Så går den tiden - nu är det bara några månader kvar och så ska jag ut i arbetslivet som assistenthund. I slutet av maj ska jag på det slutliga provet. Då ska jag visa allt vad jag kan. Klarar jag det blir jag en riktig assistenthund.

Nina ska på inlärning i arbete i början av februari och då får jag åka med. Jag kan allt jag behöver kunna redan så bra, så jag behöver inte tränas i skolan.

En stund sedan fick jag ett sår i tassen då jag var ute i rasthagen och lekte med Hugo. Jag märkte själv inget, men Nina märkte det eftersom såret blödde. Gissa vad som sen hände?! Jo, jag fick en TRATT runt nacken, så att jag inte ska kunna slicka såret! Den är vidrig! Den är bara i vägen! Ush! Hoppas jag slipper den snart!

På veckoslutet fick jag leka med en Berner sennen -valp. Vi sprang massor omkring och jagade varandra och hade roligt! Väl inne i huset försökte berner sennen visa att det var hans hus och morrade åt mej, men jag tog det lugnt bara och höll mej undan. Och som jag gissade så tog det inte så länge så förstod han att jag inte var ett hot för hans revir och så kunde vi leka inom hus oxå!

Nej nu måste jag rusa vidare! Ha det så bra gott folk! Njut av vintervädret och solskenet!

Jag och Nina har fått höra av många mänskor att de sett oss i tidningen (Loviisan sanomat), det var intervjun som vi var med om för några veckor sedan. Vi hade en hel sida i tidningen! Jag och Nina tycker att det var en jätte bra artikel och är nöjda!

Snart blir det vinter igen och kallt är det redan så min nos har ändrat färg från nästan hel svart till ljusrosa. Det är ganska roligt att nosen alltid ändrar förg till sommaren och vintern :)

Nina har praktik ännu en vecka och sedan ska vi tillbaka till Kimito. Åååh, det ska bli så roligt att träffa alla hundkompisar igen och få leka lite. Hemma i Liljendahl finns inte riktigt någon kompis att leka med, jag är väl lite häftig av mej så de flesta blir rädda för mej och går undan...

Jag och Nina brukar vara mycket i skogen, det är hääärligt att springa omkring där och söka perfekta käppar åt mej. En gång hittade jag en liten gran som jag sprang omkring med, granen var större än jag så Nina tyckte det såg ganska roligt ut...

Ha det gott och njut av julförberedelserna!

Hejsan-svejsan!

Så går den tiden. Hösten är redan långt framskriden och jag har inte haft tid att skriva, så brådis har det varit!

Mitt sista år i Brusaby har börjat, d.v.s. om jag klarar proven... Men det gör jag säkert! Jag är så duktig och lär kunna nästan allt jag behöver kunna. I januari får vi veta vem jag skall fara till, d.v.s. vem som blir min nya husse eller matte då jag blir klar.

På sommarlovet njöt jag för fullt! Jag simmade, solade och allt det där man brukar göra på sommaren. Jag var oxå på ett brandkårsläger i Molpe! Där fanns inte så många hundar, men där fanns en berner sennen -valp som jag lekte med ibland. Där fanns oxå två schäfrar som skällde mycket, men dem brydde jag mej inte om. Såklart var oxå Ninas familjs hund Murkku med som jag hade sällskap av.

När skolan började hade jag lite svårt att koncentrera mej... Det VAR ju så ROLIGT att komma tillbaka och känna på alla dofter igen, men nu har jag vant mej.

En tråkigt grej hände dock... Innan sommarlovet började, hade jag en bit som lossnat från en av framtänderna i underkäken. När vi kom tillbaka så talade Nina med lärarna om min tand och så fick veterinären titta på den. De kom fram till att tanden måste tas bort. Så, jag for till tandläkaren i Helsingfors för att ta bort min tand :( Men det roliga var att min bror Hugo var samma dag till Helsingfors o ta bort en tand han oxå! Så nu saknar jag en tand i underkäken och Hugo saknar en tand i övre käken!

Nina är nu på IA (inlärning i arbete) i Liljendal och jag får vara med! Det betyder att vi kan bo hemma i 2 månader. Nina tränar med mej de vanliga uppgifterna som en assistenthund ska göra för att jag inte ska glömma det. Vi fick inga extra uppgifter.

I tisdags var det en dam från Loviisan Sanomat som ville intervjua mej och Nina. Artikeln hon skriver kommer att handla i huvudsak om MEJ!! Det kommer i tidningen idag! Hon frågade alla möjliga frågor om mej och min skolning!

Hejssvejs, nu ska jag fara vidare igen, men sätter med en glad bild av mej från i somras!

Ha det gott!!

Nå nu gick det ju så snopet att det inte blev något Brusaby race för min del... Jag fick inte delta eftersom jag under träningarna tyckte det var mycket roligare att leka o busa med de andra kompisarna på banan... Lika gick det för min bror Hugo. Jag sprang visst i misstag i min iver också på träningarna ut på banan även då det inte var min tur att springa, så jag skäms nog lite... Men jag fick mitt straff, jag fick inte vara med. Men Nina ger nog lite godis åt mej som tröstepris i alla fall :)

Det är bara en vecka skola kvar och Nina har dejour den här veckan, vilket betyder att vi är i skolan fram till sommarlovet. Jag har just fått ett fästing-halsband som jag ska ha på mej i sommar för att inte fästingarna och myggorna ska tycka så mycket om mej. På torsdag får vi veta vad vi allt ska träna under sommaren.

Vill ni veta hur många portioner jag får från en matsäck torrfoder på 15 kg? Svaret är dryga 30, så det betyder att jag äter slut en säck på en månad! Ändå är jag smal som en pinne!

Trevlig, solig och glad sommar till er allihop! Jag hör av mej igen i höst!

Heppu

Hej igen på dej!

De senaste veckorna har varit ganska lugna. Hundskolarna har varit borta (på s.k. luovutusleiri, där de färdigt skolade hundarna får lära känna sina blivande hussar och matten) så jag har varit ledig under dagarna då Nina varit i skolan. Lugnt o skönt.

Jag har oxå fått vara mera ut o cykla igen! Eller alltså jag cyklar ju inte utan Nina cyklar och jag får springa bredvid. Minst en gång per veckoslut far vi på en cykeltur. Det går fint, men Nina brukar stiga av cykeln då det kommer en annan hund, för säkerhets skull säger hon...

Igår, på fredagen (20.5) var det de äldre hundarnas dimission. De är nu färdigt skolade och går ut i arbetslivet. Om ett år den här tiden är det min tur. Tänk vad tiden går snabbt! Undrar vad jag sedan ska få för en ny husse eller matte!? Det kommer nog att kännas konstigt i början. Men vi får ta det sen. Som hund tar man dagen som den kommer! Det är bäst så.

Tisdagen den 24:e maj är det Brusaby Race! Jag ska var med igen i hundloppet! Du kommer väl o heja på mej? Den här gången ska jag försöka koncentrera mej lite bättre. Idén är ju den att jag ska springa raka vägen, från startlinjen till mållinjen där Nina väntar på mej, det snabbaste jag kan. Ifjol glömde jag visst lite bort mej på vägen, det var ju så roligt att springa med alla kompisar så jag började lite leka med dem på vägen... Men Nina tänker öva med mej, så jag ska nog fixa det i år! Faaaast, huvudsaken är att vi har roligt! Vi får se hur det går :)

Om två veckor blir det sommarlov! Den kommer vi att spendera i Östra Nyland, förutom 3 veckor i Tammerfors där Nina ska sommarjobba. Vi kommer att njuta, simma, sola, äta glass och allt som hör sommaren till. Och så ska vi förstås lite träna också på det som ska tränas. Fullständig semester som blivande assistenthund har man aldrig, men det är bra, för då skulle ju risken finnas att det skulle bli tråkigt.

Jag skriver igen då jag hinner, i alla fall måste jag ju berätta hur det gick för mej i Brusaby Race för alla dem som inte har möjlighet att komma o se på mej!

Ha det gott!  

Hej på er alla!

Hoppas ni har det bra! Det har i alla fall jag!

Och vilket härligt väder! Alla otäcka vattenpölar börjar vara borta och man kan springa omkring o leka utan att bli våt! Förra veckoslutet var det ju alldeles fantastiskt härligt väder! Nina hade dejour i Brusaby och vi stannade därför här. På lördagen var jag och Nina och några andra från internatet mitt ute på åkern och jag och Onni och Eddie, vi fick springa omkring och leka. Helt super!

På söndagen fick jag vara "prov-kanin" för en 4H-kurs som skulle lära sig att sköta djur. De fick lära sig hur man bl.a. klipper klorna, borstar en hund och (ve och fasa) hur man putsar öronen på en hund. Ush, det kan sen vara äckligt att få öronen putsade! Ännu en lång stund efteråt måste jag gå o skaka på huvudet. Yäckh! Men gladast var jag nog ändå över att inte vara i den grupper där barnen fick lära sig att bada en hund!

På söndagen fick jag uppleva en annan ny grej, Annu tog mej med o cykla. Jag fick springa bredvis alltså. Jag hade en sele på och hon höll i kopplet medan hon cyklade. Det var riktigt roligt! Annu ropade några kommandon bara åt mej hur jag skulle göra och det gick så bra så! Som om jag gjort det 100 gånger förut! Hoppas jag får prova på det igen!

Igår blev jag vägd. Förut har jag vägt 30 kg men nu var jag bara 28,35 kg. Jag borde nog definitivt få mera mat tycker jag! Jag är nog lite spinkig... Jag får nu 9 dl mat om dagen. Min bror får bara 4 dl, men ändå är jag den klenare av oss. Tänk vad det kan vara olika!

Men nu ska jag fara o fira påsk! Och det ska ni oxå!

Önskar er alla en riktigt härlig och skön påsk!

Ååå - det är så roligt med barn och mänskor överlag! Jag skrev ju i min förra blogg om att vi har fått öva oss i att bli terapihundar den här perioden. Vi hade förra veckan dagisbarn här på besök och då fick jag visa för dem alla mina favoritkonster som t.ex. att hoppa och snurra runt. Det var så roooligt och jag tror jag gjorde succé :o)

Efter att jag gjort konster, fick de komma fram till mej o klappa mej. Jag låg helt snällt på sida då de klappade mej. Någon tjuv-puss måste jag försås fixa då jag hade tillfälle... Sådant går inte att undvika.

Då jag för den sista barngruppen visade hur jag kan stänga dörrar, började de klappa! Då blev jag nog lite till mej och sprang av och an... Hoppas de tolkade det som om jag tackade dem o tackade och tackade...

På internatet har vi full rulle! I min och Ninas trappa bor det nu 4 valpar! De är nog lite jobbiga, så jag bryr mej inte så mycket om att leka med de där småttingarna, jag håller mej till Hugo och Eddie. Lite måste jag nog fostra dem ibland, t.ex. då jag äter och de kommer onödigt nära så måste jag ju morra till lite. Så gör vi äldre hundar som försöker få någon fason på dessa små juveler.

Ha det så bra och vi hörs o skrivs igen! Det är på tiden att våren kommer!

Oj oj oj vad tiden går då man har roligt! Det var länge sedan jag hörde/skrev av mej!

Det händer så mycket här! Nu håller jag på att skolas till en terapi hund! Eller inte riktigt på riktigt, men de som går till djurskötare (andra årskursen) har den här perioden en kurs kallad "Terapi med hjälp av djur". I slutet av perioden kommer det att komma dagisgrupper till Brusaby och då ska vi visa konster vi kan för dem. Vi kommer också att gå till ålderdomshemmet och arbetscentralen.

Hittills har jag lärt mej snurra åt både vänster och höger, backa, lägga huvudet i mänskans knä, hoppa genom en ring, ligga under en stol, ligga på sida, krypa och buga. Det är SÅ roligt att lära sej allt möjligt!!

Det har också börjat agility-kvällar på tisdagar. Där springer jag genom en tunnel, springer slalom genom pinnar och hoppar över hinder. Bäst gillar jag nog att springa in i tunneln!!

Jag älskar både vintern och sommaren, men den här våren är lite jobbig med alla vattenpölar över allt. Ush - dem undviker jag! Man blir ju så våt och smutsig och kall...

Vad jag också tycker om att göra mellan varven är att SOVA... Mmm... Nina kallar mej för en riktig sömntuta. Det är bra nu när Nina har självstudier på fredagarna, så behöver vi inte vakna så jätte tidigt. Jag tror Nina gillar det lika mycket som jag, fast ibland sover jag till och med längre än hon.

Jag önskar er alla ett riktigt gott och skönt veckoslut!

Allt ska nu en hund vara med om...
Lynnestestet ja, det går alltså ut på att människo-typerna kollar hur en hund reagerar på olika saker runt omkring sig.
Först kollade de hur jag reagerade mot en annan hund. Jag blev förstås ivrig och gick genast fram för att hälsa på den andra hunden! Kompis! Yess!!

För det andra kollade de hur jag reagerar då en främmande mänska klappar mej och jag - jag älskade ju det, så klart :o)

Tredje testet var "elefantin heitto". Det betyder att jag gick tillsammans med en mänska och vi gick förbi två mänskor som kastade en leksaks-elefant. De ville kolla om jag far efter elefanten och om jag gör det, springer jag då iväg med den eller om jag hämtar den till mänskan jag gick med. Det klarade jag ganska bra... Jag sprang först efter elefanten men sedan lämnade jag den och fortsatte följa efter mänskan jag gick tillsammans med.

Fjärde testet skulle jag och mänskan jag gick med gå ut o gå helt normalt och mitt i allt drogs en halare upp framför oss. Jag blev förstås först skrämd och började skälla på den! Men efter en stund tog jag mod till mej och vågade gå och lukta på den och märkte att den var ofarlig.

Femte testet var ett "spöktest", d.v.s. en mänska som hade ett lakan över sig kom gående emot mej. Då stod vi (jag och min "medmänska") helt stilla. Spöket hann komma ganska nära innan jag bara måste skälla på det, men sedan tog "spöket" av sig lakanet och där under var ju då en mänska och då jag märkte det gick jag glatt fram o hälsa i hopp om en omkrafsning!

Sista testet var en koll på hur jag reagerar på högt ljud. Då sköts ett skott i luften, men det brydde jag nu mej inte desto mera om. Jag funderade lite varifrån ljudet kom, men sen tänkte jag inte desto mer på det.

Så jag klarade mej nog jätte fint, egentligen. Visst!?!

En annan ny grej jag fick vara med om är att bada bastu!! Hemma hos Nina i Östra Nyland fick jag vara med och bada bastu! Det var ju skööönt! Först badade jag med Nina, men det räckte inte så sen badade jag med resten av familjen också!

Sedan till tråkigare nyheter... Onsdagen den 10.11.2010 blev jag kastrerad. Jag var så slut efter nedsövningen och hade så sjuuukt så jag gick med baken nästan i marken en tid... Nu har jag en stor tratt på huvudet som jag ska ha i 10 dagar. Men den är jätte klumpig och är i vägen jämnt. Inte kommer jag åt att slicka mina kliande sår heller... Första natten efter operationen var jag nog ganska ynklig. Jag ville absolut ligga med Nina i sängen och gnydde mej genom natten. Nina tyckte väl att det blev lite trångt i en en persons säng - hon, jag och en tratt... Men hon är så snäll. Hon vill att jag har det så bra som möjligt. Nu börjar det redan kännas bättre, som tur är...

Kolla bilden... Ynkliga jag...

Oj vad tiden går fort då man har roligt!

Fast då vi hade djurdejour med Nina här på skolan, då de andra hade höstlov, var det nog ganska trååkigt. Alla kompisarna var ju på höstlov... Men Nina är snäll, hon försökte nog göra mej glad med långa promenader, tuggben och träning. Vi tränade på "hanska", d.v.s. då hon säger "hanska" ska jag ta bort vanten från hennes hand och ge den direkt åt henne. Det där hiffade jag bra, förutom det där ordet direkt... Vaddå? Lite roligt med vanten måste man väl få ha innan man ger den ifrån sej?!?

Vecka 42, då vi fick ta höstlov torsdag-fredag, åkte vi hem till Östra Nyland med bussen igen. Där fick jag vara med om en ny upplevelse - en oliv! Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, så jag gick nu med den i munnen först en stund, tills jag kom på att den gick att äta... Men god var den nog inte... Kalas fick jag oxå vara med om, då Ninas lillebror fyllde år. Det var jätte roligt med många gäster, så jag blev väl lite väl ivrig, men ingen brydde sej om att leka med mej, så det var sen bara att lägga sej ner o vila.

27.10 blev jag avmaskad i skolans klinik. Huu - vilket ställe. Jag tycker inte alls om det! Jag blir skakig, öronen far bakåt och svansen mellan benen... Men det gick nog helt bra sen, jag svalde pillret med första försöket.  Jag blev vägd oxå, 32,20 kg, så jag är ingen liten vovve! Mina klor klipptes oxå och jag blev undersökt på alla sätt o vis, så jag blev riktigt ompysslad. Sköööönt!

Förra veckoslutet, då vi igen var hemma i Östra Nyland, kom Ninas mommo på besök med sin dvärgtax Toffe. Vilket kräk! Alltid då mommon eller Ninas kusin kom o klappa om mej, kom Toffe dit o skällde på mej, så jag tyckte det var bäst att hålla mej undan. Må vara att han är en tredjedel av min storlek, men han är desto större i ljudet. Ush!

Och så var det då den där kvällen då Nina lämnade mej ensam i hennes rum då de skulle bort hela familjen. Jag brukar ju nog klara mej själv helt bra och det gjorde jag ju i princip den här gången oxå, men jag hade ju lite tråkigt, så jag hittade Ninas sko, tog den i sängen och tuggade nu "lite" sönder den... Men Nina tyckte nog att det inte gjorde så mycket, det råkade vara en av hennes sämre skor... Tur för mej, i o för sej.

Igår var jag med om ett lynnestest och det gick bra. Men nu måste jag rusa. Berättar mera om det senare!

Ha det så gott gott folk!
Idag skiner solen! Ut o njuta!