Jag har hört ett fint uttryck - rullande strategiarbete. Vad 17 betyder det? Också tycker jag att mission och vision är ord som används för mycket, orden lider av inflation och det leder till att man i värsta fall börjar strunta i dem, liksom ett rullande strategiarbete.

Efter sommaren är det på sätt och vis skönt att starta på nytt inför hösten och varför inte göra det med några rader blogg. Något i mig skulle vilja skriva om strategi. Orsaken kan vara att jag på solstolen legat och läst en del böcker som behandlat termerna i rubriken. Strategi, som tidigare nämnts i denna blogg, kan beskrivas som ett medvetet valt navigeringsalternativ på ett framtida fiktivt sjökort (=vision eller delar av visionen = scenarier). Beroende på hur snabbt skeppet håller på att sjunka är det olika många som hjälper till att välja det vettigaste navigeringsalternativet, eller vettigaste alternativet att överhuvudtaget komma vidare i den ödesdigra situation man tampas med.  Ju mera vatten skeppet tagit in desto bättre börjar även den trögaste styrmannen lyssna på lämpligtvis den nye matrosen som har stora "survival kunskaperkaper" som ingen visste något om eftersom matrosens jobb var att skrapa rost på båten. Kan hända vet denne matros olika sätt att bygga en lämplig flotte eller kanske kan han hitta hem i livbåten genom att se på stjärnorna.  En skolklass eller arbetsplats står sällan inför "skeppsbrotts kriser" men andra plötsliga vändningar kan nog ibland vara en sak som leder till att man tillsammans pratar om hur man skall gå vidare, man gör en strategi tillsammans. Tillsammans därför att fler ögonpar ser fler saker. Rullande strategiarbete betyder väl att man skall prata om strategin ofta, redan innan något oväntat händer. Alltför ofta tror jag det ändå tyvärr behövs en liten kris för att fatta att man måste sadla om och göra ny strategi, hitta nya mål eller fråga sig varför.

Frågan varför är så himla viktig i detta sammanhang, med ett tillräckligt bra svar (på frågan varför) behövs knappt någon fråga alls ställas! Dvs. törstandet efter svaret på frågan varför är bränslet för strategiarbetet, eller i exemplet ovan motivatorn för att rädda sig och sina vänner från ett sjunkande skepp. I skeppsbrott är svaret på frågan varför: För att jag vill överleva. Strategier måste anpassas enligt hur alvarligt svar på frågan varför man rimligtvis har i olika fall. Det är alltså ett skeppsbrott och man vill överleva. Då är det ju bra att strategin formas till ett sätt att överleva och rädda andra. Men man kan inte ha det så hela tiden. Varje svar på frågan varför kan inte vara relaterade till överlevnad, ibland måste svaret vara (på frågan varför): "För att vi vill ha roligt" eller något annat i den stilen.  

Man kan säga att missionen är svaret på frågan varför. En annan tolkning av t.ex. ett företags mission är: "vad världen går miste om ifall företaget försvinner i morgon".  Svar på varför i t.ex. arbets- eller studielivet måste vara av lite annan kaliber än i överlevnadsexemplet. Men i mer vardagliga sammanhang är svaret på frågan varför ofta mycket svårare. Men vardagen är vanligare och händer oss oftare än kriser och således borde man också koncentrera sig på vardagliga saker. I mitt tidigare arbetsliv kunde svaret på frågan varför vara; "därför att med att jobba som vi säger blir resultatet bäst för företagets ägare - och så är det så att - är ägaren nöjd så är du också det". En intressant point är att i överlevnadsexemplet skulle inte denne "ägarens bästa" mission fungera alls. Man ger blanka f*n i någon ägare då skeppet håller på att gå under.  Den som jobbar på Nokia tänker då allt strular till sig och han/hon inte kommer någon vart; "connecting people", och så tänker han/hon att: nå, blod svett och tårar, vad gör det - genom mitt engagemang kommer någon att nå någon annan i ett viktigt ärende per telefon eller textare. I skolsammanhang är det lätt hänt att det sägs att därför (svar på varför) är "för den studerandes bästa". Det sägs också att "vi är här för studerandes skull". Jag tror att detta ovillkorliga "studerandes bästa" fungerar lite som "ägarens bästa". Med andra ord fungerar det inte alls. It takes two to tango, exempelvis är "connecting people" inte ovillkorligt. Man kan ju tänka sig att om man blivit dåligt behandlad nångång av någon vill man inte bli "connectad" med denne. "Ägarens bästa" kan man inte välja, den tanken strömmar bara ena vägen.  Jag har lite smakat på ett allmängiltigt svar på frågan varför. Svaret (eller låt vara missionen) kunde vara: För att jag vill att du skall lyckas. Bara tänk om strategin skulle formas utgående från att man vill att någon skall lyckas, göra bra i från sig, helt enkelt klara sig. Tänk om en sådan aktör försvinner från världskartan i morgon, vem skall då vilja att jag lyckas?

Jag återkommer till detta strax.

Sammanfattningsvis har vi alltså behov av en fungerande strategi, en sanningsenlig vision (men en sådan vision som får det att vattnas i munnen hellre än en sådan som får en att krypa under filten, släcka lampan och somna) samt en mission av sådan kaliber att strategierna bara ploppar upp och gör navigeringsjobbet på ett själv uppfunnet fiktivt sjökort möjligast lätt och själva resan trygg.

En återgång till "för att jag vill att du skall lyckas". När jag är på blodprov vill jag att sjuksköterskan skall lyckas. Min vision är att gå ut med ett plåster på armen, äran och medvetandet i behåll. Strategin är ofta att noga göra som provtagaren säger. Vill hon/han att jag skall slappna av försöker jag göra det, vill hon (säger hon utan den minsta gnutta könsdiskrimination, men ofta är det en hon) att jag lyfter på ärmen eller vänder mig på något sätt så gör jag det. Kan denna strategi smitta av sig då missionen (att vill att hon lyckas) är klar nog? Svar: Ja. Då mina barn skall på blodprov ger jag dem en vision; går detta nu bra och vi får välja plåster osv. går vi på glass sen. Missionen; vi vill att tanten lyckas, pappa vill att du lyckas. Strategin; lyd tanten, slappna av, gör som hon säger.

I skolsammanhang: Den studerande vill att klassens lärare skall lyckas - vem vill inte ha bra lärare o bra lektioner? Slutarbetshandledaren vill att studerande gör bra i från sig. Jag vill att minchef skall lyckas - vem vill inte ha en bra chef? Vilken lärare vill inte ha en bra rektor? Vilken ämneslärare vill inte ha en elev som gör framsteg i just det ämnet läraren så brinner för? Hur skulle alltså ett strategiarbete kunna se ut om missionen skulle lyda: jag vill att du skall lyckas och vidare - skulle den strategin smitta till andra personer, klasser, enheter, skolor, branscher...

I köpsammanhang. Du vill att säljaren lyckas sälja en grunka som passar din stil, din plånbok, dina andra grejor så du inte hamnar att byta ut något annat också i samma väva. Du vill att säljaren lyckas komma ihåg alla aspekter i försäkringar och garantier osv. Du vill att fabriken lyckats göra en hållbar grunka som inte genast går sönder. Andra vägen är det knepigare. Vill säljaren verkligen att du lyckas i färgvalet så du är helt nöjd på sikt eller vill säljaren bara att du skall köpa, för då kommer det pengar och då är ägaren nöjd och då är säljaren nöjd... Här är just det missiondrivna strategiarbetets akillessena. Tänk om jag vill att alla skall lyckas men sen kommer det någon som egentligen vill att jag skall misslyckas eller någon som vill lura mig? Kiva fräckt! Det är nog just detta man är lite rädd för. Vill min chef att jag skall lyckas eller vill hon egentligen bara ha fullt ut av mig och min tid? Man behöver villkor i missionen, det funkar inte bara ena vägen.

Kanske kan man få lite hjälp av en kort liten värdediskussion. Värderingar är nämligen viktiga i detta sammanhang. Rätt och fel vet de flesta skillnad på. När det ändå ibland händer att man inte vet blir det att gissa. Det är i den här gissningen man använder sig av sina värderingar, dvs. sådant man inte tänker så värst ofta på. Man bara liksom vet att med att besluta sig för ett visst alternativ så blir det minst problem sen i framtiden, eller så att man av några alternativ känner på sig att vissa leder till rena rama katastrofen och inte väljer de sämsta av dåliga alternativ. Värderingarna kan vara t.ex. rättvisa, ärlighet, god anda, engagemang, hållbarutveckling, öppenhet, ekologi och miljö, god lönsamhet osv. Företag har ofta skrivit ut sina värderingar högtidligt på tjockt papper och på dessa kan stå allt mellan himmel och jord. Ibland är orden så svåra att ingen riktigt vet vad de betyder. Värderingarna kan vara vackra bilder av mindre vackra sanningar. T.ex. vill många företag ha mycket pengar. Man vill inte skriva ut på finska RAHOJEN RIISTÄMINEN som värdering utan skriver hellre TALOUDELLISUUDEN PERIAATE. Om missionen är att få folk att lyckas i ur och skur måste de stora strategiska eller också de små besluten göras utgående från en värdegrund som är lättförstådd och ärlig. Skall jag köpa något och säljaren säger rakt ut att han vill att jag skall lyckas med mitt val och köpa något som passar mig bäst men samtidigt säger han också att han vill att deras butik samtidigt skall klara sig bra så tror jag honom. Det är inget fel att ha företagsamhetens principer (köp billigt o sälj dyrt) som en värdering men man skall inte försöka hitta på något annat än sanningen i sådana fall. Jämlikhet är en rätt vanlig värdering och det betyder att då man måste välja väljer man det jämlikaste alternativet osv. osv.

Ofta har man tre värderingar. Kanske därför att det går att presentera som en triangel. Symboler är sådant folk minns bättre än radiramsor och därför är det passligt att skriva ut värderingarna i hörnen på en triangel och lämpligen missionen i mitten! I skolsammanhang fungerar i mitt tycke dessa värderingar bra: KUNSKAP (lärarna är kunniga, studerande blir det), ANDA (vi mobbar inte, det är roligt att studera), FÖRETAGSAMHET (i yrkis skall man lära sig att om företagande, en skola använder i huvudsak andras pengar som måste förvaltas förnuftigt). Så här kan drivkraften för att strategier görs utgående från att det inte brinner en massa pengar i onödan, så att folk faktiskt kan lära sig något dom har nytta av och så att man upprätthåller god anda vara "för att jag vill att du skall lyckas".

Jag vill att du lyckas. Villkorligt. Vill du mig illa vill jag att någon annan lyckas mera än du. Jag vill inte att du lyckas göra mig illa, men är du min lärare, vän, arbetskompis, studerande, chef osv. vill jag att du lyckas. Lyckas du kommer kanske jag också att lyckas.

Vad kan gå riktigt fel?

• ingen frågade matrosen vad annat än rostskrapande han är bra på
• svaret på frågan varför går inte att förstå eller får en att spy (ägarens bästa)
• missionen och den strategiska problematiken för stunden är från två helt olika planeter: "kaffet är slut, vem far o köpa med missionen jag måste överleva"
• man luras, dvs. säger jo jo i missions sammanhang men har ändå andra värderingar (även om man håller med om svaret på frågan varför) och gör därför beslut som går stick i stäv mot den allmänna strategin
• Att undvika självstyrdhet leder till att rullande strategiarbete -pladdret går till döva öron. Att vara självstyrd betyder just att godkänna missionen, vara med och utforma strategierna som förväntas föra en fram till en vision som man vill nå och sedan gör man beslut som grundar sig på värderingarna. Så här kan man ju inte göra fel.
• Man planerar för mycket och experimenterar för lite. Hur skall man på förhand kunna planera att "jag gjorde sen så, för det kändes just då riktigt och rätt". Ofta blir de bästa idéerna till så att man just då prova något nytt för "det kändes rätt" helt enkelt. Puffet glass eller kexsmuleglass överhuvudtaget? Dead Kennedys punk låt to drunk to f**k med Nouvelle Vague i fusion bossa nova stuk? Direkt- och kombisåmaskinen? Det finns oändligt mycket bra juttun som säkert inte var värst planerade i början.
• Värderingarna fungerar inte. Om ingen tror på värderingarna kommer besluten att göras utgående från andra prioriteringar. Dom som gör besluten känner i såna fall att dom måste ta för mycket ansvar eftersom man måste hitta på nya värderingar varje gång och dom som hittade på de värdelösa värderingarna tycker att ingen gör som dom säger..
• Strategin är gammal, hemlig eller ointressant.
• Visionen är inte läcker nog att man ids lyfta på pekfingret för saken skull.
• Man hamnar göra i stället för att få göra.

Det är dags att avsluta detta blogginlägg. Huh vad skönt att få detta nedskrivet, lite som en dagbok. Den som läser får gärna kommentera och ge mig synvinklar, jag är rädd att jag börjar låta enformig. Detta blogginlägg hade som vision att sammanställa lite strategitankar inför höstens första lärarmöte på jobbet, missionen är att jag vill att jag lyckas :) och strategin var att skriva så enkelt att jag själv också förstår.

LÄSTIPS: Hamel Gary: Morgondagens management, Runola & Åhman: Onko strategia kuollut - Eläköön tulevaisuus, Ståhle Pirjo: Luova tietopääoma, George Bill: Authentic Leadership