.

Så där mellan tummen och pekfingret tror jag att Brusaby har ganska stor biokapacitet. Men så skall det ju vara också. En djur- och naturbruksenhet lever av naturen. Den som besöker vår matsal kan också se att ett bevis på vad jag skriver är att energiavfall (brännbart = servetter) inte är bland bioavfall (potatisskal och matrester) som på så många andra matställen.

Anders Vahtola
Medan arbetsveckan börjar för de flesta träffas en liten grupp av oss som arbetar i kulturhuset G18 för en stunds morgon meditation på måndagar. Meditationen ger en mjukstart inför arbetsveckan då man kan utvecklar sin koncentration, inre lugn, mentala flexibilitet och medkänsla. Följ länken till en artikel i HBL om vår meditationsgrupp: http://www.hbl.fi/text/inrikes/2009/2/1/d22907.php

 

  

 Jag började bekanta mig med meditationen för första gången för över 10 år sedan. Under flera år har jag mediterat regelbundet 20-40 minuter så gott som varje morgon. Jag har prövat på olika former av meditation men alltid kommit tillbaka till två grundläggande meditationsövningar som är enkla men som jag upplever att är förvånansvärt effektiva om man gör dem regelbundet. Jag låter mig inspireras av buddhismen men jag är inte religiös utan snarare en agnostisk hobby buddhist. Det handlar om att öppna sina sinnen för vad som verkligen händer här och nu.

Fröet till vår meditationsgrupp såddes under en lunch med kollegerna på Axxell City i augusti 2008. Vi började diskutera det mentala välbefinnandet. Hur mår den moderna människan egentligen? Vad kan vi göra för våra elevers välbefinnande? Det var i det här sammanhanget som jag föreslog att jag kunde dra en meditationsgrupp förutsatt att det finns ett intresse för det.

Under hösten 2008 träffades en liten grupp med studerande och lärare från Axxell City för att meditera på måndag morgnar före det egentliga skolarbetet började. En del kom och gick andra hängde med rutin mässigt varje måndag. Ryktet om vår lilla grupp spred sig i huset och så småningom kom frågan om man inte kunde tänka sig att öppna upp gruppen för hela G18.  Från och med januari 2009 så har meditationsgruppen varit öppen för alla intresserade som finns i hela huset oavsett organisation. I och med artikeln i HBL har vi öppnat oss för alla som är intresserade oavsett om de studerar på någon av skolorna eller arbetar i G18 eller inte. Meditationen passar för alla åldrar. Det handlar mest om att ha ett öppet och nyfiket sinne.

Den nyttan som jag personligen upplever att jag haft av att meditera är bland annat att jag har lärt mig att hantera mina känslor bättre, inte genom att undvika dem utan snarare genom att möta dem. Jag har lättare att förlåta mig själv och andra. Jag har mera tålamod och hetsar inte upp mig över små saker. Jag har blivit mindre rädd för att leva. Jag upplever att jag har lärt mig att acceptera mig själv bättre. Jag har utvecklat en starkare integritet och mera förståelse för andra människor. Jag mår helt enkelt bättre när jag mediterar.

Men som Buddha sade för över 2500 år sedan, tro inte på vad jag säger utan pröva själv och dra dina egna slutsatser. Om du upplever ett större välbefinnande genom meditationen så är det bra och gör du det inte så kan du alltid låta bli. Valet är ditt.

Vi mediterar varje måndag mellan klockan 9.00 och 10.00 på G18, Georgsgatan 18. Tillfällena är gratis men var inte sen eftersom det är störande om någon kommer in mitt under meditationen. Dörrarna stängs när meditationen börjar. Efter meditationen finns det möjlighet att dela med sig av sina upplevelser om man så önskar eller så kan man nappa tag i mig om man vill prata enskilt om sina upplevelser. Andra väljer kanske att i all tysthet återvända till vardagen.

Om du har frågor kan du kontakta mig på harald.antskog@axxell.fi

Om du inte kan eller vill meditera på måndag morgon men ändå är intresserad av meditation så kan du bland annat besöka Helsingfors buddhistcenter som har öppna dörrar på måndagar kl.18-21. Vägledningen sker på finska och de önskar att man donerar 5€ eller efter förmåga för nöjet. Mera info: http://www.fwbo.fi/

Och vill du meditera helt på egen hand så hittar du mycket djuplodande vägledning och artiklar om allt som är meditations relaterat (på engelska) på http://www.wildmind.org/

Som bonus en länk till en artikel i DN (Dagens nyheter) om meditation och stress: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=706323

 

 

jan 27
Nina Nordström
Skapad av: Nina Nordström Placerad i Allmänt | Kommentarer (0)
Taggad i: Otaggat 

wikipedia: en ovanlig genre av film som kombinerar animation och dokumentär.

hmmm. vad mer kan jag säga. ..

hmm. kanske att jag senaste veckan sett några av dom mest imponerande dokkarna i mitt liv hittills. och kanske att en del av dom råkade vara animerade...

Marjut Rimminen, regissören av 'Sydämeen kätketty' inledde fredagens seminarium, ANIMAdoc. hon berättade att hon egentligen är en filmmakare som i tiderna bara hamnade in på animation. hon lärde oss att hennes animatorkarriär började med en film regisserad tillsammans med 3  andra regissörer. den handlade om fyra kvinnor och lagen. jag tror att filmen hette 'Blind justice' och hennes andel  'Some protection' ( eller så var dt åt andra hållet). den var i alla fall just bra. hon hade fått en intrvju med en kvinna som åkt in och ut från fängelse hela hennes liv. Marjut tyckte att animation skulle passa bra till berättelsen eftersom då blir figurerna mer universella och därmed lättare att identifiera sig med.

dessutom, berättade hon, att hon alltid haft en passion för familjealbum. det är orsaken att hon började samla på bekantas och obekantas fotografier. allt detta utvecklades med tiden till Sydämeen kätketty. vi såg en del av filmen som är en salig blandning av animerade foton, ritade animationer, film, mm. jag tycker den verkade riktigt råddig, men den är säkert ett intresssant exempel vad man kan skapa med hjälp av fantasi och teknik!

sen träffade vi själva Jonas Odell, en av mina nya idoler! han hade regisserat två av mina favoritfilmer på festivalen. båda animerade kortfilmer, 'Lögner' och 'Aldrig som första gången'. man kan hitta trailer på youtube! kolla den för 'Aldrig som första gången' iaf!

han berättade inte så mycket för ingen hade någå frågor... dumma finnar. jag inräknat....

han har i alla fall vunnit mycket priser i sverige och utomlands för sina filmer. men mest känd är han för att göra musikvideon. t.ex. för franz ferdinand och U2.

den bästa filmen på docpoint var nog 'Walz with bashir ' av Ari Folman. men den skrev nanna redan lite om........ den har dessutom jätte fina hemsidor: http://waltzwithbashir.com/

Studerande från Axxell Citys dokumentärfilmslinje har under veckan deltagit aktivt i Docpoints program. Förutom filmer har de deltagit i en föreläsning med Peter Wintonick som arrangerades på Axxell City i samarbete med Docpoint. De har gått på paneldiskussioner om animerade dokumentärer, om förändringar som pågår i världen och inom dokumentärfilmen och de har minglat med dokumentärfilmare från hela världen. Imorgon, söndag, kommer de att delta i en masterclass med den brittiska dokumentärfilmaren Nick Broomfield som har en 30 årig erfarenhet av dokumentärfilmsbranschen. Masterclassen hålls i Lumesalen på konstindustriella högskolan i Arabia.

Nick Broomfield är kanske mest känd för dokumentärfilmer som "Kurt & Courtney" (Om vem som mördade Kurt Cobain) och "Aileen:the selling om serial killer" men han har också gjort observerande dokumentärfilm. Han började redan på 1970-talet med observerande dokumentärfilm men blev mest känd efter att han själv började vara med i sina filmer som den huvudkaraktär som man följer. Under docpoint presenteras hans filmer som detektiv historier. Han tog det som en utväg för en film som annars skulle ha saknat en rödtråd. På senare år har han gjort dramadokumentärer om kinesiska emigranter och kriget i Irak.   

Varje dag har vi träffats för att diskutera dokumentärfilmer som vi sett och gått igenom dokumentärfilmer som verkar sevärda. Det har varit en bra brädd på filmerna som har visats och vissa filmer har skapat mycket diskussion. Håll upp ögonen för våra studerandes bloggar om vad de tycker har varit mest intressant från docpoint 2009.

Alla studerande från axxell citys dokumentärfilmslinjes båda årskurser har möjligheten att se så mycket dokumentärfilm som de hinner med, delta i föreläsningar och master classer under docpoint. Det ingår som en del av studierna vid linjen.