Lugnt och sansat utan någon som helst dramatik började min första dag som lärare i arbetslivsperiod. Mest var det fråga om en grundlig introduktion till företagaren. Jag hann också med att springa in på Tate Modern av och an samt grundligt bekanta mig med silversmeden Hiroshi Suzukis utställning. Köpte ett exemplar av utställningskatalogen till skolan också! Dessutom inhandlade jag en dvd med smyckekonstnärer som berättar om sitt arbete och en dito om silversmeder. Synd att jag inte har en cd/dvd-station i min minimala lap-top! Jag är litet otålig och skulle vilja se dem bums!

Nu har det alltså "viri och firi". Detta som jag bävade för, väntade på och verkligen ville prova på. 53 km på en och samma dag med skidor under monona. Resultatet blev godkänt. Erfarenheterna definitivt på +. Men gör jag om det, det vet jag inte.
Nu har vi cirka 360 dagar till nästa Botniavasa och vad jag hört är det många fler från Axxell som vill prova på detta nästa år. KIVA! Jag ställer alldeles säkert upp och hejjar samt delar med mig av mina erfarenheter. Men om jag tänker skida igen, det vete katten!

Tungt var det och kallt! Det var också vackrare och mycket mer "bergigt" än vad jag tänkt mig. Visste ni att det är så bergigt mitt ute i Pampas?! Roligt att stå i START-spåren och ropa med i nedräkningen 5,4,3,...Men sedan var det ett enda villervalla. Endel skidade rakt över mina nya, fina Salomon. ÖVER dem, rakt på! Jag väjde och fösökte sträcka på mig så att de skulle se att jag var där, men nej! Nå det tog en 15 minuter förrän allting lugnade sig.
Efter 6 st stopp: 6 muggar blåbärssaft, 6 muggar energidricka och en massa, massa saltgurka, konfekter, Alpen och russin om vartannat såg vi Vörå kyrka. "Du blir nog glad då du snart ser Vörå kyrka" sa mina skid-fotade vänner. "Jag blir nog aldrig glad mera..." sa jag, för nu var jag trött. Varje cell i min kropp sa att SLUTA. Men, ni förstår, jag slutade inte. Inte före vi var 3 meter före mål. Då kom min kompis pojke, Frank 3 år, rusande till mamma. Då föll hon! Franks pappa kom heller inte vidare och inte jag heller.  Sedan började jag sakta skida mot målet och då det fattades 50 centimeter såg jag en annan skidspets vid sidan av min. Stina var ännu med. Nu gav jag mitt allt och till slut var jag 3 hundradels sekunder före henne, och en hel sekund före Magnus. Vi som skulle komma tillsammans imål!
Min sluttid var 6h 46min och en massa sekunder.
Sportmagasinet var med runt loppet. De hade valt ut Stina, som förstagångsåkare, att följa med henne runt spåret. 9 mars sänds det i etern. Så visst har jag bevis på att jag skidade, hela vägen. Vi fick också alla en medalj, ett diplom och en middag på Norrvalla. Jag fick också ett paket från Kekkilä som de lottat ut åt mig. Lite vårgödsel. Det var ju trevligt och oväntat. Särskilt då Stina fick presentkort till en pizzeria och en fin T-shirt.

Så nu alla ut och skida, 1,5km i början och tillslut 53km! Det blir många poäng i motionskortet.
Trevligt SPORTLOV till er alla :D

Idag va vi i skolan 8-10 ahha jobbig dag :P  nå man hinner i allafall packa till polen idag :P   o så får man en kaveri från åbo :P

hörs igen :D

Hej idag har jag varit hemma och skrivit på min slutarbete har redan 8 sidor :P ganska bra det. Inget annat speciellt har jag gjort :P

hörs :D

På trostagen o fredagen ska man packa till polen :D

flyg från åbo till Gdansk o sen sova i inkvartering  Hotel Heweliusz  och sen tåg till Krakow från Krakow med tåg till Zakopane :D låter bra men lång ditt tar det tills man e framme i Zakopane :P

Vill påminna er alla om bloggen "The Big Picture" som jag skrivit om tidigare. I ett tidigare inlägg skrev jag att det lönar sej att ta en titt på "The Big Picture" när de olympiska vinterspelen kört igång.

På bloggen "The Big Picture" har redan publicerats en hel del otroligt fina, häftiga bilder, från de olympiska vinterspelen.

Följ den olympiska eldens resa: http://www.boston.com/bigpicture/2010/02/olympic_torch_relay_nearly_com.html

Bilder från öppningsceremonin: http://www.boston.com/bigpicture/2010/02/opening_ceremonies_for_vancouv.html

Om du missade det tidigare inlägget, kan du läsa det här: http://www.axxell.fi/sv/bloggar/se-vaerlden-pa-ett-nytt-saett.html

Att träna engelska kan bli beroendeframkallande om man gör det i form av ett spel. Så gick det åtminstone i mitt fall när jag laddade spelet Text Twist Turbo till min mobil.

Text Twist Turbo är ett spel som finns att få till många olika mobiltelefoner, även till iPhone. Till vissa telefoner kan man hämta spelet helt gratis, som t.ex var fallet när jag stötte på spelet första gången på Internet. 

I spelet får du i varje bana ett antal bokstäver, som bildar ett ord på engelska. Bokstäverna bildar också samtidigt många andra kortare ord. Din uppgift i spelet är att sätta bokstäverna i rätt ordning för att bilda ord. Om du kommer på det längsta ordet går du automatiskt vidare till nästa bana, men om du inte kommer på det längsta ordet kan du ta dej vidare genom att samla tillräckligt mycket poäng med kortare ord. Ord med minst 3 st. bokstäver godkänns och de får vara i nästan vilken form som helst. Ordet måste vara korrekt stavat. Alla ord man kommer på samlas i en ordlista som kan tas fram när som helst under spelets gång. I samma ordlista kan man se hur många möjliga ord det finns kvar att skapa av bokstäverna. T.ex skulle bokstäverna LIAVTPO ge bl.a orden PILOT, PATIO, OVAL, PAIL, PLOT, TAIL, TAP, LIT osv.

Under spelets gång, berömmer spelet dej då du kommit på ett visst antal ord eller samlat ett visst antal poäng. Spelet ger dej också beröm om du kommer på det längsta ordet på bara några sekunder.

I mitt fall har det här spelet varit väldigt beroendeframkallande, vilket jag ser som en bra sak. Via spelet får jag en otroligt bra träning i att komma på engelska ord snabbt, vilket hjälper mej då jag skall prata och skriva engelska. Mitt engelska ordförråd har redan växt enormt pga spelet och jag har fått en otroligt bra koll på stavningen. Har märkt att desto mera jag spelar spelet, desto fortare kommer jag på engelska ord. Jag ser också spelet som en otroligt bra hjärngymnastik.

Spelet finns också på tyska.

Tyvärr har jag ingen länk till spelet, men Google hittar! :)

Det är 17 minusgrader och snöyra där vi står och huttrar i kön för att slippa in till Bio Rex. När man väl sluppit innanför dörrarna och lämnat sin ytterrock i garderoben så känns det hela genast bättre. Salen är välfylld, det är feststämning. Det är Helsingfors dokumentärfilmsfestivals nionde öppningsfest som jag har haft nöjet att bli inbjuden till.

Först blir det tal av både Leena Närenkangas och festivalens konstnärliga ledare Erkko Lyytinen. Ett pris delades ut till Kiti Luostarinen innan öppningsfilmen börjar snurra. ”Miesten Vuoro” är en mycket finsk dokumentär om finska män som öppnar sina själar i bastur runt om i landet. Det var en film som till en början innehöll sin beskärda del av humor men blir allt alvarligare i tonen ju längre in i dokumentären vi kom. Det blev stående ovationer och många av filmenspersongalleri radade upp sig för att ta emot en blomma och buga sin inför en entusiastisk publik. Sedan blev det att ta sig över till andra sidan av Mannerheimvägen för efterfesten på restaurang Virgin Oil. Här bjöds det på en mat bit och ett par glas vin. Atmosfären var god när husbandet ”Vallilan tango” stämde upp med finsk tango. Här blev det en del minglande innan jag beslöt mig för att dra mig tillbaka.

Onsdagen var den första festival dagen. Jag hade bestämt träff med våra studerande kl. 16.00. Vid 15-tiden ringde Erkko Lyytinen till mig och undrade om vi skulle vara intresserade av att träffa ett par Amerikanska filmmakare. En timme senare sitter jag om skolans dokumentärfilmsstuderande på Docpoints infokontor i glaspalatset och diskuterade dokumentärfilm med Samantha Buck och Jenny Maguire som under 6 år arbetat på en dokumentärfilm om en problemfamilj (”21 Below). Det blev ett kulturellt utbyte åt både hållen. De berättade om hur de arbetat och hur problematiken med att producera dokumentärfilm i USA. Det skulle visa sig att vi skulle komma att träffa dem flera gånger under festivalen.

Under torsdagen deltog vi i en föreläsning där fem finska dokumentärfilmsprojekt som sökte internationell finansiering ”pitchade” sina projekt till en panel med internationella producenter och distributörer. Det var intressant att höra hur filmmakarna framförde sina projekt och det var lika intressant att höra den feedback de fick från panelen. Det var många olika viljor som kom fram och varje representant tog fasta på olika saker. De berättade också vad de är ute efter och hur man kan närma sig dem om man har ett projekt på gång.

Fredag förmiddag ägnades åt att producenten för ”Burma VJ”, Lise-Lense Möller berättade om hur de finansierat och distribuerat filmen. ”Burma VJ” har vunnit många priser, bland annat IDFA och är Oscars nominerad. Här kom det fram hur svårt det är att finansiera en dokumentärfilm också en som har blivit så känd som ”Burma VJ”. ”Det här är vår största framgång någonsin och det är också den film som har drivit oss närmast konkurs” berättar hon. Hon påpekar att det har blivit svårare att finansiera dokumentärfilm med åren. Samtidigt berättar hon om hur viktigt det är att göra en bra distributionsplan för festivaler och att det var först efter att filmen vann pris under IDFA som det blev en film som alla tv-bolag ville ha.  Sedan tog John Webster över och berättade om svårigheterna med att producera dokumentärfilm för biografer i Finland samt hur viktigt det är att få rätt uppmärksamhet i medierna vid rätt tillfälle.

På lördag gick jag och tittade på ”21 below” som våra Amerikanska vänner producerat. Efter visningen satte vi oss ner och diskutera hur utmanade det är att göra dokumentärfilm i USA och hur de upplever dokumentärfilmsvärlden i Europa.

En stor del av söndagen ägnades åt en Masterclass med den franska dokumentärfilmaren Nicholas Phillibert. Föreläsningen hölls på konstindustriella högskolan i Arabia. Det var en ganska avslappnad föreläsning där Nicholas började med att avsäga sig alla titlar om att vara en mästare och så vidare. ”Jag är bara en filmmakare som gör den ena filmen efter det andra” sade han ödmjukt innan föreläsningen började. Sedan visade han delar av en handfull av sina filmer och varvade med anekdoter från sina år som dokumentärfilmare. Han berättade bland annat om hur viktigt det är för honom att veta så lite som möjligt om sitt ämne innan han börjar filma eftersom han vill upptäcka och närma sig filmen genom sina huvudpersoner. Han lär sig om ämnet medan han filmar. Han vill inte låsa sig i en färdig uppfattning om vad det är som kommer att hända.

Programmet under Docpoint var gedigert och dagarna fylldes med mycket av diskussioner med branschfolk och föreläsningar. Kvällarna fylldes i sin tur av filmvisningar.

..

Se världen på ett nytt sätt på http://www.boston.com/bigpicture/

Här finns ögonblick fångade från hela världen. Här finns bilder som får en att stanna upp och tänka. De flesta bilderna är så häpnansväckande fint fotograferade att redan det gör "The Big Picture" till en upplevelse. Här finns dramatik och starka känslor, helt på en annan nivå än i t.ex nyhetsartiklar. 

The Big Picture uppdateras nästan dagligen med bilder från aktuella händelser från världen. Jag rekommenderar verkligen att besöka bloggen och också att ta en titt på arkiverna av tidigare publicerade bilder som finns under "ARCHIVES".

När de Olympiska vinterspelen kör igång den 12 februari 2010 i Vancouver i Kanada, rekommenderar jag att då också ta en titt på The Big Picture. Otroligt fina bilder kommer säkert att publiceras under och efter de Olympiska vinterspelen.