Back

Efter nästan 40 år som lärare tackar Stefan Selenius för sig

Efter nästan 40 år som lärare tackar Stefan Selenius för sig

Efter nästan 40 år som lärare tackar Stefan Selenius för sig

Efter nästan 40 år som lärare tackar Stefan Selenius för sig

Man vet att man varit med länge när man undervisat både föräldrarna och deras barn, då börjar det nog vara dags att lämna över till en ny generation lärare. Så säger Stefan Selenius som efter nästan 40 år som lärare nu går i pension.

Det började i armén när den 22-åriga Selenius gick underofficersskolan och därefter fortsatte som utbildare. Det var då som gnistan för lärarjobbet tändes.

-    Det blev en naturlig fortsättning på min tid som utbildare i armén, man får en bra grund för att bli ledare där, säger Selenius.

Efter armén fortsatte han på en teknisk utbildning i Västankvarn. När han var klar med utbildningen började han jobba som lärare i praktiska ämnen och det har han fortsatt med förutom några avbrott emellan. Men trots avbrotten har han alltid återvänt till lärarjobbet, han trivs med att jobba med ungdomar. Eftersom Selenius har växt upp på landet med maskiner och teknik föll sig den tekniska branschen naturligt för honom.

Praktiskt lärarjobb

Selenius jobbar idag som tekniklärare på lantbruksutbildningen i Axxell. Han sköter om teknikundervisningen och service av alla maskiner och under vintern gås alla maskiner igenom tillsammans med de studerande och man reparerar och fixar på maskiner samt bygger och förbättrar på dem.

-    Det bästa med jobbet är att umgås med de studerande. Jag undervisar både ungdomar och vuxna idag. Det här är en livsstil, mitt område, det praktiska jobbet och naturen är min grej.

Han konstaterar själv att han tycker väldigt mycket om att umgås med ungdomarna, men att diskussionen blir livligare när man undervisar grupper med vuxenstuderande. Selenius säger också att övningskörning med traktor blivit viktigare i skolan, maskinerna har blivit så mycket större och dyrare med åren att ungdomarna inte längre på samma sätt får köra traktor på hemgården utan det krävs mera övning i skolan.

Bakgrund

Selenius har studerat flygteknik i Sverige och efter att han återvände till Finland för att göra värnplikten stannade han i Finland. Först gick han en jordbruksteknisk utbildning i Västankvarn och därefter fortsatte han som lärare på skolan. Efter några år startade han upp en egen verkstad och lämnade då för några år jobbet som lärare för att på heltid satsa på verkstaden. På 1990-talet drogs han ändå tillbaka till läraryrket, först på Karis Kurscenter och därefter igen i Västankvarn. År 2000 började han jobba som maskinlärare på Västankvarn och då lantbruksutbildningen flyttade till Brusaby på Kimitoön 2002 flyttade han med. Efter ett kort avbrott för att jobba med den egna verkstaden har han trivts bra på Brusaby sedan dess.

Typisk dag

En typisk dag för en tekniklärare börjar med samling på gården och därefter blir det lektioner i verkstaden. Först lite teori och sedan mycket praktiskt arbete. Om det behövs kan man under dagen variera teori och praktik, helt enligt behov. Undervisning har man till slutet av juni.

Selenius konstaterar att allt mera av maskinerna idag är datoriserade och det blir svårare att göra något själv.

-    Men skruvandet är fortfarande mycket viktigt, man behöver kunna göra själv också. Därför är det fortfarande mycket viktigt att vi med de studerande skruvar isär och ihop maskiner, så att de lär sig hur maskiner fungerar och lär sig göra själv. Jag skulle gärna se att vi skulle ha ännu mera tid för att öva praktiskt, säger han.

Under årens lopp har lärarjobbet ändrat.

-    Idag sker jobbet till stor del på dator. Själv har jag försökt hänga med, säger han med ett skratt.

Det finns ett behov av utbildningen säger Selenius med eftertryck.

-    Jag hoppas att utbildningen fortsätter, den behövs! Det behövs utbildning inom lantbruksbranschen, både grundutbildning och vidare utbildning till agrolog.

Framtidsplaner

På tal om framtidsplanerna har han en sak klart för sig.

-    Jag kommer att fortsätta jobba med min verkstad, inte kan jag något annat, säger han med ett skratt. Tillika är det en tröst också att veta att man kan fortsätta med det man gjort tidigare. Men nu får jag ta det lugnare, man märker att man inte är någon ungdom längre, kroppen börjar säga ifrån.

-    Nu får jag göra sådant som är roligt och det andra kan jag strunta i, fortsätter han med glimten i ögat.

Kanske det blir en resa söderut med motorcykeln i något skede.

Är du intresserad av att komma till oss och jobba som lantbrukslärare? Läs mera om den lediga befattningen här.


News