Filmfestivalen Vera i Mariehamn närmar sig med stormsteg. Axxell City kommer i år att i samarbete med Jakobsbergsfolkhögskola från Sverige att dra en medieverkstad under festival veckan den 15-19.3. Resultatet kan man se dagligen under vecka 11 på www.medieverkstaden.net.

De som deltar i medieverkstaden kommer att få arbeta med att göra reportage i ord, bild och video samt arbeta med korta dokumentärfilmsprojekt. Projekten görs i grupper så att alla kommer deltagare kommer att ha möjlighet att pröva på alla medieformer. Deltagarna består av studernade från Axxell City i Helsingfors, Elever från Jakobsbergsfolkhögskola i Sverige och intresserade åländska förmågor.

Det finns möjlighet för 9 utomstående medieintresserade personer att delta i medieverkstaden. Intresset har varit ganska stort men ännu finns det ett få tal platser kvar. Vill du delta i verkstaden som är avgiftsfri så kan du ta kontakt med harald.antskog@axxell.fi

Från Jakobsbergsfolkhögskola kommer 16 elever och 2 lärare från deras reportagelinje. Reportagelinjen är specialiserade på skrivna reportage. 16 studerande och tre lärare från Axxell Citys medieteknik- och dokumentärfilmslinjer kommer att delta. Dessutom kommer hela Axxell Citys datasal att flyttas till Mariehamn för att medieverkstaden skall kunna genomföras. Förutom datorer tas det med kamera och ljudutrustning.

För mera information om medieverkstaden och för att följa med det händer i Mariehamn under vecka 11 hittar du här.

Mari Pasula som studerar dokumentärfilm på Axxell City och undertecknad var med i juryn för ungdomsfilmtävlingen, Ung Vera, vid filmfestivalen Vera 2010 i Mariehamn i början på mars månad. Här följer länkar till artiklar som skrevs i lokalpressen samt ett radioinslag.

Tidningen Åland:

http://www.tidningen.aland.net/article.con?iPage=1&id=21499

Nya Åland:

http://www.nyan.ax/kultur_noje/?news_id=51252

Ålandsradio och tv:

http://www.radiotv.ax/files/kulturen_ung_vera_080310.mp3

 

Här kan ni se en videorapport från den första dagen på kort-och dokumentärfilmsfestivalen Vera i Mariehamn. Reportaget är gjort av Mari Pasula och Timo Haapaniemi som studerar dokumentärfilm på Axxell City.

Första veckan i mars 2010 flyttar medieutbildningen vid Axxell City tillfälligt till Mariehamn på Åland för en vecka. Den årligen återkommande kort- och dokumentärfilmsfestivalen Vera i Mariehamn står för värdskapet för ett dokumentärfilmsmaraton där vi ansvarar för handledning och tekniskt stöd. År 2009 gjorde vi vårt första försök och resultatet blev då två korta dokumentärfilmer som producerades under ett par dagar.

Det är mycket att fundera på när man skall packa med sig tekniken. Två kompletta datorer med editeringsprogram och externa hårdskivor skall med. Tre uppsättningar med kamerateknik, stativ, mikrofoner och tilläggsutrustning skall packas ned. Ett tio-tal studerande skall informeras, resor bokas och kordineras för att inte tala om övernattningen. De tidigare studerande vars filmer är med i programmet skall informeras och i det här fallet kommer regissörerna till de tre filmer som är med i programmet att delta. Mycket hjälp har kommit från filmfestivalen Veras sida. Per-Ove Högnäs har bokat övernattning och fixat med sponsorering av resor till Mariehamn.

 Väl på plats är planen att våra andra års studerande Rasmus Blomqvist och Daniel Rosenlund skall stå till tjänst som handledare under inspelningen och klippet. Undertecknad skall dra en introduktion i dramaturgi, ge projektramar och fungerar som producent. Medieteknikläraren Micke Aaltonen ansvarar för tekniken från skolans sida och medieteknik studerande finns till för att hjälpa till vid inspelning och klipp. De som studerar på dokumentärfilmslinjens grundkurs kommer att göra reportage från festivalen tillsammans med sina medietekniska kolleger. Inslagen kommer att läggas ut på internet så att ni där hemma kan följa med vad som händer under filmfestivalen.
Axxell City har också tre produktioner med i årets program. Det handlar om två dokumentärfilmer och en fiktiv produktion. ”Fregan fröjd eller mitt liv på den gröna soffan” har näst intill kultstatus i vissa kretsar. Nina Nordströms slutarbete är en dokumentärfilm där hon flyttar in i ett kollektiv där hon utgår ifrån att endast äta det som butikerna slänger bort. Varje år slänger butikerna bort tonvis med bra mat bara för att bäst före datumet har gått ut. Det är ett enormt slöseri med kurrant vara. Det visar sig dock inte vara helt enkelt att leva på det här sättet och livet i kollektivet sätter sina spår.

 ”Tysta vågor” är en dokumentärfilm som utspelar sig i den Åländska skärgården där fiskaren Kaj Lundberg har följt med utvecklingen i östersjön under tre årtionden. Anton Häggmans poetiska skildring av ett personligt öde och dramat som utspelar sig under vattenytan ger tittaren en tankeställare. Det finns inte många fiskare ute i skärgården som längre kan leva endast på fisket och utan fisk är det svårt att överleva ute på kobbarna.
Nils-Erik Ekblom som tidigare gjort sig känd med dokumentären ”Mardröm” fortsätter att utforska psykets baksida och den subjektiva upplevelsen av verkligheten i spelfilmen ”the ruined eye”. Kenneth Klaile som spelar huvudrollen i filmen var Vera aktuell med filmen ”Kärlekens martyrer” för ett par år sedan.
För den som vill veta vad som händer under filmfestivalen Vera utan att vara på plats kan hålla ett öga på min blogg från och med onsdagen den 3 mars. www.axxell.fi/bloggar/haraldantskog .

Länk till festivalens hemsidor http://www.vera.aland.com

 

Johannes Östergård som har ett förflutet vid reportagelinjen på Axxell City eller Cityfolkhögskolan som vi hette på den tiden, reste för något år sedan tillsammans med Nina Ijäs runt omkring i Australien. Resultatet blev en tv-serie om äventyret. Nu är de tillbaka och reser i 6 delar runt i Japan. ”Big in Japan” har seriestart torsdagen den 18 februari 2010 på FST5 på bästa tittar tid klockan 20.30. Johannes var aktuell med dokumentären ”Vinyl Jam” i höstas. Till vardags studerar han dokumentärfilm i Tyskland. 

 

 

 

Författare: Michael Rabiger. Språk: Engelska. 660 sidor.Förlag: focalpress 

Utbudet av böcker om dokumentärfilm är begränsat och jag har genom åren läst många böcker i ämnet men det finns en bok som hittills har överträffat alla andra alster i ämnet. Det är Michael Rabigers dokumentärfilmsbibel ”direct ing the documentary” som i våras kom ut i sin femte upplaga.  Det är en bok som innehåller information om det mesta man kan tänkas behöva veta om vad det innebär att producera dokumentärfilm.

I den senaste reinkarnationen har boken strukturerats om ordentligt och är nu två böcker i en. Den första delen av boken behandlar grunderna och den andra delen är en fördjupning i ämnet. Båda delarna behandlar hela processen från början till slut. Den första delen koncentrerar sig framför allt på korta filmprojekt och den andra på större och mera komplicerade projekt.

Innanför pärmarna hittar man grunderna i dokumentärfilmsteori, dramaturgi, historia, personligutveckling, hela produktionsprocessen från idé, planering, finansiering, hur man skapar sig ett produktionsteam, intervjuteknik, inspelningsteknik, hur man går igenom materialet, klipper och färdigställer din dokumentärfilm. Boken är full med praktiska övningar, tips och exempel över vad man kan tänkas råka ut för när man gör sin dokumentärfilm. Här finns massor med information för den som just håller på att börja sin karriär inom dokumentärfilmen men boken kan mycket väl fungera som ett uppslagsverk även för den mera garvade regissören. Förutom information finns listor och frågeformulär som kan hjälpa en att analysera ett dokumentärfilmsprojekt oavsett i vilket produktionsskede man befinner sig i. Med boken följer en aktiveringskod som gör att du får tillgång till utskrifts färdiga formulär och projektbeskrivningar från bokens hemsida. Stora delar av bokens innehåll är tidlös information så det är definitivt en bok som man kan ha nytta av i många år.

För oss som lusläst tidigare upplagor finns det mycket som är bekant och boken är framför allt utökad inom de områden som behandlar det praktiska arbetet på fältet även om man hittar nya projekt och inlägg lite här och där. Det nya upplägget gör det visserligen lättare för den som är ny i ämnet att snabbare komma igång med korta praktiska projekt. Jag upplevde dock att det var irriterande att efter halva boken börja om från början. En del av det materialet som nu är i den fördjupande delen är sådant som mycket väl kunde finnas i den grundläggande delen.  Jag är med andra ord inte helt övertygad om det nya uppläggets förträfflighet.  

”Directing the documentary” är trots allt en guldgruva för den som är intresserad av dokumentärfilmsproduktion. Skall man köpa endast en bok om dokumentärfilmsproduktion så är det den här boken. Det är en bok som kan följa en länge och alla de exemplar av tidigare utgåvor som har varit i min ägo är mycket vältummade och jag förväntar mig att även denna femte upplaga kommer att bli välsliten.

Är du intresserad av att köpa boken så lönar det sig att kolla in adlibris eller någon annan nätbokhandel. Priset på boken varierar enormt så det lönar sig att göra lite research.  http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=024081089

Förlagetshemsida:  www.focalpress.com

Directing the documentary på förlagets hemsida:  http://www.focalpress.com/Book.aspx?id=4976&terms=directing+the+documentary

 

 

 

 

Axxell Citys linjer i dokumentärfilm, reportage och medieteknik börjar måndagen den 31 augusti 2009. Skolan som ligger i hjärtat av Helsingfors har många års erfarenhet av att dra intensiva, kreativa och intressanta medieutbildningar. Efter ett år (eller två) på Axxell City ökar dina chanser markant för att komma in på andra medieutbildningar eller att få ett jobb i branschen. De flesta av dokumentärfilmslinjens slutarbeten har visats på tv och/eller på filmfestivaler i Finland och några har till visats på filmfestivaler i Ryssland. Vi hjälper dig att få den kunskap som du behöver för att kunna göra det du vill.

För mera information följ länkarna:

• Dokumentärfilm: http://www.axxell.fi/enheter/helsingfors/linjer--kurser/dokumentaerfilm.html

• Reportagelinjen: http://www.axxell.fi/sv/enheter/helsingfors/linjer--kurser/reportage.html

• Medieteknik: http://www.axxell.fi/sv/enheter/helsingfors/linjer--kurser/medieteknik.html

 

Grävande journalistik handlar om att göra en grundlig research, att leta efter bevis för hur saker och ting faktiskt är samt att våga ställa de obekväma frågorna. Att vara kritisk gentemot sin omgivning så väl som gentemot sitt eget arbete är någonting som är viktigt oavsett om man gräver för tv, tidning eller för en dokumentärfilm.

J-komm, journalist föreningen vid soc&kom arrangerade fredagen den 6 februari 2009 ett seminarium i grävande journalistik vid svenska kommunal och social högskolan i Helsingfors. Studerande från Axxell Citys dokumentärfilms- och reportagelinjer deltog i seminariet där experter på området från Svenskfinland och Sverige delade med sig av sin kunskap. Seminariet avslutades med en debatt under rubriken "- Gräva mera: en fråga om inställning eller resurser".

Så väl tv som grävande journalistik i tidningar diskuterades under seminariet men de flesta arbetsmetoder gäller oavsett vilken form av media man arbetar med. Det poängterades också ett flertal gånger att vem som helst kan gräva där man står men att många inte gör det för att de inte vågar. Därför kan det vara oerhört viktigt med ett stöd från en grupp med likasinnade eller en att man har en förstående förman. 

Allt kan och bör ifrågasättas, också det egna arbetet. Arbetet går inte ut på att styrka den egna uppfattningen om hur saker och ting är utan utgångsläget är  att försöka förstå och förmedla hur någonting verkligen är på riktigt.

Uppdrag granskning

http://www.svt.se/

Seminariet drogs igång med att Nils Hansson, projektledare på det svenska tv programmet "Uppdrag granskning", tog åhörarna med på en fartfylld färd genom grävandets ABC.

Grundprinciperna är att man skall vara noggrann med de projekt man väljer att gräva i. Det handlar om att pröva sina idéer och göra lite research för att ta reda på om det är värt att gräva mera eller inte. Det är ok att lägga ner projekt som inte verkar lovande men det är viktigt att man inser detta i ett tidigt skede. När man väljer ett projekt så kan man fundera över vad man själv brinner för eller vad som verkar vara ett viktiga problem i samhället. Det är värt att fundera över vad det är man faktiskt vill göra innan man binder sig till ett projekt som kan pågå under en längre tid. När man väl beslutat sig för att genomföra ett projekt så gäller det anta utmaningen helhjärtat.  

Att samla in bevis är en viktig del av arbetet. Om man arbetar med någonting kontroversiellt så är det viktigt att man har belägg för det man påstår. Det bästa är naturligtvis att man har det svart på vitt, det vill säga officiella dokument som styrker ett missförhållande. Det är en bra idé att föra dagbok över projektet, arkivera dokument, spara råmaterial och banda alla viktiga telefon samtal så att man kan gå tillbaka till bevismaterialet ifall filmen, tv/radio programmet eller artikeln ifrågasätts.  

Filmarens/journalistens uppgift är att lära sig så mycket man kan om den värld som man dokumenterar eller ifrågasätter. Det handlar mycket om att skapa kontakter med människor och att visa att man är seriös. Engagera "experterna", bli vän med dem som vet hur systemet fungerar och vad som eventuellt är fel med det. Många som arbetar inom en organisation kan ställa upp med information om de upplever att någonting inte står rätt till. Problemet är ofta att de är rädda för sitt jobb eller att bli utpekade offentligt. Därför är det viktigt med källskydd, det vill säga att man skyddar de som tipsat en. Man bör vara försiktig med att använda e-post och tjänstetelefon när man har att göra med personer som delar med sig av känslig information men inte själva vill träda ut i offentligheten. På "uppdrag granskning" får källorna ett kodnamn som man använder när man diskuterar en källa med kollegerna så att identiteten inte i misstag undanröjs.

Det är viktigt att kontrollera källan som man använder sig av. Man vill ju försäkra sig om att personen ifråga talar sanning och faktisk har den kunskap som han/hon utger sig för att ha. Det kan man enkelt göra genom att ställa frågor som kräver att personen ifråga känner till detaljer som har med informationen att göra. Genom att ställa samma frågor under flera tillfällen märker man snabbt om en person ljuger eftersom man har en tendens att komma ihåg det som man faktiskt vet medan man snabbt motsäger sig själv när man ljuger. Det är också bra ifall källan kan styrka sin berättelse med dokument.

När man väl har samlat in all information, spelat in råmaterialet för sitt tv-reportage, sin dokumentärfilm eller tidningsartikel så är det viktigt att man ifrågasätter sig själv. På "uppdrag granskning" går man i grupp igenom det färdiga programmet, detalj för detalj. Man skriver ut alla intervjuer på papper och går igenom dem rad för rad. Om någonting verkar oklart dubbel kollar man informationen. Det gäller att vara noggrann med att alla fakta är korrekta och att man har bevis för det man påstår.

Man skall utgå ifrån att arbeta och samla in material öppet. Det är också viktigt att de som utsätts för kritik får möjlighet att möta kritiken. Dolda kameror och band upptagningar som görs i smyg bör användas endast i special fall.

Efter publiceringen av din dokumentärfilm, din artikel eller tv program är det viktigt att förvänta sig en reaktion. Förbered dig för att svara på eventuella frågor och fundera på hur du skall reagera ifall någon ifrågasätter dina källor. Var beredd på att få beröm men också på att möta kritik.

Länkar:

Uppdrag gransknings hemsida: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&lid=puff_1359840

Så här arbetar man på uppdrag granskning: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=102328&a=1433165&lid=puff_1362265&lpos=extra_1

Grävandets ABC: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=48511&a=543051

Fakta koll på "uppdrag granskning": http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=102328&a=1433167&lid=puff_1362265&lpos=extra_2

Se uppdrag granskning på webben: http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning

 

 Under seminariet om grävande journalistik på soc&kom fredagen den 6 februari 2009 kom det fram att grävande journalistik är ganska mytomspunnet när det i grund och botten egentligen bara handlar om bra journalistik. Vi har dessutom fått för oss att korruption inte existerar i Finland vilket är en myt i sig. Det finns alltid sånt som inte är som det skall vara och därmed är värt att gräva i.

På seminariet representerades den finländska vinklingen på grävande journalistik av Minna Knus Gálan som tidigare arbetade på Spotlight men som numera är programledare på A-talk och Magnus Berglund som arbetar på det finska undersökande tv-programmet MOT. Både på Spotlight och MOT så har redaktören 3 veckor på sig att göra research, 1 vecka för inspelning av råmaterial, 1 vecka att gå igenom materialet och att skriva ett klippmanus och till sist. 1 vecka för klipp.  

Fallstudie: Instrumentarium och försäljning av onödig sjukhusutrusning till Costa Rica.

Att Finland inte har någon korruption är en myt enlig Minna Knus Gálan som berättade om ett av de mest uppmärksammade programmen från "Spotlight". Den här historien handlande om en skandal där Instrumentarium, ett privat finländskt företag, sålde överprissatt sjukhus utrustning till Costa Rica som finansierades av finländskt räntestöd. I avtalet för räntestödet står det att 50% av införskaffningarna bör göras från ett finländsktbolag som har tillverkning i Finland. När det gäller sjukhusutrustning så fanns det i praktiken bara ett bolag man kunde handla ifrån.

Tipset om affären kom från en journalist i Costa Rica som först hade vänt sig till Helsingin Sanomat och annan finskspråkig media men blivit överraskad över att det inte verkade finnas något intresse för historien där. Svaret var ofta att det inte finns korruption i Finland. Dessutom var språket ett problem, i Costa Rica pratar man Spanska. Minna som är utbildats till journalist i Spanien pratar Spanska flytande och det hjälpte enormt mycket.

Det var svårt att få människor på Utrikes Ministeriet (UM) att uttala sig men arkiven var öppna och detaljerade. Allt arkiveras, Minna hittade till och med sina egna e-post förfrågningarna i arkivet. Personalen på UMs arkiv är professionella och otroligt hjälpsamma, säger hon. Det gäller bara att veta vad man skall fråga efter. När hon hade tillräckligt med belägg för att saker och ting var som hon trodde så beslutade hon och hennes förman att hon skulle resa till Costa Rica med en kameragrupp.

I Costa Rica var alla förbannade på Finlands inställning till affären. Minna var den första finländska journalisten som intresserat sig för fallet, dessutom pratade hon Spanska vilket öppnade dörrarna på vidgavel. "Folk stod nästan i kö för att bli intervjuade, från Presidenten och neråt" berättar Minna. Till och med Instrumentariums lokala samarbetspartner ställde upp för en exklusiv intervju. Han hade tigit sedan fallet börjat behandlas i Costa Rica.

Samarbetet med den lokala journalisten gick långt ut på ett byte av information. Minna fick via det här samarbetet veta vem hon skulle prata med, hon fick dokument och annan information om hur det hela utvecklat sig i Costa Rica. Hon i sin tur höll den Costa Ricanska journalisten underrättad om utvecklingen i Finland.

En stor del av bevisföringen stod i korridorer och lagerutrymmen i form av ny oanvänd finländsk sjukhusutrustning. Det fanns anestesiapparater där det inte fanns kirurger eller dubbel flera maskiner är det verkliga behovet, röntgen utrustning där den inte behövds och det fanns lager med oanvänd utrustning och lådor som aldrig öppnats.

Programmet användes för inte så länge sedan som bevismaterial i rättegången som fortfarande pågår i Costa Rica men hon har själv inte blivit kallad. Programmet fick en hel del uppmärksamhet över språkgränsen i Finland. Numera arbetar Minna på det finska diskussionsprogrammet A-talk.

Spotlight om programmet: http://svenska.yle.fi/spotlight/arkiv.php?id=240

Fallstudie: Patria mutar Sloveniens statsminister

http://www.yle.fi/

Magnus Berglund arbetar på finska YLEs motsvarighet till "uppdrag granskning" MOT.  Ett av MOTs mest uppmärksammade program behandlade en mutskandal mellan det finska vapenföretaget Patria och den slovenska staten. Mutor verkar för övrigt vara någonting relativt vanligt i vapen industrin eftersom Magnus lät sig inspireras av "Uppdrag gransknings" rapport om en mutskandal i samband med försäljningen av den svenska stridsflygplanet JAS Gripen till Tjeckien. I båda fallen fanns det en hel del bevisföring i form av hemligstämplade dokument vilket gjorde att man inte kunde visa det i det färdiga programmet. Utmaningen var att skapa ett trovärdigt program där man har belägg för sina påståenden fast man inte kan visa bevisen i bild på grund av att de är hemlig stämplade. I båda fallen handlade det också om att personer vars identitet måste skyddas gav de avgörande tipsen.

Magnus Berglund började intressera sig för Patria redan för flera år sedan när han läste en artikel om en högt uppsatt person inom den finska armén som hade ondgjort sig över att Patria sålt kanoner till Egypten som inte fungerade. Artikel i Helsinging Sanomat var relativt liten och media verkade i stort ganska ointresserade av affären. Magnus pratade med personen ifråga, tog kontakt med Patria och armén. Han begärde ut felrapporter på samma kanon typ som de sålt till Egypten med slutsatsen att de inte fungerar i Finland heller. Under den här perioden besökte han ett flertal gånger Patria vars representanter gärna visade honom runt och berättade hur bolaget fungerade. Han upplevde en stor öppenhet. Han gjorde ett program om Patrias kanonaffär. Under samma period gjorde han en intervju som han aldrig använde med en av den tekniska chefen på Patria, den kassetten skulle ligga på hans hylla i nästan två år innan han fick ett tips från en journalist kollega i Slovenien om att Patria mutar tjänstemän för att få sälja pansarfordon till Slovenien. Under samma period hade det skrivits i pressen om att en polisundersökning gentemot bolaget satts igång. Patria var och är misstänkt för mutbrott i samband med en affär med pansarfordon i Slovenien.

Vanligtvis är produktionscykeln för ett reportage för MOT 6 veckor men i det här fallet kom en stor del av informationen fram just före semestern vilket gjorde att Magnus plötsligt hade en period på ca 3-4 månader på sig innan programmet skulle sändas.  

Magnus dammade av sina kontakter på Patria. Han kollade de finska arkiven bland annat Utrikes Ministeriets (UM) arkiv och han pratade med polisen. Tillsammans med den Slovenska kollegan fick han kontakt med människor som kände till affären där. Under semestern ägnade han någon halvtimme här och där åt att göra efter forskningar. Han skapade förtroende med människor på Patria. Det hjälpte ju naturligtvis också att han redan hade knotakter på bolaget från tidigare. En viktig del av arbetet var att försöka förstå den värld som han trädde in i. Därför spenderade han mycket tid åt att sitta med representanter för Patria som berättade för honom hur bolaget fungerade.

Efter att programmet sändes så har Magnus fått mycket uppmärksamhet i form av uppmuntran men som han förklarade under sitt anförande har han också fått mycket kritik. Programmet fick mycket uppmärksamhet både här hemma i Finland men inte minst i Slovenien där statsminister kansliet hela tiden avböjt att delta eller kommentera fallet framför kameran. Efter dyningarna pågår dock fortfarande eftersom det blev en enorm skandal i Slovenien.

Magnus poängterar att det han gjorde kunde göras av vem som helst men det som kanske krävs är nyfikenhet, uthållighet och noggrannhet. Sedan är det ju bra om man har lite tur också. 

Beskrivning av programmet på finska:

http://ohjelmat.yle.fi/mot/arkisto/1_9_2008_mot_totuus_patriasta_toim_magnus_berglund

HBL om skandalen:

http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/11/13/d20134.php

Om Slovenies reaktion mot programmet:

http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=138277&lookfor=&sokvariant=arkivet&advanced=yes&antal=10

TV-nytt om skandalen:

http://video.aol.com/video-detail/910-patria-slovenia-2008-09-05-tv-nytt-yle-fst5/3455052998/?icid=VIDURVNWS12

Expressen om skandalen:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1289578/finnar-mutade-sloveniens-premiarminister

Patria demonstration av pansarfordon:

http://www.youtube.com/watch?v=TSzCuVtk5CQ

Om Magnus Berglund på MOTs hemsida:

http://ohjelmat.yle.fi/mot/toimitus/magnus_berglund

I de flesta fall blir man grävande journalist genom att man börjar gräva. Det kräver ofta ett eget engagemang. Det finns få redaktioner som har en egen grävandegrupp. En av de tidningar som har en grävande grupp är Helsingborgs dagblad i Sverige. Åsa Nicander är arbetsledare för grävnavet vid tidningen och ordförande för föreningen "gräv", en intresseorganisation för svenska grävande journalister som arbetar utgående ifrån devisen: "gräv där du står". Det finns alltid saker som man kan undersöka oavsett var man befinner sig anser Åsa.

Alla kan gräva men många är rädda för att börja gräva eller saknar stöd för sitt arbete från omgivningen. Det kan därför vara en bra idé att arbeta i en grupp som kan stöda och hjälpa varandra. Man kan också vända sig till redan etablerade grävande journalister för råd och tips. De flesta hjälper gärna till om de har möjlighet. Man skall ju inte se andra som konkurrenter utan som kolleger anser Åsa.

Sedan radar hon upp exempel efter exempel vad små tidningar har gjort med små resurser. Det är få förunnade att kunna gräva på heltid men det går också att göra på deltid. Man kan på sidan om sitt ordinariearbete gräva lite åt gången. Eftersom det är tidsödande att gräva så kan detta vara en bra idé om man inte har resurser. Problem som man gräver i försvinner ju i allmänhet inte sådär bara så man kan ofta ta god tid på sig och man har alltid en stund här och där som man kan utnyttja för grävande.

Man skall ju utgå ifrån att göra en bra research och att kolla sina källor noggrant men ibland kommer deadlinen emot och då kanske man får publicera det man kan. Detta till trots är det viktigt att man har bevis och belägg för det man publicerar. Ofta kan man genom tidig publicering få nya tips och vinklingar på den aktuella problematiken. Då gäller det istället att satsa på att följa upp fallet.

Om man har små resurser så kan det också vara värt att fundera på samarbete med andra journalister på andra tidningar eller etermedia. Det finns exempel där tidning, radio och tv har samarbetat med att publicera samma historia på olika plattformar samtidigt. Media världen håller på att förändras på ett sånt sätt att det inte längre handlar om konkurrens mellan medierna utan om att få fram fakta menar Åsa. I och med att bloggandet fått ett fotfäste händelser och skeenden snabbt förmedlas av i princip vem som helst. Då blir behovet av djupare reportage från dem som arbetar med media professionellt allt större. När allt finns tillgängligt på Internet varför skall man betala för att få information. I djuplodande artiklar och tv-program kan man förmedla det som inte kommer fram i en blogg i form av bakgrundsinformation och bevisföring. Det är med andra ord bra business att syssla med grävande journalistik menar Åsa. På Helsingborgs dagblad kompletterar man ibland sina tidningsartiklar med webb tv inslag.

Det behöver inte handla om internationella mutskandaler för att det skall vara intressant utan det finns missförhållanden över allt. Det finns alltid de som försöker utnyttja systemen till sin egen fördel.

Men hur är det med grävande journalistikens framtid. Under paneldiskussionen kom det fram att det inte finns färdiga resurser för grävande journalistik på till exempel HBL och att tidningsvärlden anser sig konkurrera med tv. För den som verkligen vill gräva så skall möjligheterna naturligtvis ges men det är fast i redaktören själv att ta första steget. Alla höll dock med om att grävande journalistik i princip är en bra affär men att man inte skall förvänta sig att den röda mattan rullas ut framför en om man vill börja gräva. Nils Hansson uppmuntrade åhörarna att bara börja gräva eftersom ingen redaktionschef kommer att säga nej till en bra artikel eller ett bra tv program. Intresset för djupa väl grundade reportage, avslöjanden och dokumentärer finns men det är fast i var och en att aktivera sig själva.

Länkar: 

Helsingborgsdagblad: http://hd.se/

Föreningen grävand journalister: http://www.fgj.se/