Alla lär sig på olika sätt. Alla vet ju om det här med olika sorters minne och sånt.

Så om alla är olika, varför är vissa stämplade som "har svårt att koncentrera sig" eller "dåliga i skolan"? Jag har alltid haft det otroligt svårt med läsandet i skolan. Jag har bildminne blandat med kinetiskt minne, vilket innebär att jag kommer ihåg bilder och olika känslor, samt om jag får göra det med min egna händer.

Varje gång jag läser till ett prov får jag ångest, för det är så otroligt svårt att bilda en helhetsbild av allting. Jag kommer ihåg detaljer som att Hitler sägs ha haft endast en testikel och jag kommer ihåg att jag tänkte att han måste ha haft en svår barndom eftersom han blev så fucked up, typsikt att jag fastnar vid sånt. 

Jag kommer ihåg att vi hade krig men jag vet inte i vilken ordning krigen kom, och jag kommer inte ihåg vem som var president eller vem som vann och hur många som dog. Detaljerna är otroligt svåra att placera i ordning och sen har det ju hänt saker samtidigt, hur ska jag komma ihåg dem?

Jag vill ändå inte säga att jag är dålig i skolan, för det jag är bra på är jag bra på. Jag kan bara inte förklara eller förstå det på samma språk som alla andra.

Ibland undrar jag om jag är den enda som varje gång jag plockar fram boken som jag ska läsa får svårt att andas, börjar tänka på allt annat eller frenetiskt städa, eller peta mig i håret och stirra in i väggen? Jag fylls av en likadan frustration som på lågstadiet när jag skulle ha matematik. För det är något som jag verkligen inte förstår mig på. Varje gång jag ser siffror hoppar de framför mina ögon och jag räknar fortfarande nästan allt på fingrarna. Jag får dåliga vitsord. Alla säger alltid att man inte ska jämföra med andra, men nu har jag faktiskt lidigt av det, för att jag sökte in till en skola där de frågade efter mitt medeltal, som inte är så högt. Det är bara så orättvist. Skolan är uppbyggd för de som tänker på ett visst sätt, kan läsa på ett visst sätt. Prova att läsa till ett enda prov till mitt fisknät till hjärna och se hur lätt det är. Man trasslar in sig. Det känns som om om jag läser en lite längre mening har jag glömt början när jag kommit till slutet. Varför gör man inte en redogörelse med barnet genast när han/hon börjar i skolan om hur hon/han lär sig? Det är så otroligt viktigt. För alla är så otroligt olika. Sen anpassar man lärometoderna enligt hur de lär sig, så att alla får känna sig smarta och duktiga! Min dröm-skolbok skulle vara full med bilder som visar kopplingar, lätt skriven, med mycket saker man kan relatera till, för att man ska kunna koppla t.ex. känslor till informationen. Ja. Säg vad ni vill. Jag är inte dum, jag tänker bara olika!