Hej igen! Vad tiden går fort! Jag får vara med om så mycket att jag knappt hinner skriva... =)
Titta på bilden vart jag har varit!

Jag har fått vara till något som de kallar en tränings-klass. Jag ska få bli en assistenthund har de berättat för mej! Då jag är 2 år kommer jag att få hjälpa någon som är rörelsehindrad och har svårt att klara sej själv. Jag kommer att få lära mej att bl.a. släcka o tända lampor, klä av en vuxen i mån av möjlighet, hjälpa till i butiken, att tvätta byke och... och... och... Tja, jag ska väl klara av allt möjligt! Det låter spännande, och viktigt!

I veckoslutet ska det visst bli något som de kallar lilla-jul! Alla här önskar varandra glad lilla-jul, så jag antar att man ska göra så. Så nu önskar jag oxå dej Glad Lilla-Jul och så väntar jag med spänning på vad det kommer att innebära!

En slick på er alla!

ps. ja den där maten, jag börjar nog vänja mej nu...

Hejsan,
Kom just på jobb och eftersom det är söndag och regnet öser ner så är här väldigt lugnt i Brusaby ikväll. Därför tog jag mej lite tid och kolla in dehär communityn.
Är inte så bra på datorer men är för nyfiken för att låta bli.
I fredags var vi från Brusabys personal på kryssning. Vi hade föreläsning kring teamutveckling och det var jättelyckat. För mej som jobbar natt var det väldigt roligt att under en hel dag umgås med mina arbetskamrater. Att träffa nyanställda och lära känna dem, att ha grupparbeten med arbetskompisar som jag kännt i nästan 10 år men ändå lära mej något nytt om dem. En jättelyckad dag med många kramar och massor av skratt!
Så Kram från mej,
Sussi

 Vet ni vad jag fått vara med om? Jo, jag har fått gå UT! Vilken fantastisk värld vi lever i! Massor med intressant att undersöka. Mina syskon är lite försiktiga av sej - men inte jag! Jag tycker det är jätte roligt att vara ute och undersöka allt nytt! Det får jag dessutom nu göra varje dag, gå ut alltså. Härligt!

I matväg har de nu börjat servera rått maletkött åt mej, kan ni tänka er?! Ush, vad äckligt! Men då jag också fick prova på att äta uppblött torrfoder, ush ja, då äter jag nog ändå hellre rått maletkött... Och hungrig är jag, så äta måste jag. Men, jag vänjer mej väl småningom...
 

Men den där pentu-jumpan, eller vad de nu kallar det... Det är nog inget för mej. Jag försöker protestera vilt, men det hjälper inte. Jumpa måste jag. Mina kära syskon tycker visst det där med jumpa inte är så farligt, men jag - jo nej tack. Jag går hellre ut!

Jag hade en betydelsefull gäst också o hälsa på, vår regionchef Anita Sjöholm! Hon verkade vara en riktigt hyfsig mänska =)

Men nu måste jag gå o busa med mina syskon!

Hej så läng!

Hej, mitt namn är Heppu och jag är en labradorvalp som precis påbörjat min två-åriga utbildning till assistenthund på Axxell Brusaby. Genom min blogg kommer du att få ta del av min händelserika vardag här på Brusaby, och jag kommer att dela med mig av de knep jag lär mig gällande hur man kan bli en proffsig assistenhund, så häng med i bloggandet! Mera om mig och mina kompisar kan du också läsa på min enhets, Axxell Brusabys hemsida.

Jag är den vita snyggingen till höger på bilden nedan, de två andra är mina syskon Hugo och Hipsu.

 

On käsittämätöntä, miten ATK-salia seisotetaan auki päivä neljästä ilta yhteentoista asti toivoen että käyttäisimme sitä vain koulutöihin. Mutta mitä minä tiedän, niin koneet ovat myös käytössä enemmän vapaamielisempään ja maataloudettomaan käyttöön? Mutta kuitenkin lähes kaikki suuren käyttäjäkunnan sivustoista on rajattu käytöstämme. Mitä helvettiä? Pelisivustot, IRC-galleria... Kaikki! (...kiitämme kuitenkin Facebookista ja Youtubesta)

Luullaanko sitä oikeasti että me nuoret käytämme vapaa-aikamme esimerkiksi lukien artikkeleita Wikipediasta taikka YLE:n Opin portissa? Nykyinen Internetin käyttö on sosiaalista kanssakäymistä.  Nyt voivat nuoretkin viettää hetken nostalgiassa. Ennen taisi olla paremmin, ennen netin liiallisen rajoittamisen aikaa.

Såja...andra veckan avklarad!!

Hänt under veckan: Boxana har blivit MYCKET lättare o snabbare att städa...o d går inte åt lika mycke torv som tidigare så d blir också billigare!!Förra veckan körd man ut 1 skottkärra med sk-t per box...både igår o ida så ha ja kört ut 4 1/2 skottkärra från hela stalle!Alltså 13 boxar...Jeee!! = )

Va efter buskar som ja plantera under fönstre ti klubbrumme o fixa lite grönt ti blommlådorna under fönstrena!Fattas ett par buskar ännu brevid terassen men dom hadde int såna i Agrimarket! : (

 Kratta "lite" utanför stalle i början av veckan...höll på i 3 timmar...4 skottkärror torv,kottar,barr mm!

Ha också sopa bort en hel del spindelnät från stalle o utanför utestalle!

Har en låååång lista med jobb åt vår nya stallmästare...

D låter som ja int sku ha gjort någo men,allt ha tagi tid...åtminstone med boxana!!Men kanske man får lite mera gjort igen nästa vecka!!

 

Jag har hört ett fint uttryck - rullande strategiarbete. Vad 17 betyder det? Också tycker jag att mission och vision är ord som används för mycket, orden lider av inflation och det leder till att man i värsta fall börjar strunta i dem, liksom ett rullande strategiarbete.

Efter sommaren är det på sätt och vis skönt att starta på nytt inför hösten och varför inte göra det med några rader blogg. Något i mig skulle vilja skriva om strategi. Orsaken kan vara att jag på solstolen legat och läst en del böcker som behandlat termerna i rubriken. Strategi, som tidigare nämnts i denna blogg, kan beskrivas som ett medvetet valt navigeringsalternativ på ett framtida fiktivt sjökort (=vision eller delar av visionen = scenarier). Beroende på hur snabbt skeppet håller på att sjunka är det olika många som hjälper till att välja det vettigaste navigeringsalternativet, eller vettigaste alternativet att överhuvudtaget komma vidare i den ödesdigra situation man tampas med.  Ju mera vatten skeppet tagit in desto bättre börjar även den trögaste styrmannen lyssna på lämpligtvis den nye matrosen som har stora "survival kunskaperkaper" som ingen visste något om eftersom matrosens jobb var att skrapa rost på båten. Kan hända vet denne matros olika sätt att bygga en lämplig flotte eller kanske kan han hitta hem i livbåten genom att se på stjärnorna.  En skolklass eller arbetsplats står sällan inför "skeppsbrotts kriser" men andra plötsliga vändningar kan nog ibland vara en sak som leder till att man tillsammans pratar om hur man skall gå vidare, man gör en strategi tillsammans. Tillsammans därför att fler ögonpar ser fler saker. Rullande strategiarbete betyder väl att man skall prata om strategin ofta, redan innan något oväntat händer. Alltför ofta tror jag det ändå tyvärr behövs en liten kris för att fatta att man måste sadla om och göra ny strategi, hitta nya mål eller fråga sig varför.

Frågan varför är så himla viktig i detta sammanhang, med ett tillräckligt bra svar (på frågan varför) behövs knappt någon fråga alls ställas! Dvs. törstandet efter svaret på frågan varför är bränslet för strategiarbetet, eller i exemplet ovan motivatorn för att rädda sig och sina vänner från ett sjunkande skepp. I skeppsbrott är svaret på frågan varför: För att jag vill överleva. Strategier måste anpassas enligt hur alvarligt svar på frågan varför man rimligtvis har i olika fall. Det är alltså ett skeppsbrott och man vill överleva. Då är det ju bra att strategin formas till ett sätt att överleva och rädda andra. Men man kan inte ha det så hela tiden. Varje svar på frågan varför kan inte vara relaterade till överlevnad, ibland måste svaret vara (på frågan varför): "För att vi vill ha roligt" eller något annat i den stilen.  

Man kan säga att missionen är svaret på frågan varför. En annan tolkning av t.ex. ett företags mission är: "vad världen går miste om ifall företaget försvinner i morgon".  Svar på varför i t.ex. arbets- eller studielivet måste vara av lite annan kaliber än i överlevnadsexemplet. Men i mer vardagliga sammanhang är svaret på frågan varför ofta mycket svårare. Men vardagen är vanligare och händer oss oftare än kriser och således borde man också koncentrera sig på vardagliga saker. I mitt tidigare arbetsliv kunde svaret på frågan varför vara; "därför att med att jobba som vi säger blir resultatet bäst för företagets ägare - och så är det så att - är ägaren nöjd så är du också det". En intressant point är att i överlevnadsexemplet skulle inte denne "ägarens bästa" mission fungera alls. Man ger blanka f*n i någon ägare då skeppet håller på att gå under.  Den som jobbar på Nokia tänker då allt strular till sig och han/hon inte kommer någon vart; "connecting people", och så tänker han/hon att: nå, blod svett och tårar, vad gör det - genom mitt engagemang kommer någon att nå någon annan i ett viktigt ärende per telefon eller textare. I skolsammanhang är det lätt hänt att det sägs att därför (svar på varför) är "för den studerandes bästa". Det sägs också att "vi är här för studerandes skull". Jag tror att detta ovillkorliga "studerandes bästa" fungerar lite som "ägarens bästa". Med andra ord fungerar det inte alls. It takes two to tango, exempelvis är "connecting people" inte ovillkorligt. Man kan ju tänka sig att om man blivit dåligt behandlad nångång av någon vill man inte bli "connectad" med denne. "Ägarens bästa" kan man inte välja, den tanken strömmar bara ena vägen.  Jag har lite smakat på ett allmängiltigt svar på frågan varför. Svaret (eller låt vara missionen) kunde vara: För att jag vill att du skall lyckas. Bara tänk om strategin skulle formas utgående från att man vill att någon skall lyckas, göra bra i från sig, helt enkelt klara sig. Tänk om en sådan aktör försvinner från världskartan i morgon, vem skall då vilja att jag lyckas?

Jag återkommer till detta strax.

Sammanfattningsvis har vi alltså behov av en fungerande strategi, en sanningsenlig vision (men en sådan vision som får det att vattnas i munnen hellre än en sådan som får en att krypa under filten, släcka lampan och somna) samt en mission av sådan kaliber att strategierna bara ploppar upp och gör navigeringsjobbet på ett själv uppfunnet fiktivt sjökort möjligast lätt och själva resan trygg.

En återgång till "för att jag vill att du skall lyckas". När jag är på blodprov vill jag att sjuksköterskan skall lyckas. Min vision är att gå ut med ett plåster på armen, äran och medvetandet i behåll. Strategin är ofta att noga göra som provtagaren säger. Vill hon/han att jag skall slappna av försöker jag göra det, vill hon (säger hon utan den minsta gnutta könsdiskrimination, men ofta är det en hon) att jag lyfter på ärmen eller vänder mig på något sätt så gör jag det. Kan denna strategi smitta av sig då missionen (att vill att hon lyckas) är klar nog? Svar: Ja. Då mina barn skall på blodprov ger jag dem en vision; går detta nu bra och vi får välja plåster osv. går vi på glass sen. Missionen; vi vill att tanten lyckas, pappa vill att du lyckas. Strategin; lyd tanten, slappna av, gör som hon säger.

I skolsammanhang: Den studerande vill att klassens lärare skall lyckas - vem vill inte ha bra lärare o bra lektioner? Slutarbetshandledaren vill att studerande gör bra i från sig. Jag vill att minchef skall lyckas - vem vill inte ha en bra chef? Vilken lärare vill inte ha en bra rektor? Vilken ämneslärare vill inte ha en elev som gör framsteg i just det ämnet läraren så brinner för? Hur skulle alltså ett strategiarbete kunna se ut om missionen skulle lyda: jag vill att du skall lyckas och vidare - skulle den strategin smitta till andra personer, klasser, enheter, skolor, branscher...

I köpsammanhang. Du vill att säljaren lyckas sälja en grunka som passar din stil, din plånbok, dina andra grejor så du inte hamnar att byta ut något annat också i samma väva. Du vill att säljaren lyckas komma ihåg alla aspekter i försäkringar och garantier osv. Du vill att fabriken lyckats göra en hållbar grunka som inte genast går sönder. Andra vägen är det knepigare. Vill säljaren verkligen att du lyckas i färgvalet så du är helt nöjd på sikt eller vill säljaren bara att du skall köpa, för då kommer det pengar och då är ägaren nöjd och då är säljaren nöjd... Här är just det missiondrivna strategiarbetets akillessena. Tänk om jag vill att alla skall lyckas men sen kommer det någon som egentligen vill att jag skall misslyckas eller någon som vill lura mig? Kiva fräckt! Det är nog just detta man är lite rädd för. Vill min chef att jag skall lyckas eller vill hon egentligen bara ha fullt ut av mig och min tid? Man behöver villkor i missionen, det funkar inte bara ena vägen.

Kanske kan man få lite hjälp av en kort liten värdediskussion. Värderingar är nämligen viktiga i detta sammanhang. Rätt och fel vet de flesta skillnad på. När det ändå ibland händer att man inte vet blir det att gissa. Det är i den här gissningen man använder sig av sina värderingar, dvs. sådant man inte tänker så värst ofta på. Man bara liksom vet att med att besluta sig för ett visst alternativ så blir det minst problem sen i framtiden, eller så att man av några alternativ känner på sig att vissa leder till rena rama katastrofen och inte väljer de sämsta av dåliga alternativ. Värderingarna kan vara t.ex. rättvisa, ärlighet, god anda, engagemang, hållbarutveckling, öppenhet, ekologi och miljö, god lönsamhet osv. Företag har ofta skrivit ut sina värderingar högtidligt på tjockt papper och på dessa kan stå allt mellan himmel och jord. Ibland är orden så svåra att ingen riktigt vet vad de betyder. Värderingarna kan vara vackra bilder av mindre vackra sanningar. T.ex. vill många företag ha mycket pengar. Man vill inte skriva ut på finska RAHOJEN RIISTÄMINEN som värdering utan skriver hellre TALOUDELLISUUDEN PERIAATE. Om missionen är att få folk att lyckas i ur och skur måste de stora strategiska eller också de små besluten göras utgående från en värdegrund som är lättförstådd och ärlig. Skall jag köpa något och säljaren säger rakt ut att han vill att jag skall lyckas med mitt val och köpa något som passar mig bäst men samtidigt säger han också att han vill att deras butik samtidigt skall klara sig bra så tror jag honom. Det är inget fel att ha företagsamhetens principer (köp billigt o sälj dyrt) som en värdering men man skall inte försöka hitta på något annat än sanningen i sådana fall. Jämlikhet är en rätt vanlig värdering och det betyder att då man måste välja väljer man det jämlikaste alternativet osv. osv.

Ofta har man tre värderingar. Kanske därför att det går att presentera som en triangel. Symboler är sådant folk minns bättre än radiramsor och därför är det passligt att skriva ut värderingarna i hörnen på en triangel och lämpligen missionen i mitten! I skolsammanhang fungerar i mitt tycke dessa värderingar bra: KUNSKAP (lärarna är kunniga, studerande blir det), ANDA (vi mobbar inte, det är roligt att studera), FÖRETAGSAMHET (i yrkis skall man lära sig att om företagande, en skola använder i huvudsak andras pengar som måste förvaltas förnuftigt). Så här kan drivkraften för att strategier görs utgående från att det inte brinner en massa pengar i onödan, så att folk faktiskt kan lära sig något dom har nytta av och så att man upprätthåller god anda vara "för att jag vill att du skall lyckas".

Jag vill att du lyckas. Villkorligt. Vill du mig illa vill jag att någon annan lyckas mera än du. Jag vill inte att du lyckas göra mig illa, men är du min lärare, vän, arbetskompis, studerande, chef osv. vill jag att du lyckas. Lyckas du kommer kanske jag också att lyckas.

Vad kan gå riktigt fel?

• ingen frågade matrosen vad annat än rostskrapande han är bra på
• svaret på frågan varför går inte att förstå eller får en att spy (ägarens bästa)
• missionen och den strategiska problematiken för stunden är från två helt olika planeter: "kaffet är slut, vem far o köpa med missionen jag måste överleva"
• man luras, dvs. säger jo jo i missions sammanhang men har ändå andra värderingar (även om man håller med om svaret på frågan varför) och gör därför beslut som går stick i stäv mot den allmänna strategin
• Att undvika självstyrdhet leder till att rullande strategiarbete -pladdret går till döva öron. Att vara självstyrd betyder just att godkänna missionen, vara med och utforma strategierna som förväntas föra en fram till en vision som man vill nå och sedan gör man beslut som grundar sig på värderingarna. Så här kan man ju inte göra fel.
• Man planerar för mycket och experimenterar för lite. Hur skall man på förhand kunna planera att "jag gjorde sen så, för det kändes just då riktigt och rätt". Ofta blir de bästa idéerna till så att man just då prova något nytt för "det kändes rätt" helt enkelt. Puffet glass eller kexsmuleglass överhuvudtaget? Dead Kennedys punk låt to drunk to f**k med Nouvelle Vague i fusion bossa nova stuk? Direkt- och kombisåmaskinen? Det finns oändligt mycket bra juttun som säkert inte var värst planerade i början.
• Värderingarna fungerar inte. Om ingen tror på värderingarna kommer besluten att göras utgående från andra prioriteringar. Dom som gör besluten känner i såna fall att dom måste ta för mycket ansvar eftersom man måste hitta på nya värderingar varje gång och dom som hittade på de värdelösa värderingarna tycker att ingen gör som dom säger..
• Strategin är gammal, hemlig eller ointressant.
• Visionen är inte läcker nog att man ids lyfta på pekfingret för saken skull.
• Man hamnar göra i stället för att få göra.

Det är dags att avsluta detta blogginlägg. Huh vad skönt att få detta nedskrivet, lite som en dagbok. Den som läser får gärna kommentera och ge mig synvinklar, jag är rädd att jag börjar låta enformig. Detta blogginlägg hade som vision att sammanställa lite strategitankar inför höstens första lärarmöte på jobbet, missionen är att jag vill att jag lyckas :) och strategin var att skriva så enkelt att jag själv också förstår.

LÄSTIPS: Hamel Gary: Morgondagens management, Runola & Åhman: Onko strategia kuollut - Eläköön tulevaisuus, Ståhle Pirjo: Luova tietopääoma, George Bill: Authentic Leadership

Strukturomvandling på en lantgård och i naturbruksbranschen är klar som korvspad: Allt blir större och mera medan mängden gårdar blir färre. Så här har det varit hela tiden och så här kommer det onekligen att fortsätta. Det som är bra att förstå är att strukturomvandlingen, dvs det faktum att allt blir större och mängden gårdar färre inte är en helt rak trend typ y = -2x. Tex antalet mjölkgårdar i Finland hade en "halveringstid" på tio år ännu för 5-20 år sen. Nu är halveringstiden 6-7 år. Alltså är vi just nu i en fas på vår graf som liknar en limes kurva mot 0. Det är därför det ibland är svårt att säga hur det skall gå. Tillväxten i naturbrukets volym är lite tydligare eftersom det är lättare att säga hur mycket vi äter och kommer att äta i framtiden. Dessa två kurvor går isär, gapet mellan dem blir större. Korna (som i mitt fall är lätt att skriva om) måste helt enkelt mjölka mera än förut annars skulle butikens hyllor vara A) tomma eller B) fyllda av importerade livsmedel.

På sent 1960tal fanns det i Finland 1,18 miljoner mjölkkor på 27000 gårdar, år 2007 fanns det 13000 gårdar och 292000 mjölkkor. Det förutspås att vi om 10 år har 5000 mjölkgårdar kvar. Om vi skulle ha samma mängd mjölk totalt men kor som mjölkar 11000liter i medeltal (i dag 9000) skulle 60kor per gård räcka till att mjölka samma mängd mjölk som i dag. I dag har vi omkring 23,5 kor per gård. Varje år stiger antalet med 1,5kor (för 5 år sedan steg antalet med en ko per år) med den här farten är vi uppe i 39 kor per gård år 2019.

 

39 < 60.

 

Skulle stegringen vara 2kor per gård på 10 år skulle vi vara uppe i 45 kor per gård.

 

45 < 60.

 

Nu har jag ju dessutom tänkt mig att korna mjölkar mera i framtiden.

 

11000liter/år > 9000liter per år.

 

Mjölkar dom lika som i dag behövs det nog 15kor/gård till/år. I Danmark stiger medelkoantalet med 10st per år. Detta leder till att vi i Finland nog snabbt behöver mera stora typ 300 kors gårdar. Annars är lösningen ur konsumentens synvinkel klar = importerad ost (1kg ost=10liter importerad mjölk). I dag har vi färsk svensk mjölk i finska mejerier för samma pris som den finska gårdens mjölk fritt vid samma mejeris port!

Vad betyder 4 kor/år per gård egentligen? Det betyder tex 30 ensilagebalar till per år 2010, 2011 60 balar osv osv. 300liter mjölk till i tanken varannan dag, 2011 600 liter mera osv osv. Det gäller alltså att planera väl. Vem gör fodret, var lagras fodret, hur stor dörr behövs för mjölktanken osv. Helt klart går det inte att flytta på ladugårdsväggen längre bort varje år.

Strukturomvandlingens piska slår hårdast på den ryggen som inte kan se att medeltalet 60 kor / gård med 11000liter per ko de facto betyder att man nog måste sikta på kanske 180 kor men bygga projektet i delar så att man har passlig mjölktank, passlig mängd foder mm hela tiden. Orsaken att jag skriver så här äratt jag tänker på alla dom som byggt ladugård under senaste 2 åren, dessa byggnader skall ju stå där i 15år, dvs tills 2025. Personligen tror jag inte heller att en medeltalsgård i dag med 23,5 kor har möjlighet att genast 3 dubbla allt. Att tredubbla är dyrt, en "minus euribor" kan inte ändra sanningen att tex 1,4 miljoner euro är mycket pengar. Om man får 50cent för en liter mjölk med parametrarna jag använt på en 60kors gård omsätter man med mjölk 330000e. I Sverige hade man år 2004 ett 2,5 projekt som gick ut på att få ner produktionskostnaden till ca 25cent. I dag hör vi i median att mjölkpriset närmar sig 30cent i Sverige. Med dessa parametrar skulle man alltså få 33000e i mellan. Så enkelt är detta inte (det blir ganska mycket sämre eftersom man säkert inte har räknat med någon direktörslön eller 8h arbetsdag) men i alla händelser kan man ju jämföra om man skulle köpa ryska aktier i dag för 330000e vilka övergripliga orosmoment ser man i framtiden (15år)? Kanske lite flera än i det finska naturbruket. Sen kan man ju också tro på amerikanska dairy manager coachar för de säger: bygg så att du klarar av perioden då priset är 10 eller 20cent men har möjlighet att boosta upp då priset plötsligt är 60 cent. Detta har ju faktiskt hänt alldeles nyss. Bara för 2 år sedan köptes det sista partierna av det Europeiska smörberget upp. Samtidigt minns jag hur man för 7 år sedan tittade ner på folk som ville förstora produktionen, man sa att dessa eldsjälar var orsaken till smörberget som inte gick att sälja..

Man måste inse att olika idéers livscykel är mycket kortare nuförtiden än för 20 år sedan. Det här är ju i sin enkelhet globalisering och samtidigt ligger det i tiden att få vinst på kort sikt. Jag tänker på bilar som varje år får facelift jämfört med bilar som ser likadan ut år efter år. Vi tycker liksom om dom båda samtidigt.

Jag har en dröm, en vision som kunde förverkligas tex. på Brusaby. Bilden jag tänker på innehåller en naturbruksenhet som bedriver svenskspråkig utbildning. Det geografiska läget kunde med en englandism beskrivas som costal region och allt vad det innebär. I bilden finns en stor ladugård med topp boskap. Olika certifieringar leder till att produkterna som levereras är märkta så att då en konsument köper dem påverkar hon samtidigt sin familjs miljöbelastning positivt. Byggnaderna är moduler som i fall av ekonomisk upp/nedgång kan fyllas med kor eller tex. båtar (vinterförvar). Kanske kan hela boskap hyras in i någon modul i en ekonomisk uppgång. Jag tänker mig att effektivitet kommer med mjölkningen, dvs. mjölkstationen fungerar 24/7 eller i sämsta fall bara två gånger per dag. Anläggningarna i visionen är tillverkade av trä och deras användningssätt är olika under olika årstider, tex finns det knappast väggar utan gardiner. Möjligast lätt skall det gå att få fram stora golvytor men då kor är i utrymmena har djuren toppbås (madrass) att ligga i. Jag kan tänka mig att anläggningens regionala betydelse kunde vara tex rötning av bioavfall till gas och elektricitet. Knappast skulle Brusaby äga allt ensam. Någon äger byggnaderna någon annan djuren, en tredje gasanläggningen.  Min bild vill jag att skall representera miljöekonomi (hållbar utveckling), lantbruksteknologi och upplevelse.

Det återstår att se vad som händer, men jag kan inte annat än lyfta på hatten åt dem som bestämde år 1968 (då brusaby ladugården byggdes) att bygga en ladugård som i dag 40 år senare har 55 mjölkkor och med detta antal är Brusaby Kimitoöns största mjölkleverantör. Hur många platser borde man bygga i dag för att någon lyfter på hatten i en blogg år 2049?

Anders Vahtola

Det är modernt att konsumera etiskt och miljövänligt. Reilunkaupan kahvi, fair trade bananer och ekologiskt det ena och det andra sitter på något sätt bra i tiden. Man köper kanske vichy i stället för läsk för att känna sig sportig och fräsch och på samma gång biologiskt nedbrytbara plastpåsar för soporna för att känna sig miljövänlig. Samtidigt tror jag att en del människor för tidningspappret dit det hör men kastar samtidigt tomma metallburkar (pantfria) köpta på sverigebåten i vanliga roskisen. Naturbruket producerar det mesta vi köper och samtidigt är det processer i naturbruket som skall få vårt avfallsberg att förbrytas. Energi kan inte försvinna utan bara omvandlas. Växter blir mat som blir xxx (läs skit) som blir mylla som blir växter - enkelt. Växterna behöver koldioxid och solenergi för att producera syre och socker, detta är ju fotosyntes som är naturbrukets kanske viktigaste faktum.

Jag skrev tidigare om koldioxidfotspåret och tänkte nu vinkla naturbruks bloggen mot ekologiskt fotspår. Ekologiskt fotspår berättar just om naturens rundgång, circle of life. Dvs. hur många hektar mark och vatten behövs det för att återuppta all näring i naturens omlopp från en människa. Man beaktar allt vi ätit, köpt och förbrukat och inte minst co2 utsläppen och vårt avfallsberg.

Exempel på några fotspår: Belgien 5,1 ha/pers., Finland 5,2 ha/pers., Tyskland 4,2 ha/pers (för 30 år sedan 6ha)., Spanien 5,7ha/pers (för 30år sedan 3ha), England 5,3ha/pers., USA 10ha/pers. Om alla i hela världen levde som i USA skulle det karikerat behövas 5 st. jordklot för att omsätta det ekologiska fotspåret!

Ett viktigt begrepp i detta sammanhang är biokapacitet. Biokapacitet berättar om t.ex. ett lands (eller ett områdes) ekologiska produktionsförmåga. Dvs. hur mycket biomassa området producerar med hjälp av solenergi och co2. En hektar odlingsjord är mer än dubbelt så produktiv som en hektar skogsmark, som i sin tur är betydligt produktivare än betesmark eller hav. I genomsnitt i världen i dag är biokapaciteten ungefär två hektar per person.

Nu kommer bomben: Mer eller mindre alla I länder har ett ekologiskt fotspår som överstiger två hektar per person. Fattiga (och U länder) länder med ett litet fotavtryck överutnyttjar trots detta sin biokapacitet redan genom den egna konsumtionen. (För att inte gå in på betande köttboskap denna gång alls) Till dessa hör länder som Kina (med ett fotavtryck på 1,4 ha och en biokapacitet på endast 0,6 hektar per pers.), Indien (1,0/0,5), Egypten (1,4/0,5) och Etiopien (0,7/0,5). De största ekologiska underskotten per invånare har Hongkong (6,1/0,0) och Singapore (6,6/0,0). De är fullständigt beroende av omvärlden, från vilken de importerar nästan hela sin biokapacitet. Länder med ett betydande ekologiskt överskott är få. Till dem hör Australien (9,4/12,9), Brasilien (3,6/9,1), Finland (5,2/11), Kanada (7,2/12,3) och Peru (1,4/7,5).

Tysklands biokapacitet är 2ha/pers., Englands 1,6ha/pers., Belgiens 1,1ha/pers. (källor för data: Naturvårdsverket i Sverige och Turun Sanomat: Jarmo Wallenius)

Detta är bland andra en orsak varför jag är glad att jobba med naturbruk i Finland. Man märker alltså att även om vi har ett tungt co2 fotspår så har vi samtidigt typ världens största biokapacitet.

Det kan vara svårt att se vad pointen med det här är. Fryst kött med ett gigantiskt fotspår kan ju vara billigare än inhemskt lokalproducerat. Har man råd att vara trendig och köpa sådant som är ekologiskt hållbart? Är det ok att byta know-how och dataprogram (pengar) mot bananer och tonvis med biffkött? Om man har börsen i skick kan man ju handla sådan mat som minskar det egna fotspåret på samma sätt som man byter ut glödlampor mot dyrare energisnåla lampor. Naturbruks bloggen står igen framför en stor fråga; är det så att då äntligen fattiga länder blir tillräckligt rika så börjar de handla ekologiskt?  Ur naturbruks synvinkel ser man lite annorlunda på vad som är hållbart på riktigt vad som inte är det och formulerar därför sina svar utgående från något annat än en renodlad personlig åsikt.

Skulle jag ha kunskap och tid skulle jag gärna räkna ut Brusabys biokapacitet. Vi värmer internaten och alla andra byggnader med flis (tidigare var det olja), sorterar sopor, använder inte engångskaffekoppar (om vi inte måste), komposterar kattsanden från hittedjursmottagningen, odlar effektivt foder och spannmål, återanvänder mjölktankens diskvatten osv. Vi har skog som elever vårdar, timmer som vi bygger stockstugor av, och djur vars gödsel vi för tillbaka i samma jord som producerat djurens foder.

Så där mellan tummen och pekfingret tror jag att Brusaby har ganska stor biokapacitet. Men så skall det ju vara också. En djur- och naturbruksenhet lever av naturen. Den som besöker vår matsal kan också se att ett bevis på vad jag skriver är att energiavfall (brännbart = servetter) inte är bland bioavfall (potatisskal och matrester) som på så många andra matställen.

Anders Vahtola

 

Nu mitt i influensatiderna vill jag lyfta fram en naturbruksaspekt som är lite långsökt men aktuell. Denna gång skriver jag om influensa vaccin. Hörde på radion en dag att det görs en bedömning på sommaren vilken typ av influensa som kommer att härja på vintern. Man använder olika metoder att se framtiden, man utesluter och gör sannolikhetskalkyler. Arbetet resulterar till sist i att man besluter att producera antingen B eller A influensa vaccin.

Sen börjar man tillverka vaccinet, man gör det i ägg. (Jag vet inte hur, men vet att folk kan vara allergiska för både vaccin och ägg. Man kan också framställa vaccin i cellkulturer från kycklingembryon men likaledes behövs hönor.)  Det behövs alltså äggproduktion för att kunna göra vaccin. Ägg kan alltså produceras med lite olika mål, skall äggen hamna i plättsmeten eller till läkemedelslaboratoriet.

Hörde i samma radioprogram att det inte finns så mycket ägg att man skulle kunna tillverka både A och B influensa vaccin. Så pga. ägg mängden kan det bli så att vaccinet inte fungerar för att man gjort en felbedömning av influensa typen. Detta är alltså orsaken till att inte vaccinet fungerar alla vintrar, pga. att det inte finns tillräckligt med ägg att göra dubbel ranson, typ både A och B. Jag frågar mig därför; hur skulle äggen räcka till om någon kom på ett vaccin mot t.ex. hiv?

Anders Vahtola