Så går den tiden - nu är det bara några månader kvar och så ska jag ut i arbetslivet som assistenthund. I slutet av maj ska jag på det slutliga provet. Då ska jag visa allt vad jag kan. Klarar jag det blir jag en riktig assistenthund.

Nina ska på inlärning i arbete i början av februari och då får jag åka med. Jag kan allt jag behöver kunna redan så bra, så jag behöver inte tränas i skolan.

En stund sedan fick jag ett sår i tassen då jag var ute i rasthagen och lekte med Hugo. Jag märkte själv inget, men Nina märkte det eftersom såret blödde. Gissa vad som sen hände?! Jo, jag fick en TRATT runt nacken, så att jag inte ska kunna slicka såret! Den är vidrig! Den är bara i vägen! Ush! Hoppas jag slipper den snart!

På veckoslutet fick jag leka med en Berner sennen -valp. Vi sprang massor omkring och jagade varandra och hade roligt! Väl inne i huset försökte berner sennen visa att det var hans hus och morrade åt mej, men jag tog det lugnt bara och höll mej undan. Och som jag gissade så tog det inte så länge så förstod han att jag inte var ett hot för hans revir och så kunde vi leka inom hus oxå!

Nej nu måste jag rusa vidare! Ha det så bra gott folk! Njut av vintervädret och solskenet!

Att hålla huset varmt kostar pengar på våra breddgrader, det vet alla. Men hur mycket? Energi mäts i kilowattimmar medan det är eurona vi läser då räkningen kommer. Med de senaste årens konstanta höjning av energipriserna har nästa räkning ändå större slutsumma än den förra (känns det som åtminstone).

På Brusaby har vi en stor fastighetsmassa och många som bor på området. Energiförbrukningen till värme (uppvärmande av byggnaderna och varmvattnet) slukar enorma mängder energi, årsförbrukningen har legat på mellan 1 200 och 1 400 MWh (drygt en miljon kWh, alltså). Omvandlat i euron talar vi summor av storleksordning 70 000 eur på årsnivå. Bara för värmen, alltså.

Axxell, liksom Brusaby, har en miljömålsättning i vilken ingår att minska förbrukningen av energi. I praktiken är det miljögruppen i Brusaby som har ställ upp ett konkret mål:

Målsättningen är att minska värmeförbrukningen på Brusaby 2012 med 10% jämfört med ett korrigerat medelvärder för förbrukningen under de senaste tre åren.

Följande konkreta åtgärder kommer att vidtas för att uppnå målsättningen:

• Tätning av fönster, dörrar
• Ventilationen ses över (effekt, funktion, instruktioner för användandet)
• Rumstemperatur (uppföljning, vid behov temperatursänkning, rutin i samband med städande av tomma internat)
• Energispar-tävling mellan internaten
• Tilläggsisolering i mellantaken

Inbesparing via åtgärder och morot hellre än piska, alltså.

Jag och Nina har fått höra av många mänskor att de sett oss i tidningen (Loviisan sanomat), det var intervjun som vi var med om för några veckor sedan. Vi hade en hel sida i tidningen! Jag och Nina tycker att det var en jätte bra artikel och är nöjda!

Snart blir det vinter igen och kallt är det redan så min nos har ändrat färg från nästan hel svart till ljusrosa. Det är ganska roligt att nosen alltid ändrar förg till sommaren och vintern :)

Nina har praktik ännu en vecka och sedan ska vi tillbaka till Kimito. Åååh, det ska bli så roligt att träffa alla hundkompisar igen och få leka lite. Hemma i Liljendahl finns inte riktigt någon kompis att leka med, jag är väl lite häftig av mej så de flesta blir rädda för mej och går undan...

Jag och Nina brukar vara mycket i skogen, det är hääärligt att springa omkring där och söka perfekta käppar åt mej. En gång hittade jag en liten gran som jag sprang omkring med, granen var större än jag så Nina tyckte det såg ganska roligt ut...

Ha det gott och njut av julförberedelserna!

Hejsan-svejsan!

Så går den tiden. Hösten är redan långt framskriden och jag har inte haft tid att skriva, så brådis har det varit!

Mitt sista år i Brusaby har börjat, d.v.s. om jag klarar proven... Men det gör jag säkert! Jag är så duktig och lär kunna nästan allt jag behöver kunna. I januari får vi veta vem jag skall fara till, d.v.s. vem som blir min nya husse eller matte då jag blir klar.

På sommarlovet njöt jag för fullt! Jag simmade, solade och allt det där man brukar göra på sommaren. Jag var oxå på ett brandkårsläger i Molpe! Där fanns inte så många hundar, men där fanns en berner sennen -valp som jag lekte med ibland. Där fanns oxå två schäfrar som skällde mycket, men dem brydde jag mej inte om. Såklart var oxå Ninas familjs hund Murkku med som jag hade sällskap av.

När skolan började hade jag lite svårt att koncentrera mej... Det VAR ju så ROLIGT att komma tillbaka och känna på alla dofter igen, men nu har jag vant mej.

En tråkigt grej hände dock... Innan sommarlovet började, hade jag en bit som lossnat från en av framtänderna i underkäken. När vi kom tillbaka så talade Nina med lärarna om min tand och så fick veterinären titta på den. De kom fram till att tanden måste tas bort. Så, jag for till tandläkaren i Helsingfors för att ta bort min tand :( Men det roliga var att min bror Hugo var samma dag till Helsingfors o ta bort en tand han oxå! Så nu saknar jag en tand i underkäken och Hugo saknar en tand i övre käken!

Nina är nu på IA (inlärning i arbete) i Liljendal och jag får vara med! Det betyder att vi kan bo hemma i 2 månader. Nina tränar med mej de vanliga uppgifterna som en assistenthund ska göra för att jag inte ska glömma det. Vi fick inga extra uppgifter.

I tisdags var det en dam från Loviisan Sanomat som ville intervjua mej och Nina. Artikeln hon skriver kommer att handla i huvudsak om MEJ!! Det kommer i tidningen idag! Hon frågade alla möjliga frågor om mej och min skolning!

Hejssvejs, nu ska jag fara vidare igen, men sätter med en glad bild av mej från i somras!

Ha det gott!!

Sitter på "luonto- ja ympäristöalan neuvottelupäivä"t i Lahtis. Som alltid på seminarier fortsätter jag med min ovana att samtidigt göra allt möjligt annat, svara på e-post, fundera på budget 2012, rita små figurer på programbladet. Men Kati Lundgren från SYKLI får mig att ta en paus i surfandet. Vad skall man kunna inom natur- och miljöbranschen 2025? En mycket aktuell fråga både för både den som studerar och för den som skall lära ut.

Konstaterandet är att det finns flera olika profiler; "superproffs", innovatorer, anpassare, "lättkonsulter" och fältarbetare. En liten förklaring till begreppen:

Superproffsen har ett brett tvärvetenskapligt kunnande, behärskar systemtänkande och stora helheter. Proffsen anpassar sig lätt till arbete i olika sakkunniggrupper.

Innovatorerna är antingen lite av Oppfinnar-Jocke som tar fram lösningar för olika problem och utmaningar eller forskartyper som utvecklar teknologi eller processer. Uppfinnarna är mer kreativa medan forskarna har ett djupt teknologiskt eller naturvetenskapligt kunnande.

De som anpassar har både branschkännedom och miljökunskap. Grundtanken är att miljökunskap är ett kunskapsområde som det kommer att finnas behov av inom alla branscher och det behövs specialkunnande för att kunna anpassa denna kunskap till ifrågavarande bransch.

Lättkonsulterna idkar rådgivning och ger praktiska råd åt olika kundgrupper.

Fältarbetarna är de som fortfarande kämpar på utomhus, i ur och skur. Kännetecknande för (att lyckas i) denna grupp är bra kundservice och ett företagarmässigt grepp.

Till vilken grupp hör du? 2025?

Uteområdena på Brusaby har varit föremål för diskussion de senaste veckorna. I synnerhet området där studerande röker har väckt anstöt; fimpar och skräp i drivor. Vad göra? Skolans område är rökfritt, men då man står så att säga på gränsen, vid infarten dessutom, ser det ändå bedrövligt ut.

Vad som är nedskräpat måste städas, men räcker det? Om vi lägger till ett litet grupparbete, att fundera och planera hur vi får infarten till Brusaby att hållas snygg. Tillsammans är städning och grupparbete en miljötemadag. Ingen kollektiv bestraffning, alltså, utan kollektivt ansvar. Hoppas jag.

Fortsättning följer.

Satt idag på möte med samarbetsgruppen för landsbygdspolitik, "luonto- ja maisemanhoidon teemaryhmä".

Mötet väckte en del intressanta frågor; bl a diskuterades vilka möjligheter det nya nationella Skogsprogrammet 2015 ger för temagruppens arbete. Sett ur Brusabys synvinkel ställer jag mig frågan "vad bör vi lyfta ut ur programmet som vi via vår skogsbruksutbildning kan erbjuda skogsstuderanden"?

- Och programmet svarar: Det är viktigt att öka företagskunnandet överlag. Likaså är det s k "gröna kunnandet (mångsidigt och hållbart utnyttjande av naturen) en värdefull resurs. Inlärning i arbetet liksom läroavtalsutbildning kommer att öka inom branschen. Sist, men inte minst viktigt ur Brusaby-synvinkel konstaterar programmet att tilläggsutbildning, nätverkande och (internationellt) samarbete bör utvecklas.

I grund och botten är det ändå kunnandet som är det mest värdefulla. "Osaaminen on korvien välissä", som ordförande sammanfattade mötet.

Med mig fick jag också