Strukturomvandling på en lantgård och i naturbruksbranschen är klar som korvspad: Allt blir större och mera medan mängden gårdar blir färre. Så här har det varit hela tiden och så här kommer det onekligen att fortsätta. Det som är bra att förstå är att strukturomvandlingen, dvs det faktum att allt blir större och mängden gårdar färre inte är en helt rak trend typ y = -2x. Tex antalet mjölkgårdar i Finland hade en "halveringstid" på tio år ännu för 5-20 år sen. Nu är halveringstiden 6-7 år. Alltså är vi just nu i en fas på vår graf som liknar en limes kurva mot 0. Det är därför det ibland är svårt att säga hur det skall gå. Tillväxten i naturbrukets volym är lite tydligare eftersom det är lättare att säga hur mycket vi äter och kommer att äta i framtiden. Dessa två kurvor går isär, gapet mellan dem blir större. Korna (som i mitt fall är lätt att skriva om) måste helt enkelt mjölka mera än förut annars skulle butikens hyllor vara A) tomma eller B) fyllda av importerade livsmedel.

På sent 1960tal fanns det i Finland 1,18 miljoner mjölkkor på 27000 gårdar, år 2007 fanns det 13000 gårdar och 292000 mjölkkor. Det förutspås att vi om 10 år har 5000 mjölkgårdar kvar. Om vi skulle ha samma mängd mjölk totalt men kor som mjölkar 11000liter i medeltal (i dag 9000) skulle 60kor per gård räcka till att mjölka samma mängd mjölk som i dag. I dag har vi omkring 23,5 kor per gård. Varje år stiger antalet med 1,5kor (för 5 år sedan steg antalet med en ko per år) med den här farten är vi uppe i 39 kor per gård år 2019.

 

39 < 60.

 

Skulle stegringen vara 2kor per gård på 10 år skulle vi vara uppe i 45 kor per gård.

 

45 < 60.

 

Nu har jag ju dessutom tänkt mig att korna mjölkar mera i framtiden.

 

11000liter/år > 9000liter per år.

 

Mjölkar dom lika som i dag behövs det nog 15kor/gård till/år. I Danmark stiger medelkoantalet med 10st per år. Detta leder till att vi i Finland nog snabbt behöver mera stora typ 300 kors gårdar. Annars är lösningen ur konsumentens synvinkel klar = importerad ost (1kg ost=10liter importerad mjölk). I dag har vi färsk svensk mjölk i finska mejerier för samma pris som den finska gårdens mjölk fritt vid samma mejeris port!

Vad betyder 4 kor/år per gård egentligen? Det betyder tex 30 ensilagebalar till per år 2010, 2011 60 balar osv osv. 300liter mjölk till i tanken varannan dag, 2011 600 liter mera osv osv. Det gäller alltså att planera väl. Vem gör fodret, var lagras fodret, hur stor dörr behövs för mjölktanken osv. Helt klart går det inte att flytta på ladugårdsväggen längre bort varje år.

Strukturomvandlingens piska slår hårdast på den ryggen som inte kan se att medeltalet 60 kor / gård med 11000liter per ko de facto betyder att man nog måste sikta på kanske 180 kor men bygga projektet i delar så att man har passlig mjölktank, passlig mängd foder mm hela tiden. Orsaken att jag skriver så här äratt jag tänker på alla dom som byggt ladugård under senaste 2 åren, dessa byggnader skall ju stå där i 15år, dvs tills 2025. Personligen tror jag inte heller att en medeltalsgård i dag med 23,5 kor har möjlighet att genast 3 dubbla allt. Att tredubbla är dyrt, en "minus euribor" kan inte ändra sanningen att tex 1,4 miljoner euro är mycket pengar. Om man får 50cent för en liter mjölk med parametrarna jag använt på en 60kors gård omsätter man med mjölk 330000e. I Sverige hade man år 2004 ett 2,5 projekt som gick ut på att få ner produktionskostnaden till ca 25cent. I dag hör vi i median att mjölkpriset närmar sig 30cent i Sverige. Med dessa parametrar skulle man alltså få 33000e i mellan. Så enkelt är detta inte (det blir ganska mycket sämre eftersom man säkert inte har räknat med någon direktörslön eller 8h arbetsdag) men i alla händelser kan man ju jämföra om man skulle köpa ryska aktier i dag för 330000e vilka övergripliga orosmoment ser man i framtiden (15år)? Kanske lite flera än i det finska naturbruket. Sen kan man ju också tro på amerikanska dairy manager coachar för de säger: bygg så att du klarar av perioden då priset är 10 eller 20cent men har möjlighet att boosta upp då priset plötsligt är 60 cent. Detta har ju faktiskt hänt alldeles nyss. Bara för 2 år sedan köptes det sista partierna av det Europeiska smörberget upp. Samtidigt minns jag hur man för 7 år sedan tittade ner på folk som ville förstora produktionen, man sa att dessa eldsjälar var orsaken till smörberget som inte gick att sälja..

Man måste inse att olika idéers livscykel är mycket kortare nuförtiden än för 20 år sedan. Det här är ju i sin enkelhet globalisering och samtidigt ligger det i tiden att få vinst på kort sikt. Jag tänker på bilar som varje år får facelift jämfört med bilar som ser likadan ut år efter år. Vi tycker liksom om dom båda samtidigt.

Jag har en dröm, en vision som kunde förverkligas tex. på Brusaby. Bilden jag tänker på innehåller en naturbruksenhet som bedriver svenskspråkig utbildning. Det geografiska läget kunde med en englandism beskrivas som costal region och allt vad det innebär. I bilden finns en stor ladugård med topp boskap. Olika certifieringar leder till att produkterna som levereras är märkta så att då en konsument köper dem påverkar hon samtidigt sin familjs miljöbelastning positivt. Byggnaderna är moduler som i fall av ekonomisk upp/nedgång kan fyllas med kor eller tex. båtar (vinterförvar). Kanske kan hela boskap hyras in i någon modul i en ekonomisk uppgång. Jag tänker mig att effektivitet kommer med mjölkningen, dvs. mjölkstationen fungerar 24/7 eller i sämsta fall bara två gånger per dag. Anläggningarna i visionen är tillverkade av trä och deras användningssätt är olika under olika årstider, tex finns det knappast väggar utan gardiner. Möjligast lätt skall det gå att få fram stora golvytor men då kor är i utrymmena har djuren toppbås (madrass) att ligga i. Jag kan tänka mig att anläggningens regionala betydelse kunde vara tex rötning av bioavfall till gas och elektricitet. Knappast skulle Brusaby äga allt ensam. Någon äger byggnaderna någon annan djuren, en tredje gasanläggningen.  Min bild vill jag att skall representera miljöekonomi (hållbar utveckling), lantbruksteknologi och upplevelse.

Det återstår att se vad som händer, men jag kan inte annat än lyfta på hatten åt dem som bestämde år 1968 (då brusaby ladugården byggdes) att bygga en ladugård som i dag 40 år senare har 55 mjölkkor och med detta antal är Brusaby Kimitoöns största mjölkleverantör. Hur många platser borde man bygga i dag för att någon lyfter på hatten i en blogg år 2049?

Anders Vahtola