Jaaa'a... sku de int vara för en "back" knapp på min mus som jag av misstag tryckte på när jag läste igenom mitt färdiga blogginlägg, skulle det säkert finnas ett mycket finare inlägg på den här textens plats. Jag kan väl bara göra ett nytt försök och försöka att inte bli alltför frustrerad, vilket jag nog redan är men ska göra mitt bästa.

IDFA var en mycket positiv upplevelse. Dagarna for snabbt med det fullpackade programmet, men klaga kan man inte. Föreläsningarna var intressanta och vi gick även på "Meet the Professionals" där man kunde i små grupper träffa regissörer och producenter som redan var i branchen. Det var en mycket trevlig, "slapp" stämning på festivalen och föreläsarna verkade mycket jordnära...

Bland det enorma utbudet filmer som varierade mellan allt från framtidsvisioner om uppladdning av människor för att uppnå evigt liv (Transcendent Man) till utredningar på om huvudpersonen är som han själv anser, en psykopat (I, Psychopath). Jag har nog aldrig diskuterat så många saker, så ingående på en så kort tid. Dessa diskussioner fann jag mycket stimulerande och det har jag det oerhört goda sällskapet att tacka. Ibland undrade man om en film som man ansåg att var dålig (ja, även mycket skit filmer visas på IDFA) verkligen var så dålig, eftersom man diskuterat ämnet i över en timme. Min egen slutsats är att ibland var budskapet bra, men bristerna fanns på förverkligande av idén. De filmer som jag tyckte att var riktigt skit hade nog sin nytta, avståndet till IDFA känns nu kortare än tidigare och det motiverar att jobba hårt på framtida projekt.

IDFA erbjöd på många intressanta upplevelser. Höjdskräck i biografsal kan nämnas som en av dem. Allt detta och mycket mer bidrog till en oerhört lyckad resa och jag kan nu förstå varför Harald var så ivrig då han talade om IDFA redan under första studieåret...

DocPoint 2009 gick av stapeln ett par veckor sedan och var den största dokumentärfilms festivalen ordnad i Finland.

 För mig började DocPoint ganska trögt, första filmen imponerade inte och det tog ett par dagar för att komma in i festivalstämningen. När jag väl kom in i den fann jag mig själv springa från en visning till nästa allt vad jag orka för att hinna i tid. Kanske det berodde på att jag personligen tyckte att kvaliteten av filmerna blev bättre efter ett par dagar, eller så också behövde jag ett par dagar att vänja mig vid evangemanget. Det jag själv tror att påverka mest var en ändring av inställning mot hela saken. Man kan ju fråga sig vad det är för fel med att se på filmer dagarna i ända, dricka ett par öl i gott sällskap och äta ohällsosammt? Inte så mycket. Det att man kan kalla det hela för skola gör ju det hela även läckrare.

 I sin helhet fungerade DocPoint. Till en början ansåg jag att det skulle ha varit bättre att ha alla föreställningar samlade på ett ställe, att de sku ha t.ex. hyrt en del av Tennispalatsi (vilket knappast skulle ske även om de skulle vela det) och hålla allting där. Men när jag väl hade varit på festivalen ett tag började jag tycka att det var bra att det var utspritt trots allt. Man besökte biografer som man vanligtvis inte går till och så fick man lite röra på sig mellan filmerna. Alla vet ju att vaihtelu virkistää! Det att vissa av dessa ställen har helvetiska stolar att sitta på en längre stund, är en annan femma.

 DocPoint erbjuder filmer som man kanske annars aldrig skulle höra talas om. Själv skulle jag knappast ha hört talas om "The English Surgeon" om jag inte skulle ha sett den på DocPoint. Det är en av filmerna som jag skulle rekommendera från festivalen. Om ni tror ni har sett allt, pröva med en hjärnoperation gjord med en vanlig Bosch borrmasking (en sån som ni säkert hittar i ert eget förråd där hemma). Något så surrealistiskt är ovanligt t.o.m. i de flesta spelfilmerna och detta är verklighet. Så förutom att visa filmer som man kanske inte annars skulle komma i kontakt med, öppnar dokumentärerna (i bästa fall) tittarens ögon om hur saker befinner sig runt om i världen. Ett liv utanför ankdammen kanske?

 Retrospektivt kan jag säga att DocPoint överskred alla mina förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men så här bra var det i varje fall inte. Bra stämning, bra filmer och intressanta föreläsningar. Skulle kunna säga att allting var bra, om det inte vore före de helvetiska stolarna...  men det heter ju "No pain, no gain."